Det har flyttat in nya grannar på vårt våningsplan. Ett par med en 1-årig kastrerad Pitbullhane som heter Melker. Riktigt glad, social och valpig hund! Han är levernos med en stålgrå/brun färg, precis som Weimaraner brukar ha. Har inte sett sån färg på Pitbull förut, jättesöt tycker jag!
Idag träffade jag och Mayaa på Melker och hans matte utanför vårt hus. Vi bestämde oss för att gå in på innergården och låta hundarna hälsa. Lika bra, eftersom vi kommer att stöta på varandra i trappuppgången. Inte heller så bra att det när hundarna första gången de ses är just i trappuppgången eller i hissen.
Mayaa och Melker hade så kul! Precis samma lekstil, de rusade och brottades. Det var Mayaa som hade kontrollen helt och bestämde över Melker och leken. Mayaa satte igång och avslutade leken efter eget behag, hela tiden tydligt och schysst mot Melker. En gång försökte Melker nosa Mayaa i baken med den gubben gick inte. Min bakdel och där har du inget att göra! blev svaret. Melker en smula snopen men försökte inte igen.
Mayaa hade lite konstiga skendräktighetsfasoner för sig också. Hon sprang in under en bänk och började frenetiskt gräva i gruset ett par gånger. Det gör hon aldrig annars. Det brukar vara Lyra som gräver för nöjes skull medan Mayaa tittar på och undrar om de inte ska leka tillsammans istället.
När det började mullra och åska efter en liten stund bestämde vi oss för att gå in. Och det var precis innan regnet började! Vi åkte hiss tillsammans och det gick superbra. Båda hundarna ganska trötta och flåsiga =)
Jättekul att ha hittat en ny lekkompis som bor så nära! Det lär bli fler lektillfällen på gården och promenader tillsammans.
tisdag, juli 12, 2011
måndag, juli 11, 2011
Skendräktig
Oj, vad hunden inte är sig själv!
Det tycks som om Mayaas vaktbeteende har förstärkts det femdubbla sen hon blev skendräktig. Hon skäller på allt och alla, även sånt hon inte alls brukar göra. Hon är på spänn och reagerar mer på ljud och saker som händer, som hon aldrig gör annars. En dörr som slår, nån som pratar, en bildörr som går igen.
Idag på morgonen: När Mayaa äntligen tog sig upp ur sängen sa jag "Nämen hej, har du vaknat!" varpå Mayaa moffade till och tittade mot dörren när jag ska "hej". Helknasigt!
Vid mogonkissen på innergården: det kommer ut en tax med sin husse från en dörr, 15 meter bort. Mayaa vrålskäller och kastar sig i kopplet. Men hallå, nån måtta får det väl vara! Varken taxen eller hussen gjorde något förnär, gick bara stillsamt och brydde sig inte alls om oss. Mayaa är ju alltid intresserad när det kommer andra hundar, och ibland osäker. Men vanligtvis ser hon hunden och skvallrar till oss. Det där monster-skället-attack-i-kopplet är nytt och vi kan bara tolka att det har att göra med skendräktigheten.
Samtidigt som hon är så vaktig och på spänn är hon rätt slö, sover mycket och är inte så intresserad av maten. Hon avbröt sin frukost imorse för att gå och bädda och gräva i sin biabädd. Sen åt hon lite till innan hon övergav frukosten och gick och lade sig på mattan. Nu sover hon igen.
Jag hoppas, både för Mayaas och för vår skull, att detta går över snart. Hur lång tid brukar det ta? Minns att hon bäddade en del efter förra löpet också, men inte att hon i övrigt var så reaktiv. Det är väl bara att vänta och se och underlätta så mycket som möjligt för henne.
Det tycks som om Mayaas vaktbeteende har förstärkts det femdubbla sen hon blev skendräktig. Hon skäller på allt och alla, även sånt hon inte alls brukar göra. Hon är på spänn och reagerar mer på ljud och saker som händer, som hon aldrig gör annars. En dörr som slår, nån som pratar, en bildörr som går igen.
Idag på morgonen: När Mayaa äntligen tog sig upp ur sängen sa jag "Nämen hej, har du vaknat!" varpå Mayaa moffade till och tittade mot dörren när jag ska "hej". Helknasigt!
Vid mogonkissen på innergården: det kommer ut en tax med sin husse från en dörr, 15 meter bort. Mayaa vrålskäller och kastar sig i kopplet. Men hallå, nån måtta får det väl vara! Varken taxen eller hussen gjorde något förnär, gick bara stillsamt och brydde sig inte alls om oss. Mayaa är ju alltid intresserad när det kommer andra hundar, och ibland osäker. Men vanligtvis ser hon hunden och skvallrar till oss. Det där monster-skället-attack-i-kopplet är nytt och vi kan bara tolka att det har att göra med skendräktigheten.
Samtidigt som hon är så vaktig och på spänn är hon rätt slö, sover mycket och är inte så intresserad av maten. Hon avbröt sin frukost imorse för att gå och bädda och gräva i sin biabädd. Sen åt hon lite till innan hon övergav frukosten och gick och lade sig på mattan. Nu sover hon igen.
Jag hoppas, både för Mayaas och för vår skull, att detta går över snart. Hur lång tid brukar det ta? Minns att hon bäddade en del efter förra löpet också, men inte att hon i övrigt var så reaktiv. Det är väl bara att vänta och se och underlätta så mycket som möjligt för henne.
fredag, juli 08, 2011
Sommar!
Nu är det verkligen sommar och varmt är det. Vår afrikanska lejonhund flämtar faktist och väljer skuggan.
Det var ett tag sen det bloggades och här är lite vad som har hänt under juni:
Mayaa har fått en fästing som har satt sig fast. Men vi har en suverän fästingplockare så det var lätt fixat.
Mayaa har gått på dagis och det funkar fortfarande jättebra. Fyrislund Petcenter är ett superbra dagis! De har olika veckoövningar och de klickertränar hundarna för stimulering. Det har varit fokus på bakdelsövningar, såsom backa och flytta bakdelen fast framdelen är still m.m. Dagis har även fixat små barnpooler som de fyller med vatten så att hundarna kan svalka sig i värmen.
Kristi himm var Gustav, jag och Mayaa ensam på Börjehia och det var underbart. Fint väder och det enda vi gjorde var att sova, läsa, grilla, löpa och gå på promenader. Precis vad som behövdes just då.
Vi har varit i stugan i Öregrund på helgerna och det är skönt med trädgård. Det är så enkelt att bara kunna öppna dörren och släppa ut Mayaa. Hon har åkt lite i motorbåten och det är stor skillnad från förra året. Så fort vi kom ned till bryggan ville hon hoppa i båten av sig själv. På nåt sätt mindes hon vad syftet var. Hon är duktig i båten. Nyfiken i början och vill titta över relingen men lägger sig sen på sin filt och slappnar av. Ibland kommer nån för oss osynlig doft över vattnet och hon lyfter nosen och vädrar.
Vi promar förstås med Emilia och Lyra och hjälps åt med hundarna när det behövs. Det är fantastiskt att ha så bra vänner och hundsälsskap och hjälp så nära!
Vi löptränar både Gustav och jag (även om matte har slappat till sig på sista tiden, hmm) och Mayaa hänger förstås med. Hon blir hela tiden bättre på att följa. I början av löpturen är hon jättetaggad och vill gärna dra upp i ett högt tempo. Efter hand lugnar hon ner sig och springer mer vid sidan. Vi har köpt som en gördel som man sätter runt magen, med resårband till hunden. Det är jätteskönt tycker jag att ha händerna fria. Vi springer oftast till en hundhage, där Mayaa får vara lite lös, leka om det är nån annan hund där och sen springer vi hem igen.
Vi har firat midsommar på landet med vännerna och deras KATTER. Mayaa överförtjust, katterna kanske inte lika mycket. Dessa katter har visserligen inte träffat något annat djur än Mayaa och från början för länge sen hade vi henne kopplad. De har på nåt sätt vant sig att hon inte är så farlig och därför är de rätt coola ändå och låter Mayaa komma fram och hälsa. Mayaa gör för övrigt inte så mycket annat. Hon vill hela tiden in till katternas rum och när hon väl får, är hon så försiktig och så glad. Går i stor lov runt, lugnande signaler och sen fram och nosar. Sen går hon därifrån. Om hon inte försöker äta kattmaten förstås. Den lockar rätt mycket den med. Det här funkar så länge katterna är stilla och inte rör sig så mycket. Tyvärr lyckades Wilma smita förbi Mayaa en gång och då fick Mayaa fart efter henne. Så fort något springer triggar det jaktinstinkten. Mayaa ville bara leka men Wilma flydde för sitt liv in under en säng. Hon blev nog rätt chockad av att hunden faktiskt kunde springa. Stackarn!
Trodde vi skulle slippa det den här gången men igår visade Mayaa tydliga tecken på skendräktighet. Bädda, bädda, bädda och pipa, pipa. Hon är ju ingen bäddare vanligtvis, så det blir sån stor skillnad. I vanliga fall efter en promenad går hon direkt fram till vattenskålen och dricker för att det är så varmt. Nu springer hon in till sin säng och börjar bädda istället. Hon har redan bäddat ut filtar och kuddar ur sin bia men hon fortsätter ändå. Vi säger faktist åt henne (rätt eller fel??) för annars håller hon på och håller på och går bara upp i varv. Finns den nåt sätt att minska symptomen? Jag tycker lite synd om Mayaa för allt sitter ju i hennes huvud och kropp givetvis.
Nu jobbar vi en vecka till och sen är det semester i fyra veckor i rad!!!! Ska bli sååå sköööönt!
Planera är Öregrund, Värmland: först träff med hundgänget och sen till Börjehia (där det byggs badrum för fullt), en vecka med vännerna i Grekland då Mayaa får hänga med mina föräldrar i Värmland och sen kommer vi tillbaka och åker upp och hämtar Mayaa och tillbringar sista semesterdagarna på Börjehia.
Det var ett tag sen det bloggades och här är lite vad som har hänt under juni:
Mayaa har fått en fästing som har satt sig fast. Men vi har en suverän fästingplockare så det var lätt fixat.
Mayaa har gått på dagis och det funkar fortfarande jättebra. Fyrislund Petcenter är ett superbra dagis! De har olika veckoövningar och de klickertränar hundarna för stimulering. Det har varit fokus på bakdelsövningar, såsom backa och flytta bakdelen fast framdelen är still m.m. Dagis har även fixat små barnpooler som de fyller med vatten så att hundarna kan svalka sig i värmen.
Kristi himm var Gustav, jag och Mayaa ensam på Börjehia och det var underbart. Fint väder och det enda vi gjorde var att sova, läsa, grilla, löpa och gå på promenader. Precis vad som behövdes just då.
Vi har varit i stugan i Öregrund på helgerna och det är skönt med trädgård. Det är så enkelt att bara kunna öppna dörren och släppa ut Mayaa. Hon har åkt lite i motorbåten och det är stor skillnad från förra året. Så fort vi kom ned till bryggan ville hon hoppa i båten av sig själv. På nåt sätt mindes hon vad syftet var. Hon är duktig i båten. Nyfiken i början och vill titta över relingen men lägger sig sen på sin filt och slappnar av. Ibland kommer nån för oss osynlig doft över vattnet och hon lyfter nosen och vädrar.
Vi promar förstås med Emilia och Lyra och hjälps åt med hundarna när det behövs. Det är fantastiskt att ha så bra vänner och hundsälsskap och hjälp så nära!
Vi löptränar både Gustav och jag (även om matte har slappat till sig på sista tiden, hmm) och Mayaa hänger förstås med. Hon blir hela tiden bättre på att följa. I början av löpturen är hon jättetaggad och vill gärna dra upp i ett högt tempo. Efter hand lugnar hon ner sig och springer mer vid sidan. Vi har köpt som en gördel som man sätter runt magen, med resårband till hunden. Det är jätteskönt tycker jag att ha händerna fria. Vi springer oftast till en hundhage, där Mayaa får vara lite lös, leka om det är nån annan hund där och sen springer vi hem igen.
Vi har firat midsommar på landet med vännerna och deras KATTER. Mayaa överförtjust, katterna kanske inte lika mycket. Dessa katter har visserligen inte träffat något annat djur än Mayaa och från början för länge sen hade vi henne kopplad. De har på nåt sätt vant sig att hon inte är så farlig och därför är de rätt coola ändå och låter Mayaa komma fram och hälsa. Mayaa gör för övrigt inte så mycket annat. Hon vill hela tiden in till katternas rum och när hon väl får, är hon så försiktig och så glad. Går i stor lov runt, lugnande signaler och sen fram och nosar. Sen går hon därifrån. Om hon inte försöker äta kattmaten förstås. Den lockar rätt mycket den med. Det här funkar så länge katterna är stilla och inte rör sig så mycket. Tyvärr lyckades Wilma smita förbi Mayaa en gång och då fick Mayaa fart efter henne. Så fort något springer triggar det jaktinstinkten. Mayaa ville bara leka men Wilma flydde för sitt liv in under en säng. Hon blev nog rätt chockad av att hunden faktiskt kunde springa. Stackarn!
Trodde vi skulle slippa det den här gången men igår visade Mayaa tydliga tecken på skendräktighet. Bädda, bädda, bädda och pipa, pipa. Hon är ju ingen bäddare vanligtvis, så det blir sån stor skillnad. I vanliga fall efter en promenad går hon direkt fram till vattenskålen och dricker för att det är så varmt. Nu springer hon in till sin säng och börjar bädda istället. Hon har redan bäddat ut filtar och kuddar ur sin bia men hon fortsätter ändå. Vi säger faktist åt henne (rätt eller fel??) för annars håller hon på och håller på och går bara upp i varv. Finns den nåt sätt att minska symptomen? Jag tycker lite synd om Mayaa för allt sitter ju i hennes huvud och kropp givetvis.
Nu jobbar vi en vecka till och sen är det semester i fyra veckor i rad!!!! Ska bli sååå sköööönt!
Planera är Öregrund, Värmland: först träff med hundgänget och sen till Börjehia (där det byggs badrum för fullt), en vecka med vännerna i Grekland då Mayaa får hänga med mina föräldrar i Värmland och sen kommer vi tillbaka och åker upp och hämtar Mayaa och tillbringar sista semesterdagarna på Börjehia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)