tisdag, november 20, 2012

Tiden går

Nu är det redan höst och tiden går fort! Mycket i hemmet handlar om Hugo och det är såklart så det ska vara. Under föräldraledigheten går inte Mayaa eller Lyra på dagis, utan de är hemma hos oss och det känns bra. Då har de alltid sällskap och kan variera var de vill ligga och vila. Lite krångligt ibland att gå ut med två RR och barnvagn på promenaderna men det funkar. Mayaa har fortfarande problem med hundmöten och ibland tycks hon skälla bara för sakens skull, t.e.x. om hon ser en hund - på andra sidan ån! Nån måtta får det väl vara. I och med barnvagnen har jag inte så mycket tålamod till övers och har börjat säga åt henne att skärpa sig, vilket fungerar bra för det mesta. Hon verkar hantera det bättre när hon får mer hjälp med ramarna. Det blir därför en kombo av tillsägelse och beröm. För några veckor sedan var det verkligen inte roligt, hon for ut mot varenda hund men senaste tiden har hon blivit mycket bättre och hon skvallrar fint och vill hellre ha godis. Vi ser det dock att detta är ett problem som kommer och går och vi måste jobba med det. Vi har lärt oss att bara för att hon funkar fint just nu betyder inte att hon har släppt beteendet, det kan komma tillbaka. Vi funderar också om vakten ökat i och med att hon promenerar bredvid vagnen, typ här går jag med mitt revir och min familj, passa er och kom inte för nära. Inte så lätt att veta.

Mayaa och Hugo däremot funkar fint. Hugo älskar hundarna och skrattar högt när de t.ex. hoppar efter godis eller kommer fram och nosar på honom. Nu när han är mer rörlig tycker han också om att klappa och ta på hundarna. Tassar har varit väldigt poppis och det är väl för han ser att de rör sig och har varit i hans ögonhöjd. Vi är alltid med när han är med Mayaa och hon låter honom för det mesta klappa henne. Ibland vill hon inte och då går hon iväg. Tre gånger i somras har hon försökt säga till Hugo att akta sig istället, men det har ju varit absolut förbjudet. Nu tycks hon förstå att om hon inte vill är det hon som får flytta på sig, vilket är så vi vill ha det.
Hugo är snart 9 månader och har precis börjat hasa sig fram på rumpan. Han tar sig inte så fort fram och inte så långa sträckor än, vilket hittills gjort det lätt för Mayaa. När han blir mer rörlig tänker vi oss skaffa en grind till sovrummet som stoppar Hugo men är tillräckligt låg för Mayaa att hoppa över. På så vis kan hon alltid känna att det finns nånstans för henne att få vara ifred. Men hon väljer faktiskt ofta att komma och lägga sig precis bredvid mig och Hugo när vi sitter på golvet. Hon är verkligen vår mysMayaa! Mayaa visar Hugo ömhetsbetygelser genom att nosa och pussa på honom och bära saker till honom. Han är också poppis nu här han sitter med i barnstol vid matbordet och tappar mat ibland. Han sträcker ut sina små händer med rån till Mayaa men där är det nej från vår sida. När han själv kan säga "varsågod" får Mayaa ta saker från honom men inte förr. Allt på golvet är dock legitimt. Hon har lite svårt att skilja på Hugos och hennes leksaker och det är ju förståeligt. Hon städar dock på uppmaning undan Hugos leksaker i en korg, vilket gör det roligare för både henne och oss.

Mayaa löpte 10-26 augusti och hade en period med skendräktighet men mycket lindrigare än förra gången.









onsdag, mars 14, 2012

Hugo

Hugo anlände till familjen 26 februari. Mayaa har tagit det hela med relativt stort lugn. Hon har betett sig ungefär som vi väntat oss. Hon var nyfiken från början och har nosat mycket på honom. Samtidigt avvaktande och lite skeptisk. Det tog nån vecka innan hon gav honom en puss. Hon har också gjort Mayaa-klassikern och nosat honom ingående i örat! (Undrar vad hon får för info av sina öronundersökningar?).
Från början bytte hon rum när Hugo skrek. Nu har hon inga problem att sova som en stock när han väsnas, utom när han lägger in högsta växeln (Pavarotti som Gustav döpt det till). Då blir Mayaa lite orolig och kommer med lyfta öron och rynkad panna och undrar vad som står på.

Vi är inte oroliga över att hon ska kunna ta till sig Hugo. Hon måste bara få göra det i sin takt. Vi som känner Mayaa märker små förändringar i hennes vanor som låter oss förstå att hon inte helt vant sig vid den nya situationen. Det är ju inte så konstigt, vi har ju knappt själva vant oss! Hon väljer, inte alltid, men oftast att inte lägga sig nära den av oss som har Hugo i soffan och hon kommer helst inte fram för att bli klappad om Hugo är i famnen.

Mycket tid och enegi går ju åt till skötsel, ständig amning, vaggande och byte på Hugo. Vi försöker dock uppmärksamma Mayaa med egen tid. Hon följer med Gustav på löpträning och jag har börjat en prova-på rallylydnadskurs för Gabriel, instruktören på Mayaas dagis.


Mayaa och Hugo i Gustavs knä. Oftast väljer Mayaa dock att lägga sig längre ifrån Hugo.


Mayaa njuter av vårsolen.

torsdag, februari 09, 2012

Februarifunderingar

Mayaa slutade löpa 22 december. Jul firades hos svärföräldrarna i Knivsta och nyår i stugan i Värmland.
Emilia och Ville med Lyra åkte med till Börjehia. Nyår gick lugnt till med god mat och vi skålade inomhus vid tolvslaget. Vi hörde och såg lite fyrverkerier på avstånd men det är väldigt få på byn som skjuter raketer. Inga smällare eller så under dan, vilket är skönt. Inte för att hundarna brydde sig, Mayaa har verkligen inga negativa upplevelser av skott och höga ljud, vilket är så skönt!

Tack vare den milda vintern har Mayaas öron också klarat sig bra från att självspricka. Hittills inga makabert blodstänkta väggar när Mayaa har skakat sig! Nu när det har blivit kallare smörjer vi regelbundet hennes öronlappar, för att i största möjliga mån undvika att de spricker. Verkar funka än så länge.

Magen växer på matte och snart väntas tillökning i familjen. Vi funderar på hur Mayaa kommer att ta till sig den nya familjemedlemmen. Vi spekulerar i att hon först kommer ignorera honom i hopp om att han bara är en tillfällig gäst men sedan snabbt förstå att han är en ny flockmedlem. Vi har också tänkt mycket på hur vi ska förhålla oss till situationen barn och hund. Tack till vår uppfödare Helena, samt vänner med hund och barn som har gett tips och råd! Ska hur som helst bli spännande.

Mayaa och Lyra går sedan en tid tillbaka heltid på dagis, vilket har gått mycket bra för dem. Med en vecka kvar till beräknad nedkomst kan jag knappt gå ut med en hund längre, och med två går inte. Vovvarna har fått en ny box på dagis som de, precis som förut, delar tillsammans. Det är skönt att de båda trivs så bra på dagis. Heltidsvarianten är dock inget vi tänkt ska vara för evigt men skönt nu när liten bebis gör entré.

Det kinkiga med Mayaa nu är att hon är skendräktig. Detsamma gäller Lyra som löpte precis före Mayaa. Medan Lyra är pipig, lite harig, drar i kopplet och matvägrar är Mayaa pipig, går mycket lugnt i kopplet, vaktar mer, bäddar och bäddar och bär omkring på sin leksaksräv som om den vore hennes valp. Vi försöker minska hennes bäddnings-, vakt- och valpbeteenden, för vi upplever att hon stressar upp sig själv av det. På dagis är hon lite vaktig men bäddar gör hon inte, har vi fått veta. I övrigt får vi hoppas vi att det går över snart.

fredag, december 09, 2011

Löp december

Mayaa började löpa i måndags 5 december. Ganska precis sju månader efter förra löpet.

Helt ok än så länge. Får se hur länge det håller i sig. Slickar och gör sig ren väldigt ofta. Är lite mer skällig/vaktig när hon hör ljud, vilket känns igen från förra gången. Hon är oftast glad och pigg när vi är på prom men kan ibland vara lite trött. Hon går mycket bättre i koppel! Hon sover rätt mycket också, vilket jag antar har med hormonerna att göra.

Mötte Melker utanför dörren igår. Han verkade mest allmänt glad åt att se Mayaa (han är ju kastrerad också). Mayaa var däremot måttligt intresserad. Hon hälsade men gav inga lekinviter och sa ifrån när han var för ivrig. Antar att det också har med löpet att göra.

Hon har ju kvar det här med att skälla på hundar i möten i koppel framifrån (så himla konstigt egentligen, eftersom hon ju oftast ändå helst vill leka med andra hundar när tillfälle ges). Det är nåt med de här framifrånmötena i koppel. I vilket fall är det bara att hoppas på att det inte eskalerar som det gjorde efter förra löpet. Då var vi i och för sig oförberedda på den vilding som utbröt ur Mayaa. Nu vet vi ju att det sker och försöker förebygga så mycket vi kan.

måndag, november 28, 2011

Första adventshelg på Börjehia

Vi har haft en första adventshelg i stugan i Värmland. Jättemysigt! Helena och Victor följde med. Tanken var att det skulle bli skidåkning i spåret på Långberget men utan natursnö fick grabbarna ta sig till Torsby och prova skidtunneln. Jag med 29-veckorsmagen höll mig på fötterna.

Mayaa har haft det bra. Hon blir alltid så glad när vi kommer till Börjehia! Vi har gått långa promenader i skogen och vid älven. En morgon kom en lösspringande hund in på vår tomt. Vi kunde kalla in honom och då såg vi att han hade både reflexhalsband och gps på sig. Efter en liten stund kom som vi anade hans förare - de var på jakt.

Även Mayaa har haft fullt upp med alla viltdofter i skogen. Med hennes jaktinstinkt undrar jag ibland hur hon hade artat sig som jakthund.

Lyra har löpt en dryg vecka. Det är inte otroligt att Mayaa kommer börja löpa snart. Senast var i början av maj. Ikväll har hon varit lite orolig i kroppen och bäddat en hel del i vår säng. Behöver inte betyda nåt men kan också vara tecken på att det är på gång.

tisdag, november 01, 2011

Spår igen

I söndags var det dags för nästa spår. Jag lade ett kort rakt med lite godisbitar i spåret och gömde mig sen bakom en sten.
Mayaa spårade nästan linan ur händerna på Gustav, så ivrig var hon. Hon glömde/hoppade över alla godisar och spårade direkt fram till slutet. Kul!

Nästa gång blir spåret längre och lite svårare kanske. Hon får ju inte tappa sugen för att det blir för lätt.

För övrigt blev det inga följder av chokladen Mayaa fick i sig. Veterinären hade rätt i sin bedömning att det inte var någon fara längre efter kräkbesöket på akuten. Skönt!

lördag, oktober 29, 2011

Trattkantareller och spår

Idag var vi i skogen och plockade svamp. Det vi hittade var trattkantareller men i mängder!

Innan vi gick på svampjakt lade Gustav ett personspår åt Mayaa. Viltspår är ju spännande och roligt men himla meckigt för oss som måste köpa blod och inte har tillgång till egen mark. Så vi tänkte testa lite med personspår istället.

Gustav gick inte jättelångt och ganska rakt på. Lite godis i spåret. Spåret låg en dryg timme medan vi plockade svamp och Mayaa hade fullt upp i huvudet med alla viltdofter. Det var koppel på henne som gällde.

När vi sedan närmade oss spårstart var Mayaa jättetaggad. Hon visste precis vad hon skulle få för uppgift. Gustav gick och gömde sig bakom en stor sten vid spårslutet och Mayaa och jag tog spåret.

Mayaa var såå glad redan från början. Hon viftade på svansen och satte av direkt. Blev glad när hon då och då hittade en godisbit. Men - hon var alldeles för ivrig och jag lät henne få lite för fri lina först. Jag visste ju att Gustav hade lagt spåret rätt rakt, så när Mayaa började snurra ut åt alla möjliga håll, fortfarande lika taggad och glad, så förstod jag att vi var helt fel ute. Hon började lyfta mycket på huvudet och vittra istället.
Så jag beslöt att vända och börja om från början och hålla linan kort. Det gick mycket bättre! När Mayaa bromsades började hon arbeta bättre med spåret. Hon hittade hela vägen fram och blev lycklig av att hitta husse i slutet!

Nu stensover hon i soffan och vi har fått oss en god lunch på pasta med trattkantarellsås.