GRATTIS HUSSE!

Grattis husse önskar Mayaa! Gustav fyller år idag men är bortrest =( och Mayaa har skvallrat att hon gärna önskade att han var här, för då skulle hon ge honom ett riktigt födelsedagsbus i present!

Lite fan-bilder på mig själv

Måste ju lägga upp lite snygga bilder på mig. Ur helt objektiv synvinkel förstås. Rätt fint ljus och så men jag vete sjutton om tv:n i bakgrunden gör mig riktigt rättvisa....Ska be om att få posa nån annanstans nästa gång mina människor vill porträttera mig.

Skogspromenad med Helena och Nansi

Idag kom Helena och Nansi och hälsade på och vi gick en promenad i skogen. Systrarna tyckte det var jätteroligt och lekte och lekte! Det var roligt att de gick så bra ihop. Jätteroligt att ni ville komma, ni är så välkomna igen!

På slutet tog nosarna över leken och de sprang iväg på ett spår. Eller, det var snarare Mayaa som drog iväg Nansi....

Vi försökte också få hundarna att posera framför kameran. Det var lättare sagt än gjort att få båda att sitta still och samtidigt titta in i kameran. Ni ser resultatet nedan =)
Imma på linsen gjorde bilderna drömlikt suddiga i kanten också!

Två glada valprumpor

Mayaa på språng....

...och så Nansi

Gustav och Helena försöker få hundarna att posera

Soft fokus i kanterna ;)

Nåja, de sitter och tittar åt ungefär samma håll

Mayaa marodör

Av nån anledning är en av de två bästa lekarna att försöra saker (den andra är dragkamp). Mayaa blir mycket glad för nya leksaker och går på en gång in med liv och lust för att dissekera dem.

Mayaas måtto: "I'll kill it until it's dead".

Det innebär att Mayaa plockar ut allt innehåll tills leksakerna bara är bitvis trasor, som visserligen alltid går att slita sönder lite mer!

Så här ser det ut under och efter att Mayaa har lekt denna lek:


Aha - you're mine!

Stackars groda - med rumpan bar!

Färdig!

SötNOS

Är jag inte söt, så säg....

Bra morgonpromenad =)

Idag var en rolig morgonprom - inga skrikande människor och en alltigenom glad hund!

Jag och Mayaa gick till Ekonomikumparken där det träffas ett gäng hundar med sina ägare varje morgon. Mayaa gick mycket fint till och från parken, var uppmärksam och lyhörd och skällde inte en enda gång - och då såg vi allt möjligt eftersom man måste gå genom stan: hundar, små och stora männsikor med och utan barnvagnar, med och utan stavar, cyklister, plogbilar på nära håll och fåglar.

I parken betedde sig Mayaa som hon ska - hälsade försiktigt och visade sig som den yngsta hunden hon var. Hon hade jätteroligt och lekte en massa, framför allt med en annan RR och en Dalmatiner. Men så kom det en Collie-hanne som var lite för intresserad av Mayaas bakdel och jag hörde vår uppfödare, Helenas röst i huvudet - "Ha inte tikarna lösa nu för de kan börja löpa när som helst". Jo, det är helt sant och imorgon får vi strunta i Eko-parken. Vi får hålla oss till skogen med tik-kompisarna och Zorro förstås, eftersom han är kastrerad.

Nu sover Mayaa trött och rastad, efter att ha tagit en av sina sovkuddar och gjort den en smula plattare genom att plocka ut innehållet.

Torsdagsträning

I torsdags kväll var vi på uppfödare Helenas jobb på hundträning. Det var massa släkt och syskon och vänner där och det var så roligt att träffa alla!

Tack för småprat och råd och tips kring hund och träning! Vi längtar efter att ses snart igen =)

Anders och Nelo

Somliga får vänta. Söta Lea vet hur man uppför sig.

Ninnin och Zolo ska pröva hindret


Nansi och Helena

Ögonkontakt

Mums!

Busbubblan

Lina och Mayaa tränar

Timja

Till minne av vår älskade Timja. Idag är det ett år sedan hon gick bort. Vår första ridgeback som gav så mycket glädje och lärde oss så mycket - bla kärleken till rasen och att vi inte kan leva utan hund. Vi saknar henne än.

Gustav och Timja 31/1 09

Dålig morgonpromenad =(

Mayaa och jag hade en skitpromenad imorse! Den började bra och Mayaa var så uppmärksam och glad. Hon var lite för intresserad av människor och cyklar som passerade, ville gärna sträcka huvud och nos när de gick förbi.

När vi var på hemväg mötte vi en massa folk på trottoaren och Mayaa ville gärna nosa lite men skötte sig ändå fint. På andra sidan gatan stod en lastbil som lastade ut massa saker och Mayaa stannade upp och tittade på den. Hon tittade och skvallrade och verkade inte tycka det var något särskilt med det.
Då plötsligt, bakom oss, dyker det upp en tonårstjej som tvärstannar typ en halvmeter ifrån oss och blir helt stel i kroppen. Jag förstod att hon var hundrädd - men varför knallar man då på ända fram till hunden? Jag och Mayaa stod i mitten av trottaren, d.v.s. vi hade säkert 20 meter trottoar åt båda håll, så vi syntes väl vart man än kom ifrån.

Tjejen stelnar i alla fall till och innan jag hinner säga eller göra något börjar hon skrika!!! Inte särskilt konstruktivt på något sätt.
Märk väl att Mayaa inte ens har försökt nosa mot henne utan står bara och tittar på lastbilen. Men när tjejen börjar skrika tycker Mayaa - förstås - att detta är jättekonstigt och börjar skälla på henne. Vilket säker inte hjälpte tjejen ett dugg. Och inte vår träning att Mayaa inte ska skälla på saker i omgivningen =(
Tjejens kompis har gått förbi oss strax innan och tjejen själv tar sig på nåt sätt skrikande samman och skuttar iväg från oss.

Men Mayaa är ganska upprörd och stressnivån har förstås ökat hos henne. Hon slutar dock moffa på tjejen när hon har gått förbi och jag berömmer henne. Mayaa tycks bli så lättad att den där konstiga människan försvann att hon börjar buffa på mig med kroppen och krumma sig och småleka. Det är som om hon blir av med spänningar i kroppen genom att göra så och på nåt sätt försäkra sig att allt är ok. Vet ej om min tolkning är korrekt men sista hundra meterna hem är Mayaa glad igen och när vi kommer upp får hon frukost och går sen och lägger sig och så är det som om skriket aldrig har hänt.

Det är tur att Mayaa har lätt att skaka av sig saker men man vet ju aldrig vad som fastnar i minnet hos henne och hur det kommer till uttryck en annan gång.

Dumma skrikande människor!
Tyvärr går det ju inte att ta bort världen från en unghund, särskilt inte när man bor i stan. Man försöker tillrättalägga saker men vissa saker är ju dock svåra att förutse och jag har aldrig varit med om förut att någon självmant gått rakt fram mot en hund fast man är hundrädd och sen börjat skrika. Jag hoppas att det aldrig händer igen. Det är ju svårt att undvika att möta en enda människa när man går runt kvarteren i stan.

Idag på dan

Här kommer en bild från idag på dan när jag och min pappa var ute i skogen. Det är pappa som har tagit de fina bilderna. Mayaabus sprang och sprang som hon brukar.
Nu är vi precis hemkomna efter hundträning där vi träffade en massa Mayaa-syskon och deras underbara hussar och mattar! Men mer om det imorrn.

Mayaafin!

MM - Mayaa Mattjuv

Mayaa har nu kvalificerat sig till mattjuv på riktigt. Vi har misslyckats att förebygga detta beteende och därför försökt att hålla all mat undan bord och bänkar och vasken och fönsterbrädor och nattduksbord och byråar. Men, den mänskliga faktorn ni vet.....

Jag glömde en gång en hel macka från Subway på matbordet. Spicy Italian med chilisås. Lätt hänt när man har det lite stressigt. Gustav och jag står i badrummet och slås plötsligt av tystnaden, den där som är full av nånting. Vi går ut och ser att Mayaa har glufsat i sig en halv fot kryddstark smörgås. Märk väl att den låg inlindad i sitt papper och låg i en plastpåse!

Idag: en påse med frukostbröd på bänken. Bakom en massa andra saker, ganska svåråtkomlig. Ska ner och skrapa bilen. Det som gör mig misstänksam när jag kommer upp i lägenheten igen är en udda, trasig plastpåsebit som jag ser i vardagsrummet. Jag går igenom hallen och Mayaa är överlycklig - över sitt skrovmål eller att jag kom in, det förtäljer ej historien. Bärande hund som hon är letar hon i alla fall i all plastpåseförsörelse och hittar det hon söker - plastklämman som höll ihop påsen - och bär den glatt till mig att få ta!

Vi har lärt oss att Mayaa alltid hoppar upp och kollar efter nåt ätbart på bord och bänkar när hon tror att vi inte ser. Alltså vet vi att hon gör det när vi inte är hemma. Alltså försöker vi alltid ha rent och plocka undan allt ätbart. Men så ibland glömmer man. Intermittent och slumpmässig förstärkning - hundtränarens bästa vän eller värsta fiende!

Hormoner?

Matte är hemma och är sjuk och Mayaa har bara fått gå på en promenad runt kvarteren. Hon tycks rätt så uttråkad.

Promenaden var rätt oharmonisk, Mayaa var ovanligt stirrig, som om hon var i värsta spökåldern. Det kanske hon är nu också. Hon hade svårt att gå vid min sida, svårt att koncentrera sig när jag försökte kommunicera och blev till sig över vanliga saker som barnvagnar, änderna i ån, kissfläckar m.m.

Hon var inte direkt rädd men lite nervig. Vi mötte hundar som hon inte skällde på i alla fall!

Väl hemkomna var Mayaa tvungen att vänta på sin lunch - pip pip och gnäll. Men herregud, kära vovven, den kommer, som den alltid gör! Efter lunchen började hon äta upp sin ena filt och när jag stängde in henne med mig i arbetsrummet, ännu mer pip.

Nu ligger hon i sin säng och stirrar i protest på mig. Jag bara väntar på att hon ska coola ner sig. Min kära pappa kommer och hämtar henne för skogsprom om ett tag så jag tycker inte det minsta synd om henne.

Nu verkar hon somna. Tror egentligen att det är bäst för hennes lilla uppvarvade hjärna. Här är en bild på hur hon såg ut för bara en stund sen. Hon har med frenesi grävt i filtarna, så att de bara ligger i halva sängen.

Mayaa the tonårshund