Eko-parkprom

Imorse gick Mayaa, Lyra och jag till Ekonomikumparken på morgonprom. Det var länge sedan vi var där. Eftersom Mayaa har slutat löpa nu var det dags. Vi kom dit ganska sent med det var många hundar kvar. Fler än vi som var lite fredagsmorgontrötta! Det är samma kärngäng som går där varje morgon och då och då kommer och går lite nya hundar och deras ägare.

Mayaa njöt av att få leka och springa! Lyra hade ganska fullt upp med att hålla koll på de andra hundarna. Lyra är mer kräsen med vem hon bekantar sig med, medan Mayaa leker med alla hundar hon träffar (eller försöker i alla fall, alla är inte lika leksugna som hon =)

Nu är båda hundarna mycket trötta och sover gott!

Trynar i soffan efter all lek i parken

Hundhagen i Håga

Mayaa och Lyra i hundhagen i Håga

Mayaa poserar och spanar

Inget viltspårsprov i år

Mayaas löp börjar gå mot sitt slut.
Hon har varit lite tröttare en period och sovit mer. Kanske beror det på löpet eller kanske p.g.a. inskolningen på dagis, som ju är en helt ny miljö för hennne.

P.g.a. det snöoväder som har drabbat vår del av landet blev viltspårsträningen idag inställd =(
Därmed är vi inte färdigtränade och vi har även fått skjuta på anlagsprovet som vi skulle ha haft i helgen. Tyvärr får vi inte ihop fler tider innan jul, så vi får ta uppehåll i denna träning och ta nya tag i vår.

Det är trist att det drar ut så på tiden men det är inte alltid så lätt när almanackor ska synkas och tid finnas att åka så långt. Hoppas vi kan få ihop lite mer regelbunden träning till våren.

Dagisbilder

Mayaa har nu varit två veckor på dagis och allt går bra. En av sakerna som har känts viktig är att Mayaa kan slappna av på dagis och inte hela tiden är uppe i varv. Det har inte varit några problem alls. Tvärtom är hon och Lyra, som hon delar box med, några av de hundar som har lättast att ta det lugnt. Skönt!

När man hämtar hundarna är det lungt och tyst och det har även funkat bra trots att Mayaa löper. Hittills har inga hanhundar reagerat.

Här är lite bilder som dagispersonalen har tagit.

Nyfiken Mayaa

Kompisar

Lyra & Mayaa

Djungelboxen

Löp - på riktigt

Nu har Mayaa börjat löpa igen. På riktigt den här gången. Vet inte vad det var för gästspel det där endagslöpet för ett tag sen men nu är det igång som det ska för andra gången i hennes liv.

Löpet startade i onsdags, en vecka innan Mayaas 17-månadersdag. 7 månader sedan förra löpet.

Hunddagis

Mayaa har börjat på hunddagis!

Hon började i måndags och kommer vara på dagis 2 dagar i veckan, måndagar och tisdagar. Hon delar en stor box med bästa kompisen Lyra. Den här veckan har hon emellertid fått skolas in ensam, för att Lyra har hosta.

Min kära pappa har hjälpt oss med inskolningen, för att dagiset rekommenderade att Mayaa skulle börja lite lugnt och inte med heldag. I måndags var hon där fyra timmar och igår drygt fem.

Enligt rapport har allt gått bra och Mayaa har fått leka med en annan Ridgeback, 3 år, och en Pitbullvalp på 7 månader. Mayaas devis är ju att det alltid går att leka och hon har ju alltid lekt bra med alla typer av hundar.
Det som var kul och lite nytt för oss att höra var att Mayaa var i total kontroll igår när hon lekte med Pitbullvalpen. Hon kontrollerade att han inte var för framfusig och lyfte även upp honom när han behövde. Det säger en hel del om att Mayaa inte är "minst i hagen" längre.

Vi är hittills mycket nöjda och hoppas att Mayaa kommer att fortsätta trivas på dagiset. Förhoppningsvis slutar Lyra hosta snart och kan komma med på måndag.

Viltspår 4

I söndags gick vi det fjärde träningsspåret för vår instruktör Lennart Nordlander. Det var en månad sen Mayaa gick senaste spåret. Då arbetade hon koncentrerat och med fokus. I söndags slet vi hela spåret!

Spåret var lika långt som vid anlagsprovet och Mayaa började mycket intresserat men det fanns rådjur i närheten, så nosen åkte fort upp och sen var det bara det som Mayaas hjärna brydde sig om. Hon avbröt sig ofta och gick upp på höjder för att spana efter rådjuret. Det blev många tillsägelser och varje gång gick hon kvickt tillbaka till spåret men så avbröt hon sig igen, gång på gång. Hon såg även en ekorre i ett träd som hon jagad efter. Hon blev lite låg efter ett tag med så många tillsägelser om att inte leta vilt i luften, så hon behövde även lite uppmuntran för att fortsätta på spåret.

Lennart sa det att, visst var det jobbigt men även bra, för att Mayaa måste lära sig att det är spåret som är uppgiften och inte ok att spana efter vilt på annat sätt. Han ansåg att hon har mycket jakt i sig och det har vi ju redan märkt. Slitsamt, men samtidigt nyttigt! Bra för oss att lära oss se skillnad när hon fortfarande följer spåret och när hon avbryter. Också bra att i träningsspår få öva på motgångar. Sista biten spårade hon dock bra och var glad när hon kom fram till klöven!

Vi bokade in ett träningsspår till, samma vecka som vi har anlagsprovet. Får se då om Mayaa är mer fokuserad på själva spårandet.

Fårskinnsfällen

Mayaa njuter av sin nya filt - en fårskinnsfäll. Vi köpte den när Mayaa var riktigt liten, för över ett år sen. Matte tänkte i sin enfaldighet att valpen skulle tycka det var jättemysigt att sova på den mjuka fällen.

Bara det att valpen Mayaa hittade på hundra andra saker med fällen än att sova på den. Mest uppskattat var att attackera den och rycka stora tussar från den med de små sylvassa mjölktänderna.

Fällen fick förpassas till bokhyllans översta hyllplan i väntan på mindre stormiga tider.

Gustav gjorde ett nytt försök med fällen för några dagar sen. Någonstans djupt i Mayaa fanns valpminnet från svunna tider och hon tog sig en tugga av det mjuka, vita. Som tur var tog både Gustav och jag henne direkt på bar gärning. Spontant och unisont röt vi "Nej!" och Mayaa fick sig en oplanerad dubbel tillsägelse. Förvånad såg hon upp på oss och slutade på en gång. Sedan lade hon sig på fällen och har gjort det ofta sedan dess. Kanske hade den dubbla tillsägelsen dubbel effekt?

Måste erkänna att Mayaa ytterligare en gång har försökt ta sig en tugga men dumt nog gjorde hon det precis bredvid Gustav som inte tyckte det var en bra idé. Dock är de ihärdiga bitattackerna från förr faktiskt bara ett minne blott och Mayaa njuter av den mjuka vita fällen och, till mattes förtjusning, sover numera på den.

Bus och lek

Åkte till hundhagen idag och där var det massa skojiga hundar. Mayaa njöt av att få vara social igen och få sträcka ut och leka och busa! Hon lekte både jaga-leken och brotta-leken, dragkamp-leken och tugga på leksak-leken. Vi åker dit imorrn igen!

Hostfri

Nu har Mayaa varit hostfri sedan i måndags och det är så skönt att hon är frisk! Nu har hon rätt mycket spring i benen att bli av med =)

Vi har upptäckt att hennes slanka midja har blivit lite mindre slank under sjukveckan. Inte tänkte vi på att minska maten när hon inte rörde sig lika mycket. Men nu är det ändring på det och det kommer ju göra sitt till nu när hon får röra på sig mer igen!

Höstpromenader

Hösten är här på riktigt med sprakande löv på träden. Det är inte så kallt än men Mayaa får ha täcke på sig, eftersom hon hostar. Hon blir dock hela tiden bättre och hon är i princip uppe på sin vanliga energinivå. Så länge hon inte är hostfri håller vi henne ändå stilla. Det blir bara koppelpromenader.

Några vanliga platser vi brukar promenera vid:

Fyrisån

Stabbyskogen

Tillfrisknande

Mayaa börjar återhämta sig från hostan (peppar, peppar...). Hon har inte haft feber men har hostat slem. Sovit mycket. Man vet ju själv hur det känns med virus i kroppen.

I natt hostade hon ingenting och idag har hon nästan hostat en gång. Det är bättre än igår, som var en förbättring från i förrgår.

Hon har även tagit initiativ idag till att leka med en leksak, något som hon inte gjort på samma sätt nu när hon har varit sjuk, men som hon vanligtvis gör varje dag annars. Tolkar det som ett tecken på tillfrisknande.

Hosta

Blogguppehåll på ett tag. Matte och husse har bl.a. varit på semester i New York!

Tillbaka i ett höstkallt men vackert Sverige och idag väntade den spännande dagen då vi, tillsammans med många från Mayaas kull, skulle åka till Enköping för mentalbeskrivning - MH.

Vi trodde att Mayaa hade satt något i halsen imorse för att hon "harklade" sig flertalet gånger. Tänkte inte mer på det, gick ut på prom som vanligt och åkte iväg för MH. Väl framme fortsatte Mayaa att hosta och de mer erfarna hundmänniskorna sa direkt att det där är nog tyvärr kennelhosta. Hon hostade lite slem också. Så det var inget mer med det än att stoppa tillbaka Mayaa i bilen och hoppas på att få en reservplats för MH längre fram i höst.

Så typiskt, när hon heller inte har börjat löpa!

Vilken besvikelse när man har sett fram emot den här dagen jättelänge! Det positiva var att vi ändå kunde gå med och se andra beskrivningar. Vi hann med Mayaas bröder Leo och Nelo, vilket var mycket roligt att se!

Nu ska Mayaa hållas i stillhet och värme och vi hoppas innerligt att hon inte blir sämre och att hon tillfrisknar fort.

Röntgen

Mayaa och många i hennes kull var på röntgen av leder i veckan. Det gick bra för alla, både gällande själva röntgen och resultat! Det var ett gäng mer eller mindre groggy Afrikaner på Gudby gård i Sollentuna i tisdags.

Mayaas resultat: ED UA/1 och HD A

Vi är så glada för resultatet innebär att Mayaa har helt friska leder och inte har några restriktioner vad gäller motion eller träning! Agility, lek, löpning och cykling - nu är det fritt fram.
Hon kommer dock aldrig kunna gå i avel p.g.a. 1:an, som inte spelar någon roll för Mayaas hälsa men tydligen gör det genetiskt.

Grattis till alla syskon också för strålande resultat!

Löp igen

Igår började Mayaa löpa. Andra löpet i livet. Vi hoppas innerligt att det går över och vi slipper skendräktighet och annat till MH i början av oktober. Visste ju att löpet låg i riskzonen men vi har så sett fram emot MH, så vi hoppas att vi kan genomföra det.

Annars mår Mayaa fint. Glad och positiv som vanligt. Bär på saker och pratar när hon blir glad (eller när matte sjunger) och leker med sina leksaker.

Vägde henne i förrgår: 32,5 kg. De finnliknande utslag hon har haft på bringan börjar försvinna och hennes päls är även den lite bättre.

Trix - sitt vackert

Övade ikväll för tredje gången på "sitt vackert". Med det menas att Mayaa ska sätta sig på bakhasorna och lyfta upp båda frambenen i luften. Det blev nån putt på kökslådan innan hon fattade vilken övningen var men sen gick det riktigt bra.

Det gäller för mig att ha rätt timing (som alltid iofs när vi tränar med klicker) så att hon hon verkligen lyfter båda frambenen men inte hinner ställa sig upp på bakbenen. Gjorde ett par missar och klickade även en gång när Mayaa höjde ena framtassen högre än den andra, vilket hon sen fortsatte att göra nga gånger. Hon är klickerklok tycker jag men även rätt klickerförlåtande.

Märkte förra gången vi övade på detta att hon hade kopplat ihop sättandet med att jag hade handen framför kroppen. När jag tog den bakom ryggen fattade hon ingenting! Hon försökte ALLT utom det vi nyss gjorde. Ett exempel på hennes förlåtande var ändå att jag då tog fram handen en gång. Hon satte sig som förut. Jag tog bort handen och då hade poletten trillat ner.

Nästa mål är att få henne att sitta en yttepytte stund still med tassarna i luften innan klick.

Håller för övrigt på att lära henne att dra av strumpan från min fot och ge den till mig. Hon kan det rätt bra nu och ett kommando borde läggas på. Nån som vill tipsa om vad som kan vara ett bra kommando för detta?

Viltspår 3

Mayaa var trött idag efter att få ha varit med på Johannas kurs igår (med aktivitetsövningar kontra passivitet och lite lek). Både hon och Johanna hade kul fick vi höra! Det var ansträngande för Mayaa men hon skötte sig jättebra. När Mayaa träffar nya hundar sker det oftast i det fria i hundhagen och hon får leka. Alltså har hon en förväntan om lek med nya hundar. Igår var hon tvungen att vara still och ta det lugnt, vilket är jättebra för henne att öva på men jobbigt också. Mot slutet var det massage och sedan somnade Mayaa som en stock, trots de andra hundarna.

Imorse tog hon sovmorgon, åt frukost, kissade och somnade om. Sen bar det iväg mot Årsta och spåret och hon sov hela vägen i bilen. Väl framme var hon pigg och angelägen om att få gå på spåret. Spåret hade legat över 2 timmar, var ca 450 m långt med ett 10 meter långt bloduppehåll. Och så en hel del vinklar.

Plus bärplockare i skogen! När Mayaa fick syn på dem började hon moffa. De stod mitt i spåret och Lennart bad dem flytta på sig. Det hade de ingen lust med. De förstod inte riktigt att de var på privat mark, eftersom den ligger precis bakom ett bostadsområde. Det blev ett litet avbrott när Lennart argumenterade med dem men Mayaa plockade upp spåret och fortsatte.
Det var Gustav som gick med henne och en gång fick han säga "Nej" när hon började spåra efter annat men resten gick fint. Till och med när vi stötte på samma bärplockare en gång till. Då brydde sig inte Mayaa det minsta.
Hon tog någon vinkel klockrent och kom av sig i en annan.
Hon var tvungen att kissa mitt i och fick syn på Lennart och mig och kom sen fram för att hälsa men fortsatte spåra när hon inte fick något för det.
Bloduppehållet var inga problem, jag märkte ingen skillnad på Mayaa. Lennart sa att hon ev. gick lite långsammare den sträckan.
Mot slutet hade vi motvind, vilket gjorde att Mayaa lyfte upp med nosen och så ner igen, som små dippar. Men fortfarande rakt i spåret.
När vi kom till klöven blev hon mycket glad och nosade ordentligt men tog den inte.

Mayaa sov hela vägen hem och är fortfarande mycket trött.

Även Nelo och Zera gick var sitt spår idag och det bra för dem med. De verkade också rätt trötta eftter sina spår =)

Vi har bokat sista övningsspåret och även anlagsprovet som kommer ske 23 oktober. Spännande!

Lek i hundhagen

Idag var det varmt men visst går det att leka ändå. Även om man inte orkar ta i allt vad man har. Ovanligt tyst lek för att vara Lyra.

Monster

Det bor två monster under bordet

Hundpromenader

Visst är det härligt att gå på hundpromenader!
Lite bilder från sommarens turer.

Mayaa ligger på span på Lyra

Mayaa och Lyra i hundhagen

Svalkande dopp


Flugfångaren Mayaa

Zolo

Varmt även för kossorna

Viltspår 2

Igår var vi återigen ungefär vid Årsta slott och Mayaa gick sitt andra viltspår. Vår instruktör Lennart tyckte att hon var jätteduktig!

Direkt efter oss gick Christer och Zera och det gick bra för henne med. Hon var mycket intresserad av rådjursklöven som markerar spårslutet. Mayaa tyckte även den här gången att klöven var konstig. Nosade på den, viftade på svansen och visade intresse men ville inte ta i den.

Förra gången avbröt hon spåret för en luftvittring av vilt. Gustav sa då ifrån enligt instruktion och snabbt som attan kom hon tillbaka till spåret och fortsatte.

Igår hade vi inga problem med detta. Jag gick med Mayaa och hon höll sig till spåret hela tiden. En skillnad från förra gången var också att hon på en gång förstod vad det var hon skulle göra. Hon var inte alls tveksam över uppgiften. Jag fick faktiskt hålla i henne ett par gånger, så att hon inte skulle gå för snabbt.

Hon tog alla vinklar utom den andra klockrent. Vid andra vinkeln tappade hon och gick åt fel håll men märkte det direkt och kastade sig tillbaka och letade upp spåret igen.

Mot slutet avbröt hon sig en gång och vände sig till mig för att få hjälp, vilket jag enligt instruktion ignorerade. Enligt Lennart kunde det ha varit för att hon började bli lite trött eller för att hon kunde ha stött på andra korsande spår och dofter.

Spåret igår var ca 350 meter långt och hon höll igång hela tiden men på slutet märkte man att hon blev lite trött och det var precis lagom längd för den här gången. Längre spår hade varit för mycket.

Nästa gång om två veckor blir det ett bloduppehåll på 10 meter i spåret. Ska bli roligt att se hur hon hanterar det.

Vi hoppas att alla kullsyskon som också går spårkursen har lika roligt som vi!

Semesteruppehåll

Hela familjen har varit på semester varför bloggen har legat nere.
Här kommer en uppdatering i korhet. Bilder senare för att vi glömde kameran i Värmland.

Mayaa har:

Åkt Viking Line-färja till Åbo och taxibåt till en vacker ö i finska skärgården där hon har busat med Lyra och badad och sprungit på klippor och ätit kottar.

Varit i stugan i Värmland och lekt med Alba och Zorro, jagat Smilla, nosat efter älgar (de går i princip på tomten) och doppat tassarna i Klarälven.

Åkt liten båt i Öregrund, vilket hon inte var stormförtjust i i början av sommaren men tycker är helt ok nu. Hon hoppar i av sig själv, kikar över relingen och ligger och sover på en filt.

Börjat gå viltspårskurs med några av sina kullsyskon. Mayaa tyckte det var mycket spännande!Vi har gått 1 spår av 4. Därefter görs anlagsprov.

Fått skotträning. Igår natt i Öregrund hölls ett fyrverkeri kl. 24. Vi låg hemma och sov men eftersom stan är så liten hördes det rejält! Vi hade förberett lite köttbullegodis och Mayaa blev mycket glad av att få godis mitt i natten. Tror snarare att det var köttbullarna än smällarna som väckte henne. Hon brydde sig inte ett smack. Direkt därefter drog ett jätteåskväder in med massa blixtar och dunder. Mayaa hade dock inga problem att somna om och sov som en stock så fort hon fattade att det inte skulle bjudas fler köttbullar.

Toner från Sorrento

En avvikelse från Mayaas vardag men jag måste bara föreviga denna påse som hittades under Italien-turnén med kören. Helt underbar!


För den nördige: "Finn 5 fel" i notbilden

Bad i Hågadalen

Mayaa kliver i lite mer för varje dag. Idag skvalpade vattnet nästan över hennes rygg. Kanske blir hon en badhund ändå?

Kul i vattnet

Mayaa bakom, Lyra framför

Åns gråa lervatten. Det bekommer inte hundarna.

Spolning med slangen sen i trädgården är inte lika poppis. Dock nödvändigt om man inte vill ha en lerig och stinkande hund i lägenheten sen! Efter slangen är de också skönt svala och kan sova gott.

Restaurangbesök

Igår var vi ute och åt på Smultron, en restaurang som tar emot hundar! Det är en utomhusrestaurang och det passar ju perfekt när det är så här vackert och varmt väder. Vi åt gott alla tre, Mayaa tuggade på ben och vi på annat.

Mayaas första restaurangbesök och hon skötte sig exemplariskt! Hon var lite loj av värmen och det gjorde kanske sitt till men hon hon var hela tiden lugn, höll sig på sin plats och brydde sig inte nämnvärt om de andra gästerna.

Vid några tillfällen drogs hennes blick förväntansfullt mot bordsgrannen som åt hamburgare. Ögon och huvud följde hans rörelser - kanske tappar han något? (Nej, det gjorde han inte)

Mayaa fick beröm av servitrisen som tyckte att vi hade en sån fin hund och en mamma frågade om hennes lilla dotter på drygt ett år, som var mycket förtjust i hundar, fick komma och titta på Mayaa. Inga problem.

Det ska också tilläggas att det var tango-tema denna kväll. Tangomusik spelades lite för starkt för att det skulle vara talvänligt och ett dansgolv fanns där par outtröttligt och oavbrutet rörde sig. Mayaa brydde sig inte om det heller.

Det här gör vi säkert om!

Mayaa tar det lugnt på restaurangen

Cykelincidenten

Nyss hemkommen från kvällsprommis runt ån. Mayaa och jag strosade i den ljumma kvällen när det plösligt från bron bakom oss hördes en enorm knall. Klangen var som från ett pistosskott men inte riktigt lika intensivt och sammanhanget var liksom helt fel. Vem skjuter pistol på järnbron över Fyrisån? Märkligt.

Både jag och Mayaa och andra runtomkring blev överraskade, det smällde riktigt starkt.
Mattes reaktion? "Titta inte nu på Mayaa för guds skull, titta inte, gå bara sakta vidare som om inget har hänt. Vaddå, det här händer väl var och varannan dag här i Uppsala, så är det bara, har du missat det Mayaa?"

Mayaas reaktion? Hon tittade upp en kort sekund och fortsatte sen att nosa - precis som om inget hade hänt! Duktiga tjejen!!!

Jag kikade ner på henne och ingen kroppslig stressreaktion heller. Inget hukande eller ledsen svans eller bakåtstrukna öron eller annat. Lika glad och lugn som alldeles innan.
Så skönt att det blev så här. För detta var ingen planerad skotträning och inget som brukar hända vanligtvis, även om det är mycket ljud i stan.

Vi satte oss på en av bryggorna vid ån och Mayaa spanade på fåglar och ville leka med sitt koppel. En man kom förbi ledandes en cykel med punka på bakdäcket. Han stannade till vid vår brygga för att han kände några andra som också satt där. Han förklarade att hans cykel var ganska ny och att han var glad över den men att ena däcket alldeles nyss smällde i en punktering på bron och att det lät rätt rejält.

Där var förklaringen. Nog är det väl så här i efterhand passande att Mayaas skottfasthet skulle sättas på prov av en cykel. I Uppsala. Känns rimligt på nåt vis. För er som inte vet vad jag pratar om - kolla in Uppsala tågstation så förstår ni vad jag menar. Uppsala utan cyklar är som...tja, Fyrisån utan cyklar. Eller som i utan prick, i mer generella termer.

Äntligen hemma!

Äntligen är Mayaa hemma igen!

Pappa och jag startade kl. 6 imorse från var sitt håll och körde halva vägen var. Tack snälla! Och tack MP för att ni har tagit så bra hand om Mayaa när husse jobbat och matte turnérat i Italien!

I Nås i Dalarna möttes en mycket glad hund och matte. Mayaa sov gott hela vägen hem och var sedan märkbart glad över att hoppa ur bilen i Uppsala. Hon skuttade hela vägen från parkeringen till porten.

Vi hämtade upp Lyra och gav oss direkt iväg till Håga-dalen och hundhagen. Mayaa tokade i det meterhöga gräset och Lyra hängde på så länge hon tyckte det var värdigt.

När husse kom hem efter jobbet blev lyckan ännu större och vi tror att vi ser ett litet leende i Mayaas mungipor ikväll. Vi är också glada att familjen är samlad igen!

Det var länge sen vi gav Mayaa ett nytt trick, så ikväll påbörjades konsten att dra av strumpa från fot.
6 köttbullar och nu kan Mayaa dra av strumpan när den sitter längst ut på foten! Hon är snabblärd! Hon tyckte det var roligt att träna igen och satt och gnällde varje gång jag tinade upp nya köttbullar. Det var kul att se hur hon gick från prövningsfasen t.ex. att lägga tassen på foten, till att nosa (rätt väg), sedan gripa och till sist dra. Först försiktigt och sedan lite mer. Både hon och matte var nog på bästa träningshumör!

Sommarlov på Börjehia

Mayaa är nu i vår stuga Börjehia i norra Värmland med mina föräldrar på sommarlov ca 2 veckor. Detta p.g.a. att matte åker på turné med sin kör, Allmänna Sången, till Italien imorrn och husse jobbar.

Vi åkte till Börjehia i lördags kväll och då hade Mayaa fått tillbringa hela dagen med Emilia och Lyra på hästtävlingar i Strömsholm. Hon skötte sig mycket fint, fick vi veta =) Superbra social träning.
Må tro att hon var trött när vi fick tillbaka henne! Skönt, för hon sov gott hela resan, trots att det tog oss en extra timme att komma igenom Vansbro, för att det var nån raggar-bil-träff-jippo där på kvällen. Vanligtvis tar det ca 2 minuter att köra genom det lilla, lilla samhället. Suck.

Mayaa blev superglad när vi kom fram (som vanligt). Det finns ett par människor förutom matte och husse som hon älskar och som ingår i den utökade flocken. Det är bl.a. mamma, pappa och Emilia. Det är tur att vi har dessa underbara människor till hands när vi behöver hjälp. Tur för Mayaa också!

Kräks

Mayaa har kräkts flera nätter i rad. Det har inte kommit något annat än slem och ibland lite magsaft. Tom mage alltså.
Magen har också varit bra i övrigt, ingen diarré eller så.

Man blir ju väldigt orolig - har hon nåt neurologiskt fel, förslappad magmunsmuskulatur, nedsatt peristaltik eller hyperkänslig kräkreflex???

Gustav ringde vår veterinär som sa att detta är vanligt hos unga hundar. Hon är tom i magen, vilket gör att magen går på tomgång. Hon vaknar på natten och har en överproduktion av magsyra, som inte har något att jobba med.
Vi fick rådet att ge henne lite foderkulor eller nåt att äta precis innan hon lägger sig för natten och likadant precis när hon vaknar, innan hon börjar komma igång och röra sig.

Och se, det funkar perfekt! I två nätter har vi nu lytt rådet och Mayaa får sova gott om nätterna (och vi med). Mayaa kan knappt tro sina ögon när hon ligger i sin bia-bädd och vi kommer uppassandes med mat som serveras till henne i liggande ställning!

Imorse hann jag dock inte tillräckligt fort. Hon hann vakna och kräkas lite slem innan jag hann ge henne mat. I natt ska jag nog vara mer förberedd och ha lite matkulor precis i nattduksbordslådan.

Mayaas första år - en återblick

Grattis Mayaa och alla hennes kullsyskon, "Afrikanerna", från kennel Anzantra:

Nansi, Indra, Zera, Saffran, Zolo, Nelo, Leo, Caesar och Kofi. Ni är nu 1 år!

Vi har nu haft förmånen att få ta hand om och umgås med Mayaa nästan ett år.

Här är lite bilder från det gångna året. Några kommer från vår underbara uppfödare Helena.

Valplådan

8 veckor

9 veckor

10 veckor

11 veckor

3 månader

4 månader

5 månader

6 månader

7 månader

8 månader

9 månader

10 månader

11 månader

På 1-årsdagen. Mayaa älskar fortfarande sin fåtölj.