Trattkantareller och spår

Idag var vi i skogen och plockade svamp. Det vi hittade var trattkantareller men i mängder!

Innan vi gick på svampjakt lade Gustav ett personspår åt Mayaa. Viltspår är ju spännande och roligt men himla meckigt för oss som måste köpa blod och inte har tillgång till egen mark. Så vi tänkte testa lite med personspår istället.

Gustav gick inte jättelångt och ganska rakt på. Lite godis i spåret. Spåret låg en dryg timme medan vi plockade svamp och Mayaa hade fullt upp i huvudet med alla viltdofter. Det var koppel på henne som gällde.

När vi sedan närmade oss spårstart var Mayaa jättetaggad. Hon visste precis vad hon skulle få för uppgift. Gustav gick och gömde sig bakom en stor sten vid spårslutet och Mayaa och jag tog spåret.

Mayaa var såå glad redan från början. Hon viftade på svansen och satte av direkt. Blev glad när hon då och då hittade en godisbit. Men - hon var alldeles för ivrig och jag lät henne få lite för fri lina först. Jag visste ju att Gustav hade lagt spåret rätt rakt, så när Mayaa började snurra ut åt alla möjliga håll, fortfarande lika taggad och glad, så förstod jag att vi var helt fel ute. Hon började lyfta mycket på huvudet och vittra istället.
Så jag beslöt att vända och börja om från början och hålla linan kort. Det gick mycket bättre! När Mayaa bromsades började hon arbeta bättre med spåret. Hon hittade hela vägen fram och blev lycklig av att hitta husse i slutet!

Nu stensover hon i soffan och vi har fått oss en god lunch på pasta med trattkantarellsås.

Choklad

Inga sommarbilder än som utlovat. Tiden går fort och hösten är här ordentligt nu. Matte gravid i vecka 25 nu, vi jobbar och husse tränar och vi ägnar oss åt Mayaa när vi inte är på jobbet.

Men idag handlar bloggen om en frestande kladdkaka och olyckliga hundägare. Mayaa goffade nämligen i sig av den nygjorda kladdkakan ikväll. Hon hann inte få i sig så mycket innan hon blev påkommen på bar gärning. Hon skämdes som en hund kan man säga. Och vi blev oroliga direkt såklart!
Ringde akutmottagningen på smådjurskliniken i Ulltuna och fick rådet att komma in för att kräka Mayaa. Så vi åkte direkt från middagen med föräldrarna och var på plats ca 15 minuter efter Mayaas efterrättsfynd. Bemötandet var proffsigt och personal och veterinär var jättegulliga både mot oss och mot Mayaa. De var glada att vi kom in så fort. Vi fick lära oss att det tar ca 2 timmar innan det giftiga ämnet når blodet.
Mayaa fick en spruta med kräkmedel och det tog inte lång tid innan hon fick upp både kladdkaka och strax efteråt kvällens middag. Sprutan innehåller också lugnande medel, så Mayaa blev rätt trött medan vi väntade.
Veterinären var nöjd över utfallet av sprutan och bedömde att det inte föreligger någon mer fara för Mayaa, vilket var jätteskönt! Antagligen hade hon klarat den choklad hon fick i sig men man vill aldrig chansa med sådana saker!

Nu är vi hemma sedan några timmar och Mayaa är trött och myser med oss i soffan. Förhållningsreglerna från veterinären är att hon ska vila på tom mage, med tillgång till vatten, under natten och imorrn får hon frukost och aktiviteter som vanligt.