onsdag, mars 14, 2012

Hugo

Hugo anlände till familjen 26 februari. Mayaa har tagit det hela med relativt stort lugn. Hon har betett sig ungefär som vi väntat oss. Hon var nyfiken från början och har nosat mycket på honom. Samtidigt avvaktande och lite skeptisk. Det tog nån vecka innan hon gav honom en puss. Hon har också gjort Mayaa-klassikern och nosat honom ingående i örat! (Undrar vad hon får för info av sina öronundersökningar?).
Från början bytte hon rum när Hugo skrek. Nu har hon inga problem att sova som en stock när han väsnas, utom när han lägger in högsta växeln (Pavarotti som Gustav döpt det till). Då blir Mayaa lite orolig och kommer med lyfta öron och rynkad panna och undrar vad som står på.

Vi är inte oroliga över att hon ska kunna ta till sig Hugo. Hon måste bara få göra det i sin takt. Vi som känner Mayaa märker små förändringar i hennes vanor som låter oss förstå att hon inte helt vant sig vid den nya situationen. Det är ju inte så konstigt, vi har ju knappt själva vant oss! Hon väljer, inte alltid, men oftast att inte lägga sig nära den av oss som har Hugo i soffan och hon kommer helst inte fram för att bli klappad om Hugo är i famnen.

Mycket tid och enegi går ju åt till skötsel, ständig amning, vaggande och byte på Hugo. Vi försöker dock uppmärksamma Mayaa med egen tid. Hon följer med Gustav på löpträning och jag har börjat en prova-på rallylydnadskurs för Gabriel, instruktören på Mayaas dagis.


Mayaa och Hugo i Gustavs knä. Oftast väljer Mayaa dock att lägga sig längre ifrån Hugo.


Mayaa njuter av vårsolen.