Anzantras Mpenzi Mayaa

Februarifunderingar

2012-02-09T14:57:00.000+01:00

Mayaa slutade löpa 22 december. Jul firades hos svärföräldrarna i Knivsta och nyår i stugan i Värmland.
Emilia och Ville med Lyra åkte med till Börjehia. Nyår gick lugnt till med god mat och vi skålade inomhus vid tolvslaget. Vi hörde och såg lite fyrverkerier på avstånd men det är väldigt få på byn som skjuter raketer. Inga smällare eller så under dan, vilket är skönt. Inte för att hundarna brydde sig, Mayaa har verkligen inga negativa upplevelser av skott och höga ljud, vilket är så skönt!

Tack vare den milda vintern har Mayaas öron också klarat sig bra från att självspricka. Hittills inga makabert blodstänkta väggar när Mayaa har skakat sig! Nu när det har blivit kallare smörjer vi regelbundet hennes öronlappar, för att i största möjliga mån undvika att de spricker. Verkar funka än så länge.

Magen växer på matte och snart väntas tillökning i familjen. Vi funderar på hur Mayaa kommer att ta till sig den nya familjemedlemmen. Vi spekulerar i att hon först kommer ignorera honom i hopp om att han bara är en tillfällig gäst men sedan snabbt förstå att han är en ny flockmedlem. Vi har också tänkt mycket på hur vi ska förhålla oss till situationen barn och hund. Tack till vår uppfödare Helena, samt vänner med hund och barn som har gett tips och råd! Ska hur som helst bli spännande.

Mayaa och Lyra går sedan en tid tillbaka heltid på dagis, vilket har gått mycket bra för dem. Med en vecka kvar till beräknad nedkomst kan jag knappt gå ut med en hund längre, och med två går inte. Vovvarna har fått en ny box på dagis som de, precis som förut, delar tillsammans. Det är skönt att de båda trivs så bra på dagis. Heltidsvarianten är dock inget vi tänkt ska vara för evigt men skönt nu när liten bebis gör entré.

Det kinkiga med Mayaa nu är att hon är skendräktig. Detsamma gäller Lyra som löpte precis före Mayaa. Medan Lyra är pipig, lite harig, drar i kopplet och matvägrar är Mayaa pipig, går mycket lugnt i kopplet, vaktar mer, bäddar och bäddar och bär omkring på sin leksaksräv som om den vore hennes valp. Vi försöker minska hennes bäddnings-, vakt- och valpbeteenden, för vi upplever att hon stressar upp sig själv av det. På dagis är hon lite vaktig men bäddar gör hon inte, har vi fått veta. I övrigt får vi hoppas vi att det går över snart.

Löp december

2011-12-09T09:08:00.001+01:00

Mayaa började löpa i måndags 5 december. Ganska precis sju månader efter förra löpet.

Helt ok än så länge. Får se hur länge det håller i sig. Slickar och gör sig ren väldigt ofta. Är lite mer skällig/vaktig när hon hör ljud, vilket känns igen från förra gången. Hon är oftast glad och pigg när vi är på prom men kan ibland vara lite trött. Hon går mycket bättre i koppel! Hon sover rätt mycket också, vilket jag antar har med hormonerna att göra.

Mötte Melker utanför dörren igår. Han verkade mest allmänt glad åt att se Mayaa (han är ju kastrerad också). Mayaa var däremot måttligt intresserad. Hon hälsade men gav inga lekinviter och sa ifrån när han var för ivrig. Antar att det också har med löpet att göra.

Hon har ju kvar det här med att skälla på hundar i möten i koppel framifrån (så himla konstigt egentligen, eftersom hon ju oftast ändå helst vill leka med andra hundar när tillfälle ges). Det är nåt med de här framifrånmötena i koppel. I vilket fall är det bara att hoppas på att det inte eskalerar som det gjorde efter förra löpet. Då var vi i och för sig oförberedda på den vilding som utbröt ur Mayaa. Nu vet vi ju att det sker och försöker förebygga så mycket vi kan.

Första adventshelg på Börjehia

2011-11-28T21:04:00.002+01:00

Vi har haft en första adventshelg i stugan i Värmland. Jättemysigt! Helena och Victor följde med. Tanken var att det skulle bli skidåkning i spåret på Långberget men utan natursnö fick grabbarna ta sig till Torsby och prova skidtunneln. Jag med 29-veckorsmagen höll mig på fötterna.

Mayaa har haft det bra. Hon blir alltid så glad när vi kommer till Börjehia! Vi har gått långa promenader i skogen och vid älven. En morgon kom en lösspringande hund in på vår tomt. Vi kunde kalla in honom och då såg vi att han hade både reflexhalsband och gps på sig. Efter en liten stund kom som vi anade hans förare - de var på jakt.

Även Mayaa har haft fullt upp med alla viltdofter i skogen. Med hennes jaktinstinkt undrar jag ibland hur hon hade artat sig som jakthund.

Lyra har löpt en dryg vecka. Det är inte otroligt att Mayaa kommer börja löpa snart. Senast var i början av maj. Ikväll har hon varit lite orolig i kroppen och bäddat en hel del i vår säng. Behöver inte betyda nåt men kan också vara tecken på att det är på gång.

Spår igen

2011-11-01T21:17:00.003+01:00

I söndags var det dags för nästa spår. Jag lade ett kort rakt med lite godisbitar i spåret och gömde mig sen bakom en sten.
Mayaa spårade nästan linan ur händerna på Gustav, så ivrig var hon. Hon glömde/hoppade över alla godisar och spårade direkt fram till slutet. Kul!

Nästa gång blir spåret längre och lite svårare kanske. Hon får ju inte tappa sugen för att det blir för lätt.

För övrigt blev det inga följder av chokladen Mayaa fick i sig. Veterinären hade rätt i sin bedömning att det inte var någon fara längre efter kräkbesöket på akuten. Skönt!

Trattkantareller och spår

2011-10-29T15:01:00.003+02:00

Idag var vi i skogen och plockade svamp. Det vi hittade var trattkantareller men i mängder!

Innan vi gick på svampjakt lade Gustav ett personspår åt Mayaa. Viltspår är ju spännande och roligt men himla meckigt för oss som måste köpa blod och inte har tillgång till egen mark. Så vi tänkte testa lite med personspår istället.

Gustav gick inte jättelångt och ganska rakt på. Lite godis i spåret. Spåret låg en dryg timme medan vi plockade svamp och Mayaa hade fullt upp i huvudet med alla viltdofter. Det var koppel på henne som gällde.

När vi sedan närmade oss spårstart var Mayaa jättetaggad. Hon visste precis vad hon skulle få för uppgift. Gustav gick och gömde sig bakom en stor sten vid spårslutet och Mayaa och jag tog spåret.

Mayaa var såå glad redan från början. Hon viftade på svansen och satte av direkt. Blev glad när hon då och då hittade en godisbit. Men - hon var alldeles för ivrig och jag lät henne få lite för fri lina först. Jag visste ju att Gustav hade lagt spåret rätt rakt, så när Mayaa började snurra ut åt alla möjliga håll, fortfarande lika taggad och glad, så förstod jag att vi var helt fel ute. Hon började lyfta mycket på huvudet och vittra istället.
Så jag beslöt att vända och börja om från början och hålla linan kort. Det gick mycket bättre! När Mayaa bromsades började hon arbeta bättre med spåret. Hon hittade hela vägen fram och blev lycklig av att hitta husse i slutet!

Nu stensover hon i soffan och vi har fått oss en god lunch på pasta med trattkantarellsås.

Choklad

2011-10-27T23:41:00.004+02:00

Inga sommarbilder än som utlovat. Tiden går fort och hösten är här ordentligt nu. Matte gravid i vecka 25 nu, vi jobbar och husse tränar och vi ägnar oss åt Mayaa när vi inte är på jobbet.

Men idag handlar bloggen om en frestande kladdkaka och olyckliga hundägare. Mayaa goffade nämligen i sig av den nygjorda kladdkakan ikväll. Hon hann inte få i sig så mycket innan hon blev påkommen på bar gärning. Hon skämdes som en hund kan man säga. Och vi blev oroliga direkt såklart!
Ringde akutmottagningen på smådjurskliniken i Ulltuna och fick rådet att komma in för att kräka Mayaa. Så vi åkte direkt från middagen med föräldrarna och var på plats ca 15 minuter efter Mayaas efterrättsfynd. Bemötandet var proffsigt och personal och veterinär var jättegulliga både mot oss och mot Mayaa. De var glada att vi kom in så fort. Vi fick lära oss att det tar ca 2 timmar innan det giftiga ämnet når blodet.
Mayaa fick en spruta med kräkmedel och det tog inte lång tid innan hon fick upp både kladdkaka och strax efteråt kvällens middag. Sprutan innehåller också lugnande medel, så Mayaa blev rätt trött medan vi väntade.
Veterinären var nöjd över utfallet av sprutan och bedömde att det inte föreligger någon mer fara för Mayaa, vilket var jätteskönt! Antagligen hade hon klarat den choklad hon fick i sig men man vill aldrig chansa med sådana saker!

Nu är vi hemma sedan några timmar och Mayaa är trött och myser med oss i soffan. Förhållningsreglerna från veterinären är att hon ska vila på tom mage, med tillgång till vatten, under natten och imorrn får hon frukost och aktiviteter som vanligt.

Tanig

2011-08-31T09:14:00.004+02:00

Magsjukan som drabbade tjejerna var rejäl! Vi undrar verkligen vad som orsakade den. Ingen annan hund på dagis har varit sjuk, så något smittsamt borde det inte ha varit, även om det känns som en riktig maginfluensa.
Specfodret vi köpte hos veterinären tålde Mayaa inte från början, utan det började om med käkningar och diarée. Det blev helt foderstopp igen. Hon fick bara vatten i 1,5 dygn innan magen var helt tom.

Mayaa var helt slut och sov och sov. Man vet ju hur det känns att vara så där magsjuk. Hon drack dock hela tiden och hade aldrig feber, vilket var jätteskönt!

Nu vågar jag skriva att det äntligen har vänt. Vi satte igång Mayaa med pyttelite mat i helgen, som hon äntligen fick behålla! Från början fick hon typ 5 uppblötta matkulor av specfodret (och kulorna är jättesmå). Sakta har vi ökat på och igår kunde hon äta 50gram per måltid. Idag får hon 70 gram per måltid och hon får mat 6 ggr om dagen. Instruktionen från veterinären är att hon ska vara helt bra i 2 dygn innan vi sakta börjar blanda i hennes vanliga foder igen. Vi blev strikt förmanade att inte börja med det för tidigt (som om vi skulle våga!), det är det felet de flesta gör och så börjar allt om igen.

Även Lyra är bättre och får behålla mat. Jätteskönt! Trots att de går på minimumdiet än så länge har hundarna har fått tillbaka jättemycket energi. Det ser vi som ett gott tecken. Mayaa busar med sina leksaker och tjejerna leker med varandra igen. Det blir dock inga långa promenader, utan Mayaa måste gå upp i vikt igen. Hon har blivit så tanig! Stackars liten! Hon hade ju inte så mycket att ta av från början och nu är hon mager =(

Inte konstigt att hon hela tiden är hungrig och tigger mer än vanligt när vi äter. Nedan är en bild från imorse på hur Mayaa ser ut nu i sviterna efter magsjukan. Hon har blivit så tunn över rumpa och höfter och revbenen sticker ut.

Tanig efter magsjukan

Magsjuk

2011-08-26T15:12:00.002+02:00

Mayaa är magsjuk =(

Började igår när hon var på dagis och sen har vi fått gå ut med henne igår kväll och natt. Hon har både kräkts och haft diarée. Det är faktiskt första gången hon är så här dålig i magen. Stackars!
Lyra är också likadan. Vi kan inte alls komma på varför båda skulle vara så dåliga i magen samtidigt. De kanske har hittat nåt äckligt smaskigt ute att dela på som vi inte märkt.

Efter kl. 3 i natt är magen tom och Mayaa har inte haft fler besvär. Hon fick bara vatten sen det startade men vi har köpt Canicur hos veterinären som båda hundarna har fått. Det är tuggtabletter som stoppar diarée och kräkningar. De var goda tyckte både Mayaa och Lyra! Och så ett specialfoder som är milt som hon ska få lite, lite av nu idag.

Mayaa har i alla fall inte haft feber alls, varken igår eller idag, så det känns bra.

Tillbaka igen

2011-08-18T08:22:00.003+02:00

Nu är semestern slut och vardagen har börjat. Lägger upp lite bilder från sommaren senare.

Mayaa är inte längre skendräktig och alla hennes udda beteenden har börjat minska. Hon bäddar t.ex. inte alls längre. Inte för att det är så kul att semestern är slut, men det känns på sätt och vis bra att vara tillbaka i stan, för nu kan vi verkligen träna på att gå fint i kopplet och på hundmöten igen. De inträffar ju i princip varje gång man går på prom.

Mayaa är tillbaka på dagis den här veckan. Men idag och imorgon jobbar jag hemma och har Mayaa och Lyra hemma hos mig. Mysigt!

Nya grannar

2011-07-12T17:32:00.003+02:00

Det har flyttat in nya grannar på vårt våningsplan. Ett par med en 1-årig kastrerad Pitbullhane som heter Melker. Riktigt glad, social och valpig hund! Han är levernos med en stålgrå/brun färg, precis som Weimaraner brukar ha. Har inte sett sån färg på Pitbull förut, jättesöt tycker jag!

Idag träffade jag och Mayaa på Melker och hans matte utanför vårt hus. Vi bestämde oss för att gå in på innergården och låta hundarna hälsa. Lika bra, eftersom vi kommer att stöta på varandra i trappuppgången. Inte heller så bra att det när hundarna första gången de ses är just i trappuppgången eller i hissen.

Mayaa och Melker hade så kul! Precis samma lekstil, de rusade och brottades. Det var Mayaa som hade kontrollen helt och bestämde över Melker och leken. Mayaa satte igång och avslutade leken efter eget behag, hela tiden tydligt och schysst mot Melker. En gång försökte Melker nosa Mayaa i baken med den gubben gick inte. Min bakdel och där har du inget att göra! blev svaret. Melker en smula snopen men försökte inte igen.

Mayaa hade lite konstiga skendräktighetsfasoner för sig också. Hon sprang in under en bänk och började frenetiskt gräva i gruset ett par gånger. Det gör hon aldrig annars. Det brukar vara Lyra som gräver för nöjes skull medan Mayaa tittar på och undrar om de inte ska leka tillsammans istället.

När det började mullra och åska efter en liten stund bestämde vi oss för att gå in. Och det var precis innan regnet började! Vi åkte hiss tillsammans och det gick superbra. Båda hundarna ganska trötta och flåsiga =)

Jättekul att ha hittat en ny lekkompis som bor så nära! Det lär bli fler lektillfällen på gården och promenader tillsammans.

Skendräktig

2011-07-11T09:28:00.002+02:00

Oj, vad hunden inte är sig själv!

Det tycks som om Mayaas vaktbeteende har förstärkts det femdubbla sen hon blev skendräktig. Hon skäller på allt och alla, även sånt hon inte alls brukar göra. Hon är på spänn och reagerar mer på ljud och saker som händer, som hon aldrig gör annars. En dörr som slår, nån som pratar, en bildörr som går igen.

Idag på morgonen: När Mayaa äntligen tog sig upp ur sängen sa jag "Nämen hej, har du vaknat!" varpå Mayaa moffade till och tittade mot dörren när jag ska "hej". Helknasigt!
Vid mogonkissen på innergården: det kommer ut en tax med sin husse från en dörr, 15 meter bort. Mayaa vrålskäller och kastar sig i kopplet. Men hallå, nån måtta får det väl vara! Varken taxen eller hussen gjorde något förnär, gick bara stillsamt och brydde sig inte alls om oss. Mayaa är ju alltid intresserad när det kommer andra hundar, och ibland osäker. Men vanligtvis ser hon hunden och skvallrar till oss. Det där monster-skället-attack-i-kopplet är nytt och vi kan bara tolka att det har att göra med skendräktigheten.

Samtidigt som hon är så vaktig och på spänn är hon rätt slö, sover mycket och är inte så intresserad av maten. Hon avbröt sin frukost imorse för att gå och bädda och gräva i sin biabädd. Sen åt hon lite till innan hon övergav frukosten och gick och lade sig på mattan. Nu sover hon igen.

Jag hoppas, både för Mayaas och för vår skull, att detta går över snart. Hur lång tid brukar det ta? Minns att hon bäddade en del efter förra löpet också, men inte att hon i övrigt var så reaktiv. Det är väl bara att vänta och se och underlätta så mycket som möjligt för henne.

Sommar!

2011-07-08T09:49:00.003+02:00

Nu är det verkligen sommar och varmt är det. Vår afrikanska lejonhund flämtar faktist och väljer skuggan.

Det var ett tag sen det bloggades och här är lite vad som har hänt under juni:

Mayaa har fått en fästing som har satt sig fast. Men vi har en suverän fästingplockare så det var lätt fixat.

Mayaa har gått på dagis och det funkar fortfarande jättebra. Fyrislund Petcenter är ett superbra dagis! De har olika veckoövningar och de klickertränar hundarna för stimulering. Det har varit fokus på bakdelsövningar, såsom backa och flytta bakdelen fast framdelen är still m.m. Dagis har även fixat små barnpooler som de fyller med vatten så att hundarna kan svalka sig i värmen.

Kristi himm var Gustav, jag och Mayaa ensam på Börjehia och det var underbart. Fint väder och det enda vi gjorde var att sova, läsa, grilla, löpa och gå på promenader. Precis vad som behövdes just då.

Vi har varit i stugan i Öregrund på helgerna och det är skönt med trädgård. Det är så enkelt att bara kunna öppna dörren och släppa ut Mayaa. Hon har åkt lite i motorbåten och det är stor skillnad från förra året. Så fort vi kom ned till bryggan ville hon hoppa i båten av sig själv. På nåt sätt mindes hon vad syftet var. Hon är duktig i båten. Nyfiken i början och vill titta över relingen men lägger sig sen på sin filt och slappnar av. Ibland kommer nån för oss osynlig doft över vattnet och hon lyfter nosen och vädrar.

Vi promar förstås med Emilia och Lyra och hjälps åt med hundarna när det behövs. Det är fantastiskt att ha så bra vänner och hundsälsskap och hjälp så nära!

Vi löptränar både Gustav och jag (även om matte har slappat till sig på sista tiden, hmm) och Mayaa hänger förstås med. Hon blir hela tiden bättre på att följa. I början av löpturen är hon jättetaggad och vill gärna dra upp i ett högt tempo. Efter hand lugnar hon ner sig och springer mer vid sidan. Vi har köpt som en gördel som man sätter runt magen, med resårband till hunden. Det är jätteskönt tycker jag att ha händerna fria. Vi springer oftast till en hundhage, där Mayaa får vara lite lös, leka om det är nån annan hund där och sen springer vi hem igen.

Vi har firat midsommar på landet med vännerna och deras KATTER. Mayaa överförtjust, katterna kanske inte lika mycket. Dessa katter har visserligen inte träffat något annat djur än Mayaa och från början för länge sen hade vi henne kopplad. De har på nåt sätt vant sig att hon inte är så farlig och därför är de rätt coola ändå och låter Mayaa komma fram och hälsa. Mayaa gör för övrigt inte så mycket annat. Hon vill hela tiden in till katternas rum och när hon väl får, är hon så försiktig och så glad. Går i stor lov runt, lugnande signaler och sen fram och nosar. Sen går hon därifrån. Om hon inte försöker äta kattmaten förstås. Den lockar rätt mycket den med. Det här funkar så länge katterna är stilla och inte rör sig så mycket. Tyvärr lyckades Wilma smita förbi Mayaa en gång och då fick Mayaa fart efter henne. Så fort något springer triggar det jaktinstinkten. Mayaa ville bara leka men Wilma flydde för sitt liv in under en säng. Hon blev nog rätt chockad av att hunden faktiskt kunde springa. Stackarn!

Trodde vi skulle slippa det den här gången men igår visade Mayaa tydliga tecken på skendräktighet. Bädda, bädda, bädda och pipa, pipa. Hon är ju ingen bäddare vanligtvis, så det blir sån stor skillnad. I vanliga fall efter en promenad går hon direkt fram till vattenskålen och dricker för att det är så varmt. Nu springer hon in till sin säng och börjar bädda istället. Hon har redan bäddat ut filtar och kuddar ur sin bia men hon fortsätter ändå. Vi säger faktist åt henne (rätt eller fel??) för annars håller hon på och håller på och går bara upp i varv. Finns den nåt sätt att minska symptomen? Jag tycker lite synd om Mayaa för allt sitter ju i hennes huvud och kropp givetvis.

Nu jobbar vi en vecka till och sen är det semester i fyra veckor i rad!!!! Ska bli sååå sköööönt!
Planera är Öregrund, Värmland: först träff med hundgänget och sen till Börjehia (där det byggs badrum för fullt), en vecka med vännerna i Grekland då Mayaa får hänga med mina föräldrar i Värmland och sen kommer vi tillbaka och åker upp och hämtar Mayaa och tillbringar sista semesterdagarna på Börjehia.

Tiden går....

2011-05-31T09:54:00.005+02:00

...och Mayaa har växt på två år. Lyra får stå som referens.

Så här såg det ut första sommaren

Och så här i april i år

Och så här dagen före 2-årsdagen

Liten har blivit stor. I alla fall till växten.

Födelsedag!

2011-05-28T21:47:00.003+02:00

Mayaa fyller 2 år idag!

Grattis till kullsyskonen, alla Anzantras Afrikaner, önskar Mayaa med familj. Vi hoppas att ni alla har haft en toppendag.

Mayaa har spenderat födelsedagen på följande sätt:

Sovmorgon, gick upp ca 8.45. Bara för att husse och matte gick upp då. Hade kunnat sova lite längre. Morgonkissade, åt frukost och tog den vanliga förmiddagsluren i soffan medan husse och matte åt frukost.

Morgonprom och hängde sen lite i bilen medan husse och matte var på Ikea. Där införskaffades Mayaas födelsedagspresent - en stor mjukisflodhäst.

Hemma igen, fick lunch och lite frusen köttbulle och sen presenten, Hippo! Hippo fick sig en omgång men förblev hel, vilket var förvånande. Lappen med tvättråd åkte ju förstås som vanligt men tydligen var Hippo rätt mysig för Mayaa använde den sen som huvudkudde.

Födelsedagsbus med husse i sängen. Han är bra rolig!

Hängde sen med husse och matte på löprunda, fram och tillbaks till mattes föräldrar. Ca 8 km. Rätt trött efter det. Somnade lite på husses fot

Sedan - det stora födelsedagsbadet, eller snarare ordentlig schamponering och rengöring. Mayaa stod mycket snällt i badkaret hela tiden. Hoppade i på egen hand också. Fick godis förstås. Torkning och sen tokryck i lägenheten, som brukligt efter duschning.

Tiggde i köket när det lagades mat. De vitlöksstekta champinjonerna verkade inte nåt särskilt men laxen hoppades Mayaa länge på.

Kröp upp i husses knä i soffan framför Champions Leage. Först för att stirra på chipsen och sen för att gosa. Nu sover Mayaa gott i soffan, mjuk och skön och luktar gott! Hon har slutat löpa också. Skönt att slippa tikskyddet.

Två år alltså. Betyder det halvvägs till vuxenlivet?

Fästing

2011-05-18T15:18:00.002+02:00

Mayaa har haft sin första krypande fästing för i år. Den hann inte sätta sig som tur var. Nu måste man vara noga med att kontrollera hunden efter promenaderna.

Hormonhund?

2011-05-17T11:41:00.003+02:00

Fortsättningskursen i agility är slut och igår kväll åkte vi till banan i Hågadalen för att träna lite själva. Emilia och jag har en plan att försöka träna regelbundet för att hålla igång våra nyvunna kunskaper. Vi tänkte ut övningar och byggde bana tillsammans.

Träningen gick sådär. Mayaa var rätt så okoncentrerad och inte så engagerad.
Kan bero på att matte var lite trött efter lång dag och även p.g.a. löpet. Hon har andra saker som pågår i huvudet just nu antagligen.

Hon har blivit lite mer skällig senaste dagarna. Emilia berättade att hon igår skällde ut en bil, posten som kom i dörren och när diskmasinen lät, vilket hon inte alls brukar. Hon reagerar lite likadant hemma på vanliga ljud som hon aldrig brukar bry sig om. Kan även det ha med hormoner att göra?

Löp igen och vardagsliv

2011-05-09T20:37:00.002+02:00

Den 7 maj började Mayaa löpa igen. Än så länge tar hon det med ro. Vi får se om hon blir lika trött efteråt som hon blev förra gången. Tog ett par månader innan hon en dag liksom vaknade till liv och var uppe på sin vanliga energinivå igen.

I övrigt har vi nästan gått klart fortsättningskursen i agility. Vi har övat på byten minsann och blivit lite vassare varje gång. Men fortfarande mycket att lära! Vi ska försöka öva på egen hand i sommar så att vi håller uppe kunskaperna.
Bakombyten är nog min och Mayaas grej. Hon är snabb som tusan, så generellt funkar de bytena bäst.

Vi håller på med bakdelsträning, vilket går ut på att få Mayaa medveten om sina bakben och vad man kan göra med dem. T.ex. flytta dem utan att flytta frambenen, vilket blir lite som motsvarande framdelsvändning när man pratar om hästar. Det var dagis som introducerade denna övning, vilket jag är mycket glad för!

Då matte i dagsläget har det rätt så intensivt på jobbet har Mayaa tillsammans med Lyra fått vara heltid på dagis i ca 2 veckor. Det har möjliggjorts för att Alba och Zorro är i Värmland med mamma och pappa och att deras dagisdagar är tomma.

På valborg var matte och husse på bal på Uppsala slott som brukligt med mattes kör och då fick Mayaa vara på sleep over party hos syster Johanna. Hon fick vara med vid brasan och hänga med Linas systrar och syskonbarn. Fyrverkerierna i området bekom henne inte.

Annars är vi ute och promar och löptränar tillsammans och myser förstås! Äntligen verkar värmen ha kommit på riktigt och det är lätt att vara ute. Mayaa njuter också av att ligga i solen på en filt på balkongen!

MH-protokoll

2011-04-28T21:34:00.002+02:00

Tyvärr har vi inte lyckats lägga upp MH-protokollet på bloggen men vår underbara kennel Anzantra har det på sin hemsida:

http://www.anzantra.com/sidor/kullar/afrika/mpenzi_mayaa/mpenzi_mayaa_mh.html

MH - mentalbeskrivning

2011-04-09T11:09:00.007+02:00

Idag har vi varit på MH utanför Enköping och nu har Mayaa som det kallas känd mental status. MH innebär en massa olika moment som ska frambringa olika reaktioner hos hunden och så beskriver man hur hunden reagerar i de olika situationerna. Mayaa uppförde sig i stort som vi hade trott, utom gällande det man kallar "Förföljande". Där var vi säkra på att hon skulle springa efter trasan som drogs längs marken - men inte! Hon såg den men startade inte alls. Hur reliabelt det momentet är vad gäller jaktlust kan diskuteras. Vi vet ju med säkerhet att om vi släpper Mayaa lös i skogen så jagar hon för fullt. Kanske går inte en MH-trasa upp mot rådjurs- och harspåren in real life! Hon satt ner vid aktivitet/passivitets-momentet men började pipa på slutet när hon hade tröttnat på att inget hände. Reste sig upp och började gå när det var några sekunder kvar av de 3 minuterna. Hon var lite mer tillgänglig i momenten som innefattar kontakt än vi hade trott. Accepterade att bli hanterad och tittad på tänderna och följde villigt med testledaren i koppel. I övrigt mer som vi hade väntat oss: hon skällde ut både "spökena" och människan som försökte leka i skogen, liksom overallen som flög upp framför henne. Hon skällde för att hota men vågade sen inte göra något av sina hot, utan höll sig undan. Som beskrivaren efteråt sa "ingen hund jag skulle bli rädd för". Mayaa hälsade dock på spökena själv när det visade sig vara människor. Hon gjorde en undanmanöver när overallen flög upp och vände samtidigt bort huvudet en sekund, vilket vi fick veta räknas som flykt, just för att hon inte hela tiden höll kvar blicken. När matte hukade sig vid overallen kom hon fram och kollade in den, tog en liten tugga på ena benet och hoppade upp med tassarna på den. Lite kvarstående skräckblandad förtjusning när vi passerade overallen efteråt. Något obehagligt men samtidigt nyfiken. Vid "skramlet" visade hon ingen ljudkänslighet som väntat. Det var tvärtom kul tyckte Mayaa och hon hoppade upp på själva skrammellådan. Det hade vi inte tänkt! Men givetvis inte så förvånande, eftersom hon alltid gillar att hoppa upp på saker, sätta tassarna på och liknande. Ingen kvarstående rädsla men däremot var hon intresserad efteråt och ville gärna kolla om det fanns något mer roligt där! Hon lekte med kamptrasan med glädje, både med testledaren i början och med matte på slutet. Ingen skillnad i lekaktivitet när skotten kom. De två sista skotten satt hon ner och var still. En snabb koll mot stället där skytten var gömd och sen helt oberörd. Ville fortsätta leka när momentet var över! Stort TACK till Marcus som var där och filmade! Det ska bli spännande att se filmen senare. Om vi får reda på hur man på bästa sätt kan lägga upp MH-protokollet på bloggen så gör vi det. Nu sover Mayaa gott efter dagens mentala påfrestningar.

Agility fortsättning

2011-04-08T07:38:00.003+02:00

Igår började fortsättningskursen i agiligy för Uppsala Hundvänner.

Vi ska på kursen få lära oss byten: framförbyten, bakombyten och blindbyten. Igår introducerades framförbyten.

Oj, oj, här har matte mycket att lära! Mayaa är rätt känslig och följer dit jag visar - vilket innebär att jag måste visa henne rätt. Inte så lätt.

Mayaa är så snabb och då känner jag att jag måste skynda mig. Problemet då var att jag låg framför henne och kontentan blev att jag visade fel, för att jag i hennes ögon var på väg mot hindret efter. Saktade ner - och blev istället för långsam.

Måste vrida mig i rätt tid och tillräckligt mycket men inte för mycket och inte vara i vägen för Mayaas riktning. Måste också veta själv vad jag ska göra med armarna och kroppen och dessutom hålla reda på vilket hinder vi ska till och efterföljande. Tajming och precision!

Det här är nog mest en kurs för matte! Mayaa kommer ju hoppa och springa bara jag gör det jag ska.

Roligt var att nästan alla från nybörjarkursen går nu på fortsättningen. Bra betyg! Plus några andra som tillkommit. Bland annat ska Emilia och Lyra också vara med men semester gör att de får vänta lite innan de börjar. Toppen också att det är två instruktörer på kursen! Då kan vi delas i två grupper, vilket gör att vi hinner mer.

Hundkurs?

2011-04-07T16:47:00.002+02:00

Min syster Johanna är färdigutbildad hundinstruktör och håller kurser i Uppsala med omnejd.

Hennes hemsida hittar ni på http://hundhjalpen.nu/

Finns även i länklistan här bredvid. Mayaa finns med på bild där!

Mayaa med familj önskar henne lycka till med sina kurser och hoppas att hon kommer få träffa en massa härliga hundar och deras människor!

Mayaa på dagis

2011-04-02T15:04:00.006+02:00

På dagis får Mayaa göra massa roliga saker och det dokumenteras flitigt. Här får hon göra en upplevelsebana. Hon ser ut som ett barn i en godisaffär - det är så mycket att välja bland, vet inte riktigt vad hon ska ta! Helt plötsligt kommer det nåt nytt framför nosen.

Tack till Fyrislund Petcenter som tar så bra hand om Mayaa och gör att hon trivs så bra!

Gör allt

2011-04-02T14:53:00.003+02:00

för att få njuta lite av vårsolen!

Lattjo

2011-03-20T14:31:00.009+01:00

Husse är en lattjo person att skoja med. Han uppfinner alltid så roliga lekar! Glida ner från sängen till exempel.

Brunch

2011-03-20T14:17:00.007+01:00

Vännerna på brunch och Mayaa bekantar sig lite närmre med nyaste tillskottet i gänget.

Lilla Lovisa

Slaggar lite bredvid våffelbordet

Hårt liv att vara på brunch

Mayaa och Lyra

2011-03-16T08:45:00.003+01:00

Några videoklipp på bästa vännerna.

Mayaa ber om lek

Lek i vardagsrummet

Tuggar på ben

Vår i luften

2011-03-06T11:11:00.030+01:00

Visst ligger snön ännu på marken och minusgraderna vill inte riktigt ge med sig men nog är våren på väg! Dagarna blir ljusare och undan för undan varmare. Snart slipper man spruckna öronlappar och täcken när man går ut.

Mayaa har mått gott i vinter. Lite ledighet med jul och nyår i Värmland och sen vardag med Lyra och gå på dagis. Promenader i stan, i Eko-parken och i hundhagarna. Leka med hundkompisar och med matte och husse.

Efter löpet i höstas var Mayaa trött och sov mycket. Nu är hon dock tillbaka på sin vanliga energinivå och matte började fundera på hur hon skulle få utlopp för energin. Det resulterade i att Mayaa och jag har påbörjat en nybörjarkurs i agility hos Uppsala Hundvänner. Mayaa har såå roligt och tar sig an alla dessa nya utmaningar med entusiasm! Agility är också så roligt för mig för att man får leka med sin hund.

Nedan lite bilder från vintern.

Gustav och Mayaa vid Klarälven. Mycket kallt var det!

Inne i värmen vid vedspisen på Börjehia i julas.

Delar säng med Alba.

Blödande och lappade öron men Mayaa leker glatt ändå

Lutar sig lite i soffan

Aktiveringsövning med tändstickor som syster Johanna lärde oss. Johanna är numera färdigutbildad hundinstruktör.

Mayaa älskar sin husse!

Att vara nära sin familj är det bästa som finns!

Mayaa och bästisen Lyra

Finns det hjärterum så finns det stjärerum!

Agilitykurs i ridhus i Lilla Blomsberg

Targetövning som förberedelse för kontaktfälten

Gustav belönar Mayaa med en kamp efter att hon har sprungit genom platta tunneln

Kampa är kul det!

Slalomträning med byglar. I början hoppade hon både över och kröp under dem men nu funkar det nästan varje gång.

Jobbar genom pinnarna

Mayaa klarar sig lite på egen hand och behöver inte hela tiden ha mig precis vid sidan för att ha drivet genom hindret

Mot belöningen...

...godisskålen!

Eko-parkprom

2010-11-12T11:07:00.004+01:00

Imorse gick Mayaa, Lyra och jag till Ekonomikumparken på morgonprom. Det var länge sedan vi var där. Eftersom Mayaa har slutat löpa nu var det dags. Vi kom dit ganska sent med det var många hundar kvar. Fler än vi som var lite fredagsmorgontrötta! Det är samma kärngäng som går där varje morgon och då och då kommer och går lite nya hundar och deras ägare.

Mayaa njöt av att få leka och springa! Lyra hade ganska fullt upp med att hålla koll på de andra hundarna. Lyra är mer kräsen med vem hon bekantar sig med, medan Mayaa leker med alla hundar hon träffar (eller försöker i alla fall, alla är inte lika leksugna som hon =)

Nu är båda hundarna mycket trötta och sover gott!

Trynar i soffan efter all lek i parken

Hundhagen i Håga

2010-11-12T11:00:00.004+01:00

Mayaa och Lyra i hundhagen i Håga

Mayaa poserar och spanar

Inget viltspårsprov i år

2010-11-09T16:33:00.003+01:00

Mayaas löp börjar gå mot sitt slut.
Hon har varit lite tröttare en period och sovit mer. Kanske beror det på löpet eller kanske p.g.a. inskolningen på dagis, som ju är en helt ny miljö för hennne.

P.g.a. det snöoväder som har drabbat vår del av landet blev viltspårsträningen idag inställd =(
Därmed är vi inte färdigtränade och vi har även fått skjuta på anlagsprovet som vi skulle ha haft i helgen. Tyvärr får vi inte ihop fler tider innan jul, så vi får ta uppehåll i denna träning och ta nya tag i vår.

Det är trist att det drar ut så på tiden men det är inte alltid så lätt när almanackor ska synkas och tid finnas att åka så långt. Hoppas vi kan få ihop lite mer regelbunden träning till våren.

Dagisbilder

2010-10-30T15:47:00.006+02:00

Mayaa har nu varit två veckor på dagis och allt går bra. En av sakerna som har känts viktig är att Mayaa kan slappna av på dagis och inte hela tiden är uppe i varv. Det har inte varit några problem alls. Tvärtom är hon och Lyra, som hon delar box med, några av de hundar som har lättast att ta det lugnt. Skönt!

När man hämtar hundarna är det lungt och tyst och det har även funkat bra trots att Mayaa löper. Hittills har inga hanhundar reagerat.

Här är lite bilder som dagispersonalen har tagit.

Nyfiken Mayaa

Kompisar

Lyra & Mayaa

Djungelboxen

Löp - på riktigt

2010-10-23T17:31:00.003+02:00

Nu har Mayaa börjat löpa igen. På riktigt den här gången. Vet inte vad det var för gästspel det där endagslöpet för ett tag sen men nu är det igång som det ska för andra gången i hennes liv.

Löpet startade i onsdags, en vecka innan Mayaas 17-månadersdag. 7 månader sedan förra löpet.

Hunddagis

2010-10-20T08:54:00.004+02:00

Mayaa har börjat på hunddagis!

Hon började i måndags och kommer vara på dagis 2 dagar i veckan, måndagar och tisdagar. Hon delar en stor box med bästa kompisen Lyra. Den här veckan har hon emellertid fått skolas in ensam, för att Lyra har hosta.

Min kära pappa har hjälpt oss med inskolningen, för att dagiset rekommenderade att Mayaa skulle börja lite lugnt och inte med heldag. I måndags var hon där fyra timmar och igår drygt fem.

Enligt rapport har allt gått bra och Mayaa har fått leka med en annan Ridgeback, 3 år, och en Pitbullvalp på 7 månader. Mayaas devis är ju att det alltid går att leka och hon har ju alltid lekt bra med alla typer av hundar.
Det som var kul och lite nytt för oss att höra var att Mayaa var i total kontroll igår när hon lekte med Pitbullvalpen. Hon kontrollerade att han inte var för framfusig och lyfte även upp honom när han behövde. Det säger en hel del om att Mayaa inte är "minst i hagen" längre.

Vi är hittills mycket nöjda och hoppas att Mayaa kommer att fortsätta trivas på dagiset. Förhoppningsvis slutar Lyra hosta snart och kan komma med på måndag.

Viltspår 4

2010-10-20T08:33:00.002+02:00

I söndags gick vi det fjärde träningsspåret för vår instruktör Lennart Nordlander. Det var en månad sen Mayaa gick senaste spåret. Då arbetade hon koncentrerat och med fokus. I söndags slet vi hela spåret!

Spåret var lika långt som vid anlagsprovet och Mayaa började mycket intresserat men det fanns rådjur i närheten, så nosen åkte fort upp och sen var det bara det som Mayaas hjärna brydde sig om. Hon avbröt sig ofta och gick upp på höjder för att spana efter rådjuret. Det blev många tillsägelser och varje gång gick hon kvickt tillbaka till spåret men så avbröt hon sig igen, gång på gång. Hon såg även en ekorre i ett träd som hon jagad efter. Hon blev lite låg efter ett tag med så många tillsägelser om att inte leta vilt i luften, så hon behövde även lite uppmuntran för att fortsätta på spåret.

Lennart sa det att, visst var det jobbigt men även bra, för att Mayaa måste lära sig att det är spåret som är uppgiften och inte ok att spana efter vilt på annat sätt. Han ansåg att hon har mycket jakt i sig och det har vi ju redan märkt. Slitsamt, men samtidigt nyttigt! Bra för oss att lära oss se skillnad när hon fortfarande följer spåret och när hon avbryter. Också bra att i träningsspår få öva på motgångar. Sista biten spårade hon dock bra och var glad när hon kom fram till klöven!

Vi bokade in ett träningsspår till, samma vecka som vi har anlagsprovet. Får se då om Mayaa är mer fokuserad på själva spårandet.

Fårskinnsfällen

2010-10-15T15:54:00.005+02:00

Mayaa njuter av sin nya filt - en fårskinnsfäll. Vi köpte den när Mayaa var riktigt liten, för över ett år sen. Matte tänkte i sin enfaldighet att valpen skulle tycka det var jättemysigt att sova på den mjuka fällen.

Bara det att valpen Mayaa hittade på hundra andra saker med fällen än att sova på den. Mest uppskattat var att attackera den och rycka stora tussar från den med de små sylvassa mjölktänderna.

Fällen fick förpassas till bokhyllans översta hyllplan i väntan på mindre stormiga tider.

Gustav gjorde ett nytt försök med fällen för några dagar sen. Någonstans djupt i Mayaa fanns valpminnet från svunna tider och hon tog sig en tugga av det mjuka, vita. Som tur var tog både Gustav och jag henne direkt på bar gärning. Spontant och unisont röt vi "Nej!" och Mayaa fick sig en oplanerad dubbel tillsägelse. Förvånad såg hon upp på oss och slutade på en gång. Sedan lade hon sig på fällen och har gjort det ofta sedan dess. Kanske hade den dubbla tillsägelsen dubbel effekt?

Måste erkänna att Mayaa ytterligare en gång har försökt ta sig en tugga men dumt nog gjorde hon det precis bredvid Gustav som inte tyckte det var en bra idé. Dock är de ihärdiga bitattackerna från förr faktiskt bara ett minne blott och Mayaa njuter av den mjuka vita fällen och, till mattes förtjusning, sover numera på den.

Bus och lek

2010-10-14T18:08:00.002+02:00

Åkte till hundhagen idag och där var det massa skojiga hundar. Mayaa njöt av att få vara social igen och få sträcka ut och leka och busa! Hon lekte både jaga-leken och brotta-leken, dragkamp-leken och tugga på leksak-leken. Vi åker dit imorrn igen!

Hostfri

2010-10-13T14:20:00.002+02:00

Nu har Mayaa varit hostfri sedan i måndags och det är så skönt att hon är frisk! Nu har hon rätt mycket spring i benen att bli av med =)

Vi har upptäckt att hennes slanka midja har blivit lite mindre slank under sjukveckan. Inte tänkte vi på att minska maten när hon inte rörde sig lika mycket. Men nu är det ändring på det och det kommer ju göra sitt till nu när hon får röra på sig mer igen!

Höstpromenader

2010-10-10T17:47:00.004+02:00

Hösten är här på riktigt med sprakande löv på träden. Det är inte så kallt än men Mayaa får ha täcke på sig, eftersom hon hostar. Hon blir dock hela tiden bättre och hon är i princip uppe på sin vanliga energinivå. Så länge hon inte är hostfri håller vi henne ändå stilla. Det blir bara koppelpromenader.

Några vanliga platser vi brukar promenera vid:

Fyrisån

Stabbyskogen

Tillfrisknande

2010-10-07T09:36:00.004+02:00

Mayaa börjar återhämta sig från hostan (peppar, peppar...). Hon har inte haft feber men har hostat slem. Sovit mycket. Man vet ju själv hur det känns med virus i kroppen.

I natt hostade hon ingenting och idag har hon nästan hostat en gång. Det är bättre än igår, som var en förbättring från i förrgår.

Hon har även tagit initiativ idag till att leka med en leksak, något som hon inte gjort på samma sätt nu när hon har varit sjuk, men som hon vanligtvis gör varje dag annars. Tolkar det som ett tecken på tillfrisknande.

Hosta

2010-10-03T16:36:00.002+02:00

Blogguppehåll på ett tag. Matte och husse har bl.a. varit på semester i New York!

Tillbaka i ett höstkallt men vackert Sverige och idag väntade den spännande dagen då vi, tillsammans med många från Mayaas kull, skulle åka till Enköping för mentalbeskrivning - MH.

Vi trodde att Mayaa hade satt något i halsen imorse för att hon "harklade" sig flertalet gånger. Tänkte inte mer på det, gick ut på prom som vanligt och åkte iväg för MH. Väl framme fortsatte Mayaa att hosta och de mer erfarna hundmänniskorna sa direkt att det där är nog tyvärr kennelhosta. Hon hostade lite slem också. Så det var inget mer med det än att stoppa tillbaka Mayaa i bilen och hoppas på att få en reservplats för MH längre fram i höst.

Så typiskt, när hon heller inte har börjat löpa!

Vilken besvikelse när man har sett fram emot den här dagen jättelänge! Det positiva var att vi ändå kunde gå med och se andra beskrivningar. Vi hann med Mayaas bröder Leo och Nelo, vilket var mycket roligt att se!

Nu ska Mayaa hållas i stillhet och värme och vi hoppas innerligt att hon inte blir sämre och att hon tillfrisknar fort.

Röntgen

2010-09-10T14:21:00.002+02:00

Mayaa och många i hennes kull var på röntgen av leder i veckan. Det gick bra för alla, både gällande själva röntgen och resultat! Det var ett gäng mer eller mindre groggy Afrikaner på Gudby gård i Sollentuna i tisdags.

Mayaas resultat: ED UA/1 och HD A

Vi är så glada för resultatet innebär att Mayaa har helt friska leder och inte har några restriktioner vad gäller motion eller träning! Agility, lek, löpning och cykling - nu är det fritt fram.
Hon kommer dock aldrig kunna gå i avel p.g.a. 1:an, som inte spelar någon roll för Mayaas hälsa men tydligen gör det genetiskt.

Grattis till alla syskon också för strålande resultat!

Löp igen

2010-09-05T10:21:00.003+02:00

Igår började Mayaa löpa. Andra löpet i livet. Vi hoppas innerligt att det går över och vi slipper skendräktighet och annat till MH i början av oktober. Visste ju att löpet låg i riskzonen men vi har så sett fram emot MH, så vi hoppas att vi kan genomföra det.

Annars mår Mayaa fint. Glad och positiv som vanligt. Bär på saker och pratar när hon blir glad (eller när matte sjunger) och leker med sina leksaker.

Vägde henne i förrgår: 32,5 kg. De finnliknande utslag hon har haft på bringan börjar försvinna och hennes päls är även den lite bättre.

Trix - sitt vackert

2010-08-30T21:24:00.004+02:00

Övade ikväll för tredje gången på "sitt vackert". Med det menas att Mayaa ska sätta sig på bakhasorna och lyfta upp båda frambenen i luften. Det blev nån putt på kökslådan innan hon fattade vilken övningen var men sen gick det riktigt bra.

Det gäller för mig att ha rätt timing (som alltid iofs när vi tränar med klicker) så att hon hon verkligen lyfter båda frambenen men inte hinner ställa sig upp på bakbenen. Gjorde ett par missar och klickade även en gång när Mayaa höjde ena framtassen högre än den andra, vilket hon sen fortsatte att göra nga gånger. Hon är klickerklok tycker jag men även rätt klickerförlåtande.

Märkte förra gången vi övade på detta att hon hade kopplat ihop sättandet med att jag hade handen framför kroppen. När jag tog den bakom ryggen fattade hon ingenting! Hon försökte ALLT utom det vi nyss gjorde. Ett exempel på hennes förlåtande var ändå att jag då tog fram handen en gång. Hon satte sig som förut. Jag tog bort handen och då hade poletten trillat ner.

Nästa mål är att få henne att sitta en yttepytte stund still med tassarna i luften innan klick.

Håller för övrigt på att lära henne att dra av strumpan från min fot och ge den till mig. Hon kan det rätt bra nu och ett kommando borde läggas på. Nån som vill tipsa om vad som kan vara ett bra kommando för detta?

Viltspår 3

2010-08-29T18:17:00.002+02:00

Mayaa var trött idag efter att få ha varit med på Johannas kurs igår (med aktivitetsövningar kontra passivitet och lite lek). Både hon och Johanna hade kul fick vi höra! Det var ansträngande för Mayaa men hon skötte sig jättebra. När Mayaa träffar nya hundar sker det oftast i det fria i hundhagen och hon får leka. Alltså har hon en förväntan om lek med nya hundar. Igår var hon tvungen att vara still och ta det lugnt, vilket är jättebra för henne att öva på men jobbigt också. Mot slutet var det massage och sedan somnade Mayaa som en stock, trots de andra hundarna.

Imorse tog hon sovmorgon, åt frukost, kissade och somnade om. Sen bar det iväg mot Årsta och spåret och hon sov hela vägen i bilen. Väl framme var hon pigg och angelägen om att få gå på spåret. Spåret hade legat över 2 timmar, var ca 450 m långt med ett 10 meter långt bloduppehåll. Och så en hel del vinklar.

Plus bärplockare i skogen! När Mayaa fick syn på dem började hon moffa. De stod mitt i spåret och Lennart bad dem flytta på sig. Det hade de ingen lust med. De förstod inte riktigt att de var på privat mark, eftersom den ligger precis bakom ett bostadsområde. Det blev ett litet avbrott när Lennart argumenterade med dem men Mayaa plockade upp spåret och fortsatte.
Det var Gustav som gick med henne och en gång fick han säga "Nej" när hon började spåra efter annat men resten gick fint. Till och med när vi stötte på samma bärplockare en gång till. Då brydde sig inte Mayaa det minsta.
Hon tog någon vinkel klockrent och kom av sig i en annan.
Hon var tvungen att kissa mitt i och fick syn på Lennart och mig och kom sen fram för att hälsa men fortsatte spåra när hon inte fick något för det.
Bloduppehållet var inga problem, jag märkte ingen skillnad på Mayaa. Lennart sa att hon ev. gick lite långsammare den sträckan.
Mot slutet hade vi motvind, vilket gjorde att Mayaa lyfte upp med nosen och så ner igen, som små dippar. Men fortfarande rakt i spåret.
När vi kom till klöven blev hon mycket glad och nosade ordentligt men tog den inte.

Mayaa sov hela vägen hem och är fortfarande mycket trött.

Även Nelo och Zera gick var sitt spår idag och det bra för dem med. De verkade också rätt trötta eftter sina spår =)

Vi har bokat sista övningsspåret och även anlagsprovet som kommer ske 23 oktober. Spännande!

Lek i hundhagen

2010-08-13T15:54:00.002+02:00

Idag var det varmt men visst går det att leka ändå. Även om man inte orkar ta i allt vad man har. Ovanligt tyst lek för att vara Lyra.

Monster

2010-08-13T15:50:00.004+02:00

Det bor två monster under bordet

Hundpromenader

2010-08-13T15:43:00.009+02:00

Visst är det härligt att gå på hundpromenader!
Lite bilder från sommarens turer.

Mayaa ligger på span på Lyra

Mayaa och Lyra i hundhagen

Svalkande dopp

Flugfångaren Mayaa

Zolo

Varmt även för kossorna

Viltspår 2

2010-08-13T11:00:00.002+02:00

Igår var vi återigen ungefär vid Årsta slott och Mayaa gick sitt andra viltspår. Vår instruktör Lennart tyckte att hon var jätteduktig!

Direkt efter oss gick Christer och Zera och det gick bra för henne med. Hon var mycket intresserad av rådjursklöven som markerar spårslutet. Mayaa tyckte även den här gången att klöven var konstig. Nosade på den, viftade på svansen och visade intresse men ville inte ta i den.

Förra gången avbröt hon spåret för en luftvittring av vilt. Gustav sa då ifrån enligt instruktion och snabbt som attan kom hon tillbaka till spåret och fortsatte.

Igår hade vi inga problem med detta. Jag gick med Mayaa och hon höll sig till spåret hela tiden. En skillnad från förra gången var också att hon på en gång förstod vad det var hon skulle göra. Hon var inte alls tveksam över uppgiften. Jag fick faktiskt hålla i henne ett par gånger, så att hon inte skulle gå för snabbt.

Hon tog alla vinklar utom den andra klockrent. Vid andra vinkeln tappade hon och gick åt fel håll men märkte det direkt och kastade sig tillbaka och letade upp spåret igen.

Mot slutet avbröt hon sig en gång och vände sig till mig för att få hjälp, vilket jag enligt instruktion ignorerade. Enligt Lennart kunde det ha varit för att hon började bli lite trött eller för att hon kunde ha stött på andra korsande spår och dofter.

Spåret igår var ca 350 meter långt och hon höll igång hela tiden men på slutet märkte man att hon blev lite trött och det var precis lagom längd för den här gången. Längre spår hade varit för mycket.

Nästa gång om två veckor blir det ett bloduppehåll på 10 meter i spåret. Ska bli roligt att se hur hon hanterar det.

Vi hoppas att alla kullsyskon som också går spårkursen har lika roligt som vi!

Semesteruppehåll

2010-08-08T18:37:00.002+02:00

Hela familjen har varit på semester varför bloggen har legat nere.
Här kommer en uppdatering i korhet. Bilder senare för att vi glömde kameran i Värmland.

Mayaa har:

Åkt Viking Line-färja till Åbo och taxibåt till en vacker ö i finska skärgården där hon har busat med Lyra och badad och sprungit på klippor och ätit kottar.

Varit i stugan i Värmland och lekt med Alba och Zorro, jagat Smilla, nosat efter älgar (de går i princip på tomten) och doppat tassarna i Klarälven.

Åkt liten båt i Öregrund, vilket hon inte var stormförtjust i i början av sommaren men tycker är helt ok nu. Hon hoppar i av sig själv, kikar över relingen och ligger och sover på en filt.

Börjat gå viltspårskurs med några av sina kullsyskon. Mayaa tyckte det var mycket spännande!Vi har gått 1 spår av 4. Därefter görs anlagsprov.

Fått skotträning. Igår natt i Öregrund hölls ett fyrverkeri kl. 24. Vi låg hemma och sov men eftersom stan är så liten hördes det rejält! Vi hade förberett lite köttbullegodis och Mayaa blev mycket glad av att få godis mitt i natten. Tror snarare att det var köttbullarna än smällarna som väckte henne. Hon brydde sig inte ett smack. Direkt därefter drog ett jätteåskväder in med massa blixtar och dunder. Mayaa hade dock inga problem att somna om och sov som en stock så fort hon fattade att det inte skulle bjudas fler köttbullar.

Toner från Sorrento

2010-07-14T18:23:00.002+02:00

En avvikelse från Mayaas vardag men jag måste bara föreviga denna påse som hittades under Italien-turnén med kören. Helt underbar!

För den nördige: "Finn 5 fel" i notbilden

Bad i Hågadalen

2010-07-14T15:11:00.004+02:00

Mayaa kliver i lite mer för varje dag. Idag skvalpade vattnet nästan över hennes rygg. Kanske blir hon en badhund ändå?

Kul i vattnet

Mayaa bakom, Lyra framför

Åns gråa lervatten. Det bekommer inte hundarna.

Spolning med slangen sen i trädgården är inte lika poppis. Dock nödvändigt om man inte vill ha en lerig och stinkande hund i lägenheten sen! Efter slangen är de också skönt svala och kan sova gott.

Restaurangbesök

2010-07-14T10:37:00.002+02:00

Igår var vi ute och åt på Smultron, en restaurang som tar emot hundar! Det är en utomhusrestaurang och det passar ju perfekt när det är så här vackert och varmt väder. Vi åt gott alla tre, Mayaa tuggade på ben och vi på annat.

Mayaas första restaurangbesök och hon skötte sig exemplariskt! Hon var lite loj av värmen och det gjorde kanske sitt till men hon hon var hela tiden lugn, höll sig på sin plats och brydde sig inte nämnvärt om de andra gästerna.

Vid några tillfällen drogs hennes blick förväntansfullt mot bordsgrannen som åt hamburgare. Ögon och huvud följde hans rörelser - kanske tappar han något? (Nej, det gjorde han inte)

Mayaa fick beröm av servitrisen som tyckte att vi hade en sån fin hund och en mamma frågade om hennes lilla dotter på drygt ett år, som var mycket förtjust i hundar, fick komma och titta på Mayaa. Inga problem.

Det ska också tilläggas att det var tango-tema denna kväll. Tangomusik spelades lite för starkt för att det skulle vara talvänligt och ett dansgolv fanns där par outtröttligt och oavbrutet rörde sig. Mayaa brydde sig inte om det heller.

Det här gör vi säkert om!

Mayaa tar det lugnt på restaurangen

Cykelincidenten

2010-07-05T21:52:00.002+02:00

Nyss hemkommen från kvällsprommis runt ån. Mayaa och jag strosade i den ljumma kvällen när det plösligt från bron bakom oss hördes en enorm knall. Klangen var som från ett pistosskott men inte riktigt lika intensivt och sammanhanget var liksom helt fel. Vem skjuter pistol på järnbron över Fyrisån? Märkligt.

Både jag och Mayaa och andra runtomkring blev överraskade, det smällde riktigt starkt.
Mattes reaktion? "Titta inte nu på Mayaa för guds skull, titta inte, gå bara sakta vidare som om inget har hänt. Vaddå, det här händer väl var och varannan dag här i Uppsala, så är det bara, har du missat det Mayaa?"

Mayaas reaktion? Hon tittade upp en kort sekund och fortsatte sen att nosa - precis som om inget hade hänt! Duktiga tjejen!!!

Jag kikade ner på henne och ingen kroppslig stressreaktion heller. Inget hukande eller ledsen svans eller bakåtstrukna öron eller annat. Lika glad och lugn som alldeles innan.
Så skönt att det blev så här. För detta var ingen planerad skotträning och inget som brukar hända vanligtvis, även om det är mycket ljud i stan.

Vi satte oss på en av bryggorna vid ån och Mayaa spanade på fåglar och ville leka med sitt koppel. En man kom förbi ledandes en cykel med punka på bakdäcket. Han stannade till vid vår brygga för att han kände några andra som också satt där. Han förklarade att hans cykel var ganska ny och att han var glad över den men att ena däcket alldeles nyss smällde i en punktering på bron och att det lät rätt rejält.

Där var förklaringen. Nog är det väl så här i efterhand passande att Mayaas skottfasthet skulle sättas på prov av en cykel. I Uppsala. Känns rimligt på nåt vis. För er som inte vet vad jag pratar om - kolla in Uppsala tågstation så förstår ni vad jag menar. Uppsala utan cyklar är som...tja, Fyrisån utan cyklar. Eller som i utan prick, i mer generella termer.

Äntligen hemma!

2010-06-24T20:49:00.002+02:00

Äntligen är Mayaa hemma igen!

Pappa och jag startade kl. 6 imorse från var sitt håll och körde halva vägen var. Tack snälla! Och tack MP för att ni har tagit så bra hand om Mayaa när husse jobbat och matte turnérat i Italien!

I Nås i Dalarna möttes en mycket glad hund och matte. Mayaa sov gott hela vägen hem och var sedan märkbart glad över att hoppa ur bilen i Uppsala. Hon skuttade hela vägen från parkeringen till porten.

Vi hämtade upp Lyra och gav oss direkt iväg till Håga-dalen och hundhagen. Mayaa tokade i det meterhöga gräset och Lyra hängde på så länge hon tyckte det var värdigt.

När husse kom hem efter jobbet blev lyckan ännu större och vi tror att vi ser ett litet leende i Mayaas mungipor ikväll. Vi är också glada att familjen är samlad igen!

Det var länge sen vi gav Mayaa ett nytt trick, så ikväll påbörjades konsten att dra av strumpa från fot.
6 köttbullar och nu kan Mayaa dra av strumpan när den sitter längst ut på foten! Hon är snabblärd! Hon tyckte det var roligt att träna igen och satt och gnällde varje gång jag tinade upp nya köttbullar. Det var kul att se hur hon gick från prövningsfasen t.ex. att lägga tassen på foten, till att nosa (rätt väg), sedan gripa och till sist dra. Först försiktigt och sedan lite mer. Både hon och matte var nog på bästa träningshumör!

Sommarlov på Börjehia

2010-06-07T09:20:00.004+02:00

Mayaa är nu i vår stuga Börjehia i norra Värmland med mina föräldrar på sommarlov ca 2 veckor. Detta p.g.a. att matte åker på turné med sin kör, Allmänna Sången, till Italien imorrn och husse jobbar.

Vi åkte till Börjehia i lördags kväll och då hade Mayaa fått tillbringa hela dagen med Emilia och Lyra på hästtävlingar i Strömsholm. Hon skötte sig mycket fint, fick vi veta =) Superbra social träning.
Må tro att hon var trött när vi fick tillbaka henne! Skönt, för hon sov gott hela resan, trots att det tog oss en extra timme att komma igenom Vansbro, för att det var nån raggar-bil-träff-jippo där på kvällen. Vanligtvis tar det ca 2 minuter att köra genom det lilla, lilla samhället. Suck.

Mayaa blev superglad när vi kom fram (som vanligt). Det finns ett par människor förutom matte och husse som hon älskar och som ingår i den utökade flocken. Det är bl.a. mamma, pappa och Emilia. Det är tur att vi har dessa underbara människor till hands när vi behöver hjälp. Tur för Mayaa också!

Kräks

2010-06-04T08:56:00.002+02:00

Mayaa har kräkts flera nätter i rad. Det har inte kommit något annat än slem och ibland lite magsaft. Tom mage alltså.
Magen har också varit bra i övrigt, ingen diarré eller så.

Man blir ju väldigt orolig - har hon nåt neurologiskt fel, förslappad magmunsmuskulatur, nedsatt peristaltik eller hyperkänslig kräkreflex???

Gustav ringde vår veterinär som sa att detta är vanligt hos unga hundar. Hon är tom i magen, vilket gör att magen går på tomgång. Hon vaknar på natten och har en överproduktion av magsyra, som inte har något att jobba med.
Vi fick rådet att ge henne lite foderkulor eller nåt att äta precis innan hon lägger sig för natten och likadant precis när hon vaknar, innan hon börjar komma igång och röra sig.

Och se, det funkar perfekt! I två nätter har vi nu lytt rådet och Mayaa får sova gott om nätterna (och vi med). Mayaa kan knappt tro sina ögon när hon ligger i sin bia-bädd och vi kommer uppassandes med mat som serveras till henne i liggande ställning!

Imorse hann jag dock inte tillräckligt fort. Hon hann vakna och kräkas lite slem innan jag hann ge henne mat. I natt ska jag nog vara mer förberedd och ha lite matkulor precis i nattduksbordslådan.

Mayaas första år - en återblick

2010-05-28T07:28:00.000+02:00

Grattis Mayaa och alla hennes kullsyskon, "Afrikanerna", från kennel Anzantra:

Nansi, Indra, Zera, Saffran, Zolo, Nelo, Leo, Caesar och Kofi. Ni är nu 1 år!

Vi har nu haft förmånen att få ta hand om och umgås med Mayaa nästan ett år.

Här är lite bilder från det gångna året. Några kommer från vår underbara uppfödare Helena.

Valplådan

8 veckor

9 veckor

10 veckor

11 veckor

3 månader

4 månader

5 månader

6 månader

7 månader

8 månader

9 månader

10 månader

11 månader

På 1-årsdagen. Mayaa älskar fortfarande sin fåtölj.

Mums!

2010-05-27T20:07:00.007+02:00

Mayaa har fått godis i en leksak. Lite godiskulor längst in och så en ostbit längst ut som en propp. Tog ett tag innan hon fick i sig allt. Roligt hade hon!

Och kryddorna som vi nyligen planterat ut på balkongen tycks överleva! Än så länge i alla fall.....

Kan bli mums i maten om de vill fortsätta växa!

Gå genom port

2010-05-25T09:34:00.004+02:00

Igår försökte jag lära Mayaa gå genom en port som bestod av två längre träpinnar jag hade satt ner i gräsmattan.

Det gick inte så bra.

Hade pratat en lång stund med Emilia innan som förklarade vad hon visste. Fart genom porten vill man ha. Mayya och jag gick fram till porten och Mayaa satte sig snällt och tittade på mig och undrade vad hon skulle göra för att få den roliga leksaken i min hand.

Efter bara en liten stund förstod hon att det hade med pinnarna i marken att göra men vi kom inte längre än att Mayaa tog ett ordentlig tag och försökte bita av dem. Nån gång tog hon ett slumpvis steg mot porten, varvid klick och belöning men det var ingen polett som trillade ner.

Så nu ska jag fundera över kriterierna på kraven för denna övning och klura på om övningen kan delas upp i än mindre delar. Hur får man hunden att fatta att den ska gå igenom porten? Och inte äta upp den eller sitta framför den eller nåt annat?

Att träna hund är hjärngympa det!

1-årsträff med Afrikanerna

2010-05-23T17:53:00.002+02:00

Idag var vi på Munsö på 1-årsträff med Mayaas kull.

Det var superkul att se alla fina hundar som nu är rätt stora. Särskilt roligt att kullens mamma Hedwig var där med sin matte och husse. Söta Hedda, ett energiknippe!
Det var först uppehåll men sen kom regnet och Mayaa tyckte att det var lagom roligt (= försökte gömma sig så gott hon kunde mellan mig och Gustav och under picknickfilten). P.g.a. regnet tog vi inte kameran med oss, eftersom vi saknar kameraväska. Det åskade även lite och några hundar tyckte att det var bäst att skälla ut åskan. Mayaa skällde lite i början men brydde sig inte efter en stund.

Tack Helena och Marcus för bra ordnad träff med rolig tipspromenad och mycket gott fika! Helena kan verkligen baka ananaskaka.
Tack Ninnin och Adela för fin prom med Zolo. Tusan att vi hade ett fel på tipspromenaden!
Tack till Lisa som är diplomerad hund- och hästmassör som visade hur man kan massera sin hund. Då Saffran tyckte det var mycket viktigare att gräva en grop än att bli masserad fick Mayaa ställa upp som demonstrationshund. Hon njöt när Lisa kom till ryggen!

Nu är vi hemma igen och regnet öser ner. Gustav och jag ligger i soffan och Mayaa sover tungt nedanför.

Vaccination, blodprov och hälsokontroll

2010-05-20T16:40:00.009+02:00

Idag var Mayaa hos veterinären.

Blodprov togs som ska visa om Mayaas rabiesvaccinering i januari har funkat, d.v.s. om hon har bildat antikroppar mot sjukdomen. Det får vi veta om ca 1 vecka. Vi hoppas och håller tummarna, för då kan vi i sommar åka till Emilias landställe, en ö i Finska skärgården!

Mayaa fick också sin andra vaccination, den man tar vid ca 1 års ålder och det är samma vaccination som vid 12 veckor (DHPPi).

Veterinären, Anna, gjorde också en hälsokontroll, lyssnade på hjärta och lungor, kontollerade leder (tror jag, hon gjorde i alla fall böjprov på Mayaas ben), kollade ögon och tänder och allt såg fint ut.

Vikten är idag 31,9 kg.

Mayaa var lika cool som vanligt. Hon är nyfiken i väntrummet och vill gärna hälsa på veterinären och sköterskan. Hon vill själv upp på undersökningsbordet och tar det mesta med ro. Mycket lättsamt! Reagerade lite för sticket av sprutorna men var mest upptagen av att hålla reda på och äta av godiset i min hand. Vår veterinär är så himla gullig och behandlar alltid Mayaa med vänlighet och respekt. Sköterskan, Catta, är lika gullig hon med för den delen men hon var inte med oss idag.

Sköterskan tog däremot betalt och fy sjutton vad pinsamt när jag inte hade täckning - på nåt av mina kort! Min räddande ängel - pappa - kunde rycka ut och hjälpa mig. Han som redan hjälper oss så mycket med Mayaa.

I övrigt idag är Lyra med oss och vi har varit i hundhagen. Det var emellertid så väldigt varmt att hundarna bara orkade gå ett par varv och sedan lade de sig i skuggan. Vi har också hängt på balkongen och det gillar Mayaa!

Mayaa med plåster efter blodprovet

Myser på balkongen

Lyra gör som katterna - tvättar sig

Spår 2 och 3 och lek i hundhagen

2010-05-10T19:53:00.004+02:00

Andra spåret. Jag lade det.
Mayaa visste från början vad som väntade och viftade som tusan på svansen. Och så iväg. Rakt spår, kanske 60 meter. Hon kom av sig en gång men tog saken i egna händer direkt och hittade det igen.

I slutet låg resterna av märgbenet - men döm om min förvåning när hon inte alls ville ha det!!
Why??? Jag har ingen aning. Hon ville helst fortsätta men var inte intresserad av benet ens när vi kom till bilen. Nåja.

Tredje spåret. Gustav lade det.
Det blev lite svårare än vi hade tänkt, för skogen var full av stigar och Gustav var tvungen att gå över en. I slutet en stor hög med ostbitar (vi tänkte att vi tar nåt helt annorlunda än märgben). Eftersom spåret blev lite svårt med alla stigar lade Gustav ostbitar även i spåret. Det var både bra och dåligt. Mayaa blev överlycklig varje gång hon hittade en bit, vilket ju är motivationshöjande, men hon kom också av sig lite, så att hon fick hjälpas på spåret igen.

Hon blev i alla fall mycket glad för osthögen i slutet!

Medan spåret låg fick Mayaa leka med hundar i hundhagen.
I början var det Mayaa, en sheltie och en golden. Sheltien skällde mycket och ville mest hålla koll på alla. Golden ville gärna bli jagad (vilket Mayaa inte sa nej till, hon sprang lite extra också av bara farten =) men han ville ännu hellre lägga sig i alla smutsiga pölar och diken han kunde hitta (det ville INTE Mayaa)! Sedan kom en något dominant jämthundstik som hittade sin lekfrände i goldenhannen. Mayaa lekte, sprang och hade roligt!

Det är kul att hon får träffa så pass olika hundar som ändå är vettiga. Hon blir mer och mer språksäker tycker vi. Hon är oftast yngst och vet alltid sin plats. Hon har inte försökt hävda sig mot någon än. Jag uppfattar henne som mer lekfull och hon försöker gärna dra igång andra hundar att leka men hon försöker inte sätta sig emot mer dominanta hundar.

Hon är fin, vår Mayyabus!

Spår 1

2010-05-06T16:02:00.002+02:00

Idag när jag var ute med Mayaa fick hon gå sitt första spår. Vi tänkte komma igång med spårningen nu när snön är helt borta. Mayaa går ju mest med nosen i backen hela tiden ändå, så hon borde nog uppskatta det tror vi.

Eftersom det var Mayaas första riktiga spår lade jag spåret rakt. Det var kankse 40 meter långt (fast det kan ha varit både längre eller kortare, jag är inte särskilt bra på att uppskatta sånt). Det fick ligga i ca 35 minuter medan vi gick på promenad. Jag lade inga grejer i spåret men däremot nåt riktigt fint vid slutet - ett märgben!

Själva promenaden blev ovanligt givande ur träningssynpunkt för att när vi kom ut på ett fält hördes tydligt att det var skjutträning nånstans. Ingen reaktion som vanligt. Mayaa var för upptagen med att nosa, plocka strån och springa och busa med mig.

Trots att vi närmade oss spåret från ett helt annat håll än jag gick när jag lade det, kände Mayaa det på en bits avstånd. När vi kom fram och bytte om till spårlina var hon taggad. Det var ingen tvekan om att hon var intresserad.
En gång alldeles i början började hon bakspåra, så att jag fick vända henne rätt.
Två gånger tappade hon spåret.
Första gången tittade hon upp på mig som för att fråga om råd men jag lät henne lösa det själv och det gjorde hon.
Andra gången hon tappade bort sig tog hon tag i det direkt om kom fort på rätt köl igen.
Hon blev väldigt glad när hon hittade benet =)

Vi småsprang till bilen, hon med benet i munnen och det var ett ivrigt gnagande hela vägen hem. Nu ligger hon utslagen och sover. Sötaste nosen, så duktig tycker matte!

Jag ska försöka lägga ett nytt spår imorrn. När ska man introducera saker i spåret? Är det nödvändigt om man inte vill tävla? Hur går man tillväga om man vill lägga grejer i spåret?
Med Timja spårade vi en hel del och hon fick även plocka lite saker men jag har ingen aning om vi gjorde saker på rätt sätt. Timja var inte alls så föremålsintresserad som Mayaa är, så Mayaa kanske skulle tycka att det var kul också, vem vet?

Ensamhet

2010-04-12T22:03:00.002+02:00

Vi är utan Mayaa och det är ensamt. Vi har passat på att tvätta hennes filtar och nu ligger de prydligt ihopvikta och väntar på henne.

Men det jag tänkte på var ensamhetsträning. Den biten har vi varit sjukt dåliga på. Mayaa behöver ju i princip aldrig vara ensam och det är så svårt och trist och tråkigt att bestämma att hon ska vara för sig själv när vi jobbar så mycket och är utan henne ändå. Men det får man väl sota för sen kanske.

Å andra sidan har det slagit mig att Mayaa ändå klarar bra av att vara ensam. Jag har varit borta och Mayaa ensam i lägenheten som längst i en dryg timme och hon var visserligen glad när jag kom men inte överdrivet och hon låg i soffan när jag återvände.

Mamma har berättat att Mayaa och Alba och Zorro har varit ensamma tillsammans i ca 2 timmar. Fördelen med Börjehia (vår stuga i Värmland) är att man kan smyga fram och kolla in genom fönstren och det mamma har sett är tre sovande hundar. Toppen!

Trots vår obefintliga träning kan Mayaa alltså ändå vara ensam ett tag. Hon måste vara så trygg i sig själv att hon inte tycker att det är något större problem. Vi slås också gång på gång av hur cool hon är i olika situationer och det är jätteroligt. Det kan i och för sig också vara så att Mayaa ser sin chans att ostört leta efter mat på bänkarna i köket när vi går hemifrån. Inte alltför otroligt faktist.... =)

Påsklovs-Mayaa och framsteg med Smilla

2010-04-11T09:36:00.008+02:00

Lite bilder på påsklovsMayaa i Värmland som mina föräldrar har skickat.

Mayaa myser och spanar i solen. Nederst Alba och Zorro.

Mamma visar Mayaa sin plats. Man måste öva på att vara passiv också trots att det finns fåglar och ljud och andra saker som lockar. Alba och Zorro föregår med gott exempel. Mayaa får inte vara ute lös över huvudtaget. Det är sele och långlina som gäller. Med skogen bakom knuten full med älgar finns det många spår att följa!

Mayaa och hennes älskade Smilla pussas. I alla fall pussas Mayaa ser det ut som.

Mina föräldrar säger att det går bättre och bättre mellan hund och katt. Det verkar som om Mayaa börjar förstå Smillas språk. Mayaa har ju alltid älskat Smilla men Mayaas inviter har varit lite för burdusa för Smillas smak. En lekfull tass på kroppen har inte uppskattats av Smilla, som säger ifrån genom att boxa Mayaa med mjuka tassar och indragna klor (katten är fantastiskt tålmodig). Mayaa har emellertid först nu börjat fatta att dessa boxar inte betyder "javisst, jag vill leka med dig med", utan tvärtom. Mamma berättade häromdagen att när Smilla boxar har Mayaa börjat vända bort huvudet och går iväg en bit. Visserligen innan hon försöker igen, men ändå. Framsteg tycker jag! Det är också rätt bra tror vi att de får hänga dygnet runt några dagar, så att de vänjer sig vid att den andre alltid är där. När Mayaa annars kommer hem till mamma och pappa är nästan det första hon gör att leta efter Smilla för att försäkra sig om att hon verkligen är där. Hon visar sin uppskattning mot Smilla som hon gör mot människor - hon tar något och bär och visar upp det. Smilla är nog lagom imponerad.

Löp och annat

2010-04-09T09:07:00.003+02:00

Blogglivet ligger nere men hundlivet pågår för fullt!

Mayaa har hunnit bli 10 månader och fick sitt första löp strax innan 10-månadersdagen. Stora flickan! Hon bryr sig dock inte särskilt mycket, vare sig om tikskyddet eller nåt annat angående löpet.

Mayaa har visat sig ha rätt mycket jakt i sig och har lyckats jaga rådjur. Ett stackars rådjurskid blev föremål för hennes jakt (de vuxna djuren försvann kvickt) och det tog ett bra tag innan Mayaa kom tillbaka. Rådjuret oskatt men ve och förbannelse över matte som inte såg djuren i tid! Mayaa har förstås fått vatten på sin kvarn och numer får hon inte gå lös alls (utom i hundhagen) och det är koppelpromenader alternativt sele och långlina som gäller. Hon har till och med börjat intressera sig för fåglar, något hon inte brydde sig så mycket om förut. Hon tittar längtansfullt upp i himlen när de flyger förbi högt ovan hennes huvud. Dream on, baby!

Vi kommer inte vara med på fortsättningskursen med Mayaas kullsyskon. Den ska hållas i Farsta och det blir alltför långt för oss att åka. Emilia är sugen på sökkurs med Lyra i vår och det vore roligt att hänga på! Jag har också börjat bli nyfiken på Rally-lydnad. Har aldrig provat men alla jag har talat med som vet nåt om det verkar tycka att det är urskoj. Får se vad det blir.

Just nu har Mayaa påsklov och är uppe på Börjehia med mina föräldrar, Alba, Zorro och Smilla. Hon stortrivs (som vanligt) och sover i mina föräldrars säng. Vi längtar efter Mayaa men får tillbaka henne nästa vecka. Under tiden hon är borta ska Gustav och jag passa på att göra egna vuxensaker - ikväll ska vi ut och äta och sen gå på bio!

För ett tag sen var vi på torsdagsträning med Helena och några kullsyskon till Mayaa. Där var Ninnin och Zolo och Lea, Anders och Nelo och Ulrika och Leo. Det är inte så ofta vi kan vara med men det är så roligt när vi kan. Det är kul att ses och prata hund och se hur mycket syskonen växer och utvecklas! Hoppas på fler tillfällen när vi kan vara med.

GRATTIS HUSSE!

2010-02-16T21:48:00.002+01:00

Grattis husse önskar Mayaa! Gustav fyller år idag men är bortrest =( och Mayaa har skvallrat att hon gärna önskade att han var här, för då skulle hon ge honom ett riktigt födelsedagsbus i present!

Lite fan-bilder på mig själv

2010-02-16T21:42:00.005+01:00

Måste ju lägga upp lite snygga bilder på mig. Ur helt objektiv synvinkel förstås. Rätt fint ljus och så men jag vete sjutton om tv:n i bakgrunden gör mig riktigt rättvisa....Ska be om att få posa nån annanstans nästa gång mina människor vill porträttera mig.

Skogspromenad med Helena och Nansi

2010-02-14T18:42:00.011+01:00

Idag kom Helena och Nansi och hälsade på och vi gick en promenad i skogen. Systrarna tyckte det var jätteroligt och lekte och lekte! Det var roligt att de gick så bra ihop. Jätteroligt att ni ville komma, ni är så välkomna igen!

På slutet tog nosarna över leken och de sprang iväg på ett spår. Eller, det var snarare Mayaa som drog iväg Nansi....

Vi försökte också få hundarna att posera framför kameran. Det var lättare sagt än gjort att få båda att sitta still och samtidigt titta in i kameran. Ni ser resultatet nedan =)
Imma på linsen gjorde bilderna drömlikt suddiga i kanten också!

Två glada valprumpor

Mayaa på språng....

...och så Nansi

Gustav och Helena försöker få hundarna att posera

Soft fokus i kanterna ;)

Nåja, de sitter och tittar åt ungefär samma håll

Mayaa marodör

2010-02-14T13:01:00.017+01:00

Av nån anledning är en av de två bästa lekarna att försöra saker (den andra är dragkamp). Mayaa blir mycket glad för nya leksaker och går på en gång in med liv och lust för att dissekera dem.

Mayaas måtto: "I'll kill it until it's dead".

Det innebär att Mayaa plockar ut allt innehåll tills leksakerna bara är bitvis trasor, som visserligen alltid går att slita sönder lite mer!

Så här ser det ut under och efter att Mayaa har lekt denna lek:

Aha - you're mine!

Stackars groda - med rumpan bar!

Färdig!

SötNOS

2010-02-13T19:44:00.001+01:00

Är jag inte söt, så säg....

Bra morgonpromenad =)

2010-02-11T09:47:00.004+01:00

Idag var en rolig morgonprom - inga skrikande människor och en alltigenom glad hund!

Jag och Mayaa gick till Ekonomikumparken där det träffas ett gäng hundar med sina ägare varje morgon. Mayaa gick mycket fint till och från parken, var uppmärksam och lyhörd och skällde inte en enda gång - och då såg vi allt möjligt eftersom man måste gå genom stan: hundar, små och stora männsikor med och utan barnvagnar, med och utan stavar, cyklister, plogbilar på nära håll och fåglar.

I parken betedde sig Mayaa som hon ska - hälsade försiktigt och visade sig som den yngsta hunden hon var. Hon hade jätteroligt och lekte en massa, framför allt med en annan RR och en Dalmatiner. Men så kom det en Collie-hanne som var lite för intresserad av Mayaas bakdel och jag hörde vår uppfödare, Helenas röst i huvudet - "Ha inte tikarna lösa nu för de kan börja löpa när som helst". Jo, det är helt sant och imorgon får vi strunta i Eko-parken. Vi får hålla oss till skogen med tik-kompisarna och Zorro förstås, eftersom han är kastrerad.

Nu sover Mayaa trött och rastad, efter att ha tagit en av sina sovkuddar och gjort den en smula plattare genom att plocka ut innehållet.

Torsdagsträning

2010-02-07T21:54:00.010+01:00

I torsdags kväll var vi på uppfödare Helenas jobb på hundträning. Det var massa släkt och syskon och vänner där och det var så roligt att träffa alla!

Tack för småprat och råd och tips kring hund och träning! Vi längtar efter att ses snart igen =)

Anders och Nelo

Somliga får vänta. Söta Lea vet hur man uppför sig.

Ninnin och Zolo ska pröva hindret

Nansi och Helena

Ögonkontakt

Mums!

Busbubblan

Lina och Mayaa tränar

Timja

2010-02-07T11:06:00.003+01:00

Till minne av vår älskade Timja. Idag är det ett år sedan hon gick bort. Vår första ridgeback som gav så mycket glädje och lärde oss så mycket - bla kärleken till rasen och att vi inte kan leva utan hund. Vi saknar henne än.

Gustav och Timja 31/1 09

Dålig morgonpromenad =(

2010-02-05T10:30:00.003+01:00

Mayaa och jag hade en skitpromenad imorse! Den började bra och Mayaa var så uppmärksam och glad. Hon var lite för intresserad av människor och cyklar som passerade, ville gärna sträcka huvud och nos när de gick förbi.

När vi var på hemväg mötte vi en massa folk på trottoaren och Mayaa ville gärna nosa lite men skötte sig ändå fint. På andra sidan gatan stod en lastbil som lastade ut massa saker och Mayaa stannade upp och tittade på den. Hon tittade och skvallrade och verkade inte tycka det var något särskilt med det.
Då plötsligt, bakom oss, dyker det upp en tonårstjej som tvärstannar typ en halvmeter ifrån oss och blir helt stel i kroppen. Jag förstod att hon var hundrädd - men varför knallar man då på ända fram till hunden? Jag och Mayaa stod i mitten av trottaren, d.v.s. vi hade säkert 20 meter trottoar åt båda håll, så vi syntes väl vart man än kom ifrån.

Tjejen stelnar i alla fall till och innan jag hinner säga eller göra något börjar hon skrika!!! Inte särskilt konstruktivt på något sätt.
Märk väl att Mayaa inte ens har försökt nosa mot henne utan står bara och tittar på lastbilen. Men när tjejen börjar skrika tycker Mayaa - förstås - att detta är jättekonstigt och börjar skälla på henne. Vilket säker inte hjälpte tjejen ett dugg. Och inte vår träning att Mayaa inte ska skälla på saker i omgivningen =(
Tjejens kompis har gått förbi oss strax innan och tjejen själv tar sig på nåt sätt skrikande samman och skuttar iväg från oss.

Men Mayaa är ganska upprörd och stressnivån har förstås ökat hos henne. Hon slutar dock moffa på tjejen när hon har gått förbi och jag berömmer henne. Mayaa tycks bli så lättad att den där konstiga människan försvann att hon börjar buffa på mig med kroppen och krumma sig och småleka. Det är som om hon blir av med spänningar i kroppen genom att göra så och på nåt sätt försäkra sig att allt är ok. Vet ej om min tolkning är korrekt men sista hundra meterna hem är Mayaa glad igen och när vi kommer upp får hon frukost och går sen och lägger sig och så är det som om skriket aldrig har hänt.

Det är tur att Mayaa har lätt att skaka av sig saker men man vet ju aldrig vad som fastnar i minnet hos henne och hur det kommer till uttryck en annan gång.

Dumma skrikande människor!
Tyvärr går det ju inte att ta bort världen från en unghund, särskilt inte när man bor i stan. Man försöker tillrättalägga saker men vissa saker är ju dock svåra att förutse och jag har aldrig varit med om förut att någon självmant gått rakt fram mot en hund fast man är hundrädd och sen börjat skrika. Jag hoppas att det aldrig händer igen. Det är ju svårt att undvika att möta en enda människa när man går runt kvarteren i stan.

Idag på dan

2010-02-04T22:24:00.005+01:00

Här kommer en bild från idag på dan när jag och min pappa var ute i skogen. Det är pappa som har tagit de fina bilderna. Mayaabus sprang och sprang som hon brukar.
Nu är vi precis hemkomna efter hundträning där vi träffade en massa Mayaa-syskon och deras underbara hussar och mattar! Men mer om det imorrn.

Mayaafin!

MM - Mayaa Mattjuv

2010-02-04T09:31:00.003+01:00

Mayaa har nu kvalificerat sig till mattjuv på riktigt. Vi har misslyckats att förebygga detta beteende och därför försökt att hålla all mat undan bord och bänkar och vasken och fönsterbrädor och nattduksbord och byråar. Men, den mänskliga faktorn ni vet.....

Jag glömde en gång en hel macka från Subway på matbordet. Spicy Italian med chilisås. Lätt hänt när man har det lite stressigt. Gustav och jag står i badrummet och slås plötsligt av tystnaden, den där som är full av nånting. Vi går ut och ser att Mayaa har glufsat i sig en halv fot kryddstark smörgås. Märk väl att den låg inlindad i sitt papper och låg i en plastpåse!

Idag: en påse med frukostbröd på bänken. Bakom en massa andra saker, ganska svåråtkomlig. Ska ner och skrapa bilen. Det som gör mig misstänksam när jag kommer upp i lägenheten igen är en udda, trasig plastpåsebit som jag ser i vardagsrummet. Jag går igenom hallen och Mayaa är överlycklig - över sitt skrovmål eller att jag kom in, det förtäljer ej historien. Bärande hund som hon är letar hon i alla fall i all plastpåseförsörelse och hittar det hon söker - plastklämman som höll ihop påsen - och bär den glatt till mig att få ta!

Vi har lärt oss att Mayaa alltid hoppar upp och kollar efter nåt ätbart på bord och bänkar när hon tror att vi inte ser. Alltså vet vi att hon gör det när vi inte är hemma. Alltså försöker vi alltid ha rent och plocka undan allt ätbart. Men så ibland glömmer man. Intermittent och slumpmässig förstärkning - hundtränarens bästa vän eller värsta fiende!

Hormoner?

2010-02-01T12:38:00.005+01:00

Matte är hemma och är sjuk och Mayaa har bara fått gå på en promenad runt kvarteren. Hon tycks rätt så uttråkad.

Promenaden var rätt oharmonisk, Mayaa var ovanligt stirrig, som om hon var i värsta spökåldern. Det kanske hon är nu också. Hon hade svårt att gå vid min sida, svårt att koncentrera sig när jag försökte kommunicera och blev till sig över vanliga saker som barnvagnar, änderna i ån, kissfläckar m.m.

Hon var inte direkt rädd men lite nervig. Vi mötte hundar som hon inte skällde på i alla fall!

Väl hemkomna var Mayaa tvungen att vänta på sin lunch - pip pip och gnäll. Men herregud, kära vovven, den kommer, som den alltid gör! Efter lunchen började hon äta upp sin ena filt och när jag stängde in henne med mig i arbetsrummet, ännu mer pip.

Nu ligger hon i sin säng och stirrar i protest på mig. Jag bara väntar på att hon ska coola ner sig. Min kära pappa kommer och hämtar henne för skogsprom om ett tag så jag tycker inte det minsta synd om henne.

Nu verkar hon somna. Tror egentligen att det är bäst för hennes lilla uppvarvade hjärna. Här är en bild på hur hon såg ut för bara en stund sen. Hon har med frenesi grävt i filtarna, så att de bara ligger i halva sängen.

Mayaa the tonårshund

Helgen

2010-01-31T20:23:00.003+01:00

Idag blev Mayaa nyfiken när jag borstade tänderna och det såg ut som om hon undrade vad det egentligen var som hände där i handfatet. Så jag lät henne kolla och det hela slutade med att hon drack vatten från kranen i handfatet!

Tokigt men roligt! Hon gjorde det en gång till senare och då tog Gustav kort med sin mobil. Vid tillfälle får han lägga upp bilden.

I övrigt i helgen har Mayaa varit på skogspromenader och miljötränat på stan. När vi var på stan fanns det mycket att titta på men Mayaa skötte sig jättefint och var på gott humör hela tiden. Vi såg hundar - även på nära håll och hon skällde inte en enda gång! Hon såg duvor och Gustav och Mayaa kom riktigt nära utan att hon gjorde en ansats att springa mot dem. Gustav hade perfekt känsla och timing när de tränade. Det är så skönt när Mayaa får lyckas. Det är också tur för oss att hon är så träningsvillig och tycker att det är roligt att samarbeta.

Hemma kan hon dock slå dövörat till och förutom att hon är en mattjuv tar hon ju gärna andra saker också. Som inte är hennes. Som t.ex. mattes tofflor. De är en hit! De är i plast men med mysigt foder inuti och Mayaa bär iväg med en toffel och börjar smågnaga på fodret. Visst säger vi åt henne men ibland kan hon bära dem till oss som för att visa hur duktig hon är.

Jag har börjat undra om hon trots vår idoga uppfostran på nåt sätt faktiskt inte har fattat att hon inte får ta vissa saker, eller om hon är fullt medveten om det men tycker att det är värt det. Säg det?

Mayaa och jag har övat på stanna kvar hemma. Det går bra att gå ifrån henne framifrån så att säga, även in i ett annat rum men att gå bakom henne är svårt. Då vill hon gärna flytta sig lite så att hon ser. Gustav har tränat detta mer och både hoppat och tokat sig och gått på alla fyra framför henne och det klarar hon fint.

Jag övade på att hålla fast utan att tugga idag och det gick bra med allt jag gav henne tills jag gav henne en tom toarulle. Den ville hon absolut lägga sig ner och bita på. Hon brukar få såna fulla med godis. Vi knyter ett långt snöre runt dem och lägger dem t.ex. högt upp, på en dörr eller långt in under något, så får hon klura ut hur hon ska få tag i dem. Och självklart biter hon ju sen sönder dem för att komma åt godiset. Alltså, när jag skulle träna hålla fast utan att tugga var det andra signaler som var starkare och Mayaa började bita. Men efter en stund fattade hon galoppen och höll still. Jag minskade dock på tiden och det räckte med att hon höll någon sekund eller två.

I övrigt har vi slappat alla tre i soffan framför tv:n och bara tagit det lugnt. Det har varit såå skönt. Jag har blivit lite förkyld och därför passar denna aktivitet utmärkt just nu =) Och Mayaa också för den delen. Hon är den som är experten på att bre ut sig och utnyttja en soffa till max.

Ska nog gå och utföra denna aktivitet nu!

Vinterpromenad

2010-01-29T14:49:00.002+01:00

Vi är nu hemkomna från vinterpromenad i skogen - jättehärligt tyckte alla medverkande! I mitten min underbara pappa Sven-Eric som är hela familjens hundhjälte, som tar hand om, myser med, går ut med och utfodrar alla hundar när deras husse och mattar är på jobbet.

Jobbar, jobbar och sover, sover

2010-01-29T11:11:00.006+01:00

Fyra hundar på en gång - och jag vid mitt skrivbord. Det är lite trångt och varmt här inne. Men alla vill absolut vara i samma rum. Inte finns det filtar nog till alla heller, så jag har gjort en omtolkning av hundtäcken och gjort om några till liggunderlag. Mayaa verkar nöjd ändå. Hon har sin kudde i alla fall.

Lyra & Mayaa

Alba & Zorro

Trötta

2010-01-28T16:37:00.003+01:00

Två trötta ridgebacks efter dagens eskapader i skogen. Lek och spring i djup snö har gjort energiknippena till två urladdade batterier.

Lyra överst och Mayaa underst

Fåtöljen

2010-01-28T09:50:00.005+01:00

Mayaa älskar sin fåtölj. Den var vår från början men Mayaa gjorde den till sin väldigt fort. Hon är nu egentligen för stor för den men vägrar inse det.

Förra veckan

Ensam - trist!

2010-01-28T08:08:00.002+01:00

Längtar efter familjen: Gustav är i Norge och Mayaa har sovit över hos mina föräldrar. Själv sov jag i stor, tom säng och möter nu morgonen utan glada svansviftningar. Trist!

16-RR-promenad

2010-01-26T20:24:00.003+01:00

I lördags var vi på RR-prom en bit utanför Uppsala. Vi var där ett par gånger med vår förra hund Timja för några år sen och nu var det premiär för Mayaa. Det var rekordmånga hundar där, 16st Ridgebacks med sina familjer - jätteroligt!

Vi åkte dit med bästisen Lyra och matte Emilia och tränade på kontakt och att gå fint i koppel med många störningar =)

Mayaa var så duktig, gick mestadels fint i koppel och hälsade fint på några hundar. Jag tyckte hon skötte sig bra socialt. Hon var nyfiken men inte framfusig. Hon var lugn och hövlig mot de äldre, sökte lite trygghet mellan mina ben när en 55-kg-hanne var lite för intresserad.

Efter promenaden var det några som släppte sina hundar för lek. Mayaa fick leka med tre andra tikar: Lyra som var äldst och höll lite ordning, en 1,5 årig (tror jag) och en som var precis lika gammal som Mayaa. Hon hade jätteskoj och lekte och busade med de andra. Det var dock ingen tvekan om att följa med till bilen när vi skulle åka och det känns skönt att hon fortfarande hellre väljer flocken än lekkompisar när det gäller.

Mayaa sov sen hela kvällen som en stock! Det tar rejält på ett litet valphuvud att hålla sig på alla fyra och koncentrera sig när det är så många nya hundar och människor omkring!

6 månader senare...

2010-01-22T14:27:00.004+01:00

Oj, oj, oj.

Livet går men bloggen står still.

Vi är ju inga bloggare i ordets riktiga bemärkelse. Själv tycker jag att det det är roligast när jag kan lägga upp bilder men det tar ju sjuuukt lång tid och redigeraren är inte ok. Att jag dessutom är dåligt på att fotografera gör ju inte saken bättre.

Men men sånt är livet. Det är till för att levas: med hunden i soffan eller i skogen eller på träning och inte framför datorn mer än de timmar man spenderar där i jobbet varje dag =)

Nåväl, jag vill ändå be om ursäkt till alla som har tjatat och undrat om vi har lagt ner.

Men det har vi inte! Det kommer bara bli såna här perioder när bloggen kommer allra mest längst ned på prioriteringslistan.

Inga foton nu men ett par snabba meddelanden:

Mayaa väger ca 26-27 kg

Mayaa har fått sin andra rabiesvaccination och kan testas för antikroppar i början av maj

Mayaa har utvecklats till en riktig myshund tillika mattjuv

Mayaa är nästan 8 månader och har klivit ur mesta av valpstadiet och kommit in i tonåren, vilket bl.a. innebär:

Hon skäller ut det mesta som verkar läskigt typ hundar, människor, tavlor m.m. (som för övrigt alltid har funnits där och aldrig gjort Mayaa förnär)
Osynliga och mindre osynliga fläckar har blivit såå intressanta att lukta på
Knäck i öronen förekommer selektivt när Mayaa har något roligare på gång än att t.ex. komma på inkallning
Hon hon har större uthållighet och koncentration och flamsar inte runt och valpbiter i allt längre. Hon har stillat sig även om hon får tokryck ibland och tar en leksak och far runt i vardagsrummet och upp och ner i soffan i hundra knyck.

Mayaa har fått ställa upp som övningshund till Linas syster som utbildar sig till hundinstruktör. Och visst har Mayaa fått högsta betyg! Alla på kursen tycker att hon är så duktig.

Mayaa älskar fortfarande mina föräldrars katt, Smilla, som har börjat att försiktigt närma sig Mayaa. Häromdagen gick Smilla och hämtade sin favoritleksaksmus och lade den framför Mayaa. En annan dag satt de båda i sängen och bara tittade på varandra i 5 minuter. Framsteg!

Mayaa älskar också att träna och nu när hormonerna rusar runt tränar vi mindre viktiga saker men som är lika roliga, som t.ex. trix. Mayaa kan gå slalom mellan benen, stänga skåpluckor och kökslådor och göra give me 5. Hon hämtar också saker man pekar på om man ber henne och hon har hittills plockat upp allt. Och det är allt från nycklar och vantar till cykellysen och korkar.

En sak som jag tränar lite mer på riktigt är att Mayaa ska hålla saker i munnen utan att tugga på dem. Härom veckan gav jag henne ett papper och hon höll så försiktigt och tuggade inte alls! Däremot var ju pappret förstört för det var rätt så nersaliverat men det får man ju räkna med.

Nu är det slut för idag. Jag måste återgå till jobbandet.

So long!

/Lina

Tandlossning och skotträning

2009-08-29T17:53:00.004+02:00

Mayaa har tappat en kindtand i underkäken på vänster sida. Hon tuggade på en vanlig tuggrulle (hoppressad kohud) i sängen när Lina upptäckte att det låg en tand bredvid. Inspektion i Mayaas mun bekräftade misstanken om tandlossning. (Dålig bild, jag vet, mobilkamera återigen).

Är det normalt att mjölktänderna börjar lossna så här tidigt?

I övrigt har vi idag varit på utecafé och miljötränat med Emilia och Lyra. Gick hur bra som helst som det brukar. Mayaa satt först och tittade på saker och folk och fick sen komma upp i famnen där hon somnade.

Emilia och Lyra följde även senare med till utkanten av en skjutbana där det först inte hände någonting, utom att Mayaa försökte få igång Lyra att leka. Sen kom det en del pistolskott och Mayaa hörde dem men blev inte det minsta rädd eller upprörd. Lyra (som är helt skottoberörd) och böcklingpastej gjorde nog sitt till! Tack Emilia för att vi fick "låna" Lyra! Till slut blev det nästan en spänd förväntan - varje gång det kom ett skott levererades godis. Mayaa väntade fint sittande och tiggande =)

Efter en stund upphörde skotten och vi gick och satte oss och myste i solen.

Allt som allt en mycket lyckad första riktiga skotträning! Vi är väldigt nöjda!

Blandat

2009-08-29T13:37:00.007+02:00

Vi har varit på middag hos Linas syster. Mayaa är verkligen en knähund! Igår var vi och chillade i parken och sen träffade vi Lyra som har blivit som Mayaas storasyster. I en sekund satt de båda stilla uppe på ett utebord och tittade åt samma håll - men en sekund räcker om man är beredd med kameran (obs mobilkameran, därav de oskarpa bilderna) =)

I famnen på Johanna

Mayaa hänger i parken

Stor & Liten

Lite trött...

2009-08-26T21:18:00.002+02:00

Lite trött efter dagens strapatser. Passar på att ta en tupplur medan husse jobbar.

Vaccinerad

2009-08-26T15:42:00.002+02:00

Nu har vi varit hos vår jättegulliga veterinär och sköterska på Årsta Djurklinik och Mayaa har fått 12-veckorsvaccineringen. Milstolpe!

Mayaa tyckte nog det var rätt fräckt att besöka veterinären, eftersom hon fick ett grisöra medan vi väntade. Bästa platsen att tugga på det var tydligen på vågen!
Det medförde att vi nu vet att hon väger 12,4 kg.
Det känns när man bär henne i trapporna. Ibland får hon ta några trappsteg själv och hon kan nu gå både uppför och nerför i trappor.

Men åter till veterinärbesöket. Anna, som veterinären heter, hörde sig även för om hur Mayaa mår och gjorde en liten kroppskontroll, kollade hull, tänder, lyssnade på hjärtat och så. Allt var bra - skönt!

Träning

2009-08-25T15:34:00.002+02:00

Idag har Mayaa och jag (Lina) tränat en massa:

1. Sovmorgonträning - börjar funka fint, i alla fall så länge Mayaa får komma upp i vår säng på morgonkvisten.

2. Inte sno mattes frukost från bordet - hmm.... en bit kvar till ett ointresse för vår frukostmat. Däremot tar Mayaa numer ner framtassarna från vad de nu står på när man säger till (oftast). Framsteg!

3. Koppelträning på väg till centrum - detta gick mycket bra. Mayaa har börjat förstå hur hon ska lura av matte godis när hon går i koppel =)

4. Miljöträning i centrum - MVG! Vi gick till samma ställe som Gustav gick till förra gången och Mayaa var precis lika lugn och cool nu som då. Hon betedde sig först som jag hade väntat. Satt och nyfiket kollade in allt som hände omkring henne. Vi började med lite skvallerträning men efter en stund var det dags att inte bry sig tyckte matte. Mayaa hakade på och gjorde nåt jag inte hade väntat mig - lade sig ned och bestämde sig för att somna! Mitt bland bilar, mopeder, cyklister och folk som gick på stan, ganska nära ett utecafé som spelade musik och med en lastbil runt hörnet som lastade grejer. Är hon inte hur cool som helst? tycker en stolt matte!

5. Åka ny bil (Emilias) och vänta med Emilia och Lyra medan matte hämtade ut den egna bilen från service - att åka bil gick bra, som väntat och även att bli lämnad hos någon annan när matte gick iväg. Emilia berättade i och för sig att Mayaa började bita i hennes tår men då lyfte hon upp henne till Lyra i bakluckan och där trivdes hon. Ingen gråt för att matte gick heller!

6. Ensamhetsträning - Vi har inte kommit så långt vad gäller ensamhetstäning. Hög tid att börja ordentligt. När Mayaa och jag kom hem efter dagens utflykter var Mayaa mycket trött och jag varm och i behov av en dusch. Jag stängde in Mayaa i sovrummet med ett tuggben och gick till badrummet. En gång var hon på dörren för att försöka komma ut men ingen gråt eller klagan. När jag kom tillbaka efter duschen låg hon på sängen och tuggade, inte på tuggbenet men på ett par hörlurar som hon fått tag på på nåt sätt! Jag bytte mot tuggbenet, klädde på mig, stängde dörren och gick för att fixa lite lunch till mig. När jag öppnade dörren igen hade Mayaa somnat i vår säng och där ligger hon än. Ganska bra utfall måste jag nog ändå säga.

Mayaa lär nog sova ett tag till, så mycket som vi har tränat idag! Nu fattas bara husse som är i London över dagen.

Tidningstjuv!

2009-08-25T15:28:00.004+02:00

Ser ni hur dörren är öppen till tidningssorteringen och en tidning sticker ut? Ser ni Mayaa som helt frenetiskt massakerar en tidning? Ja, ni förstår kopplingen och kan säkert ana hur detta gick till.

Solstrimmor

2009-08-24T14:19:00.013+02:00

Mayaa väljer nästan alltid att lägga sig i solen om hon kan. Är det ett arv från den afrikanska kontinenten tro?

Fina Mayaa

Hemma i stan igen

2009-08-24T13:35:00.012+02:00

Mayaa is back in town!

Efter en vecka i Värmlandsskogarna är vi tillbaka i Uppsala igen. Mayaa blev påtagligt glad att komma hem igen men det var bums i säng, eftersom vi kom hem mitt i natten.
Igår när vi vaknade upp hade de tvåbenta ingen frukost hemma, så efter att Mayaa hade ätit sin tog vi drive-in-frukost på McDonald's och åkte till skogen och avnjöt bagels i solen. Mums!

Denna vecka jobbar Gustav och Lina är hemma. Imorse tog Mayaa längsta sovmorgonen någonsin. Hon släpade sig upp när matte sa att det var mat men åt ingenting. Vårt matvrak matvägrade! Däremot han hon kissa inne två gånger för att matte inte var snabb nog. Efter det var Mayaa rätt nöjd och lade sig och sov medan matte åt frukost. Hon sov till kl 11! Har aldrig hänt förut. När hon då vaknade var hon vrålhungrig (såklart) och mycket pigg och leksugen.

Vi hade bestämt playdate med Lyra, en 2-årig ridgeback ett kvarter bort och Lina och Lyras matte Emilia satt i trädgården på Emilias bakgård och tittade när hundarna lekte. Förra gången de sågs tyckte Lyra att Mayaa var ganska äcklig men nu var hon intressant. Det var gulligt att se hur Lyra lade sig ned och lekte med Mayaa för att Mayaa skulle komma i jämnhöjd! Mayaa fick även jaga Lyra men var förstås inte snabb nog och började gny och skälla när hon aldrig hann ikapp. Den lugnare ligg-leken passade bättre!

Tyvärr finns inga bilder från denna träff men däremot kommer lite gott och blandat från andra tillfällen.

Lek och mys med Alba & Zorro på landet i Värmland

Mayaa slappar i bia-bädden

Puss på Gustav vid Fyrisån

Mys i Gustavs famn i Öregrund

När det är riktigt varmt väljer man skuggan

På gamla pumpen i trädgården i Öregrund

Long time - no blogg

2009-08-17T16:15:00.006+02:00

Det var länge sedan vi berättade om Mayaas fart och framsteg. Detta blir en mycket lång uppdatering.

Hon gör de vanliga sakerna som växer, äter, leker, sover, gör toalett inomhus och utomhus.
Hon tycker dessutom att det är kanon att hoppa upp med framtassarna på bänkar, stolar och bord för att bättre få en överblick över vad som finns där - förhoppningsvis ätbart. Matte och husse blir arga och säger till men Mayaa bara tittar oss i ögonen, viftar på svansen och ser ut som om hon förväntar sig godis från oss, eftersom bordet inte erbjöd nåt. Mycket beröm när alla fyra tassar är på golvet men det där med att alltid hålla kvar dem där är det en bit kvar till att uppnå.

Mayaa har fått många smeknamn som sötnosen, lilla loppan, maysan, mays (en gång), finhunden, lilla vän, lillrumpa, pirayan, matvraket och många fler därtill. Hon lyssnar dock förvånansvärt väl till Mayaa och kommer alltid och undantagslöst när man ropar på henne! Glatt galopperande fram till oss och svansen går som en piska när hon får en godis.
Vi ska njuta av dessa perfekta reaktioner på inkallningssignal så länge det varar. Har en känsla av att vår tuffa, nyfikna lilla tjej snart kommer att upptäcka att världen inte alls är så läskig att upptäcka på egen hand...

Att vår lilla dam är en bestämt ung dam förstod vi tidigt. Hon berättar tydligt och klart vad hon tycker om saker och ting. Variationen är stor och det sträcker sig från att "prata" när hon stolt kommer och visar att hon kan bära, till skall när hon vill få igång Linas systers labradorer att leka, till yl/gnäll när hon tycker att maten/godbiten borde ha kommit för länge sen, till riktiga morrningar när vi t.ex. lyfter henne när hon inte är på humör.
Tillsammans med dessa djävulusiskt vassa valptänder kan hon ibland vara ett veritabelt monster när hon är på humör. Man kan bli så arg när det gör så ont! Men det enda som i de lägena hjälper är att vara lugnare än lugn och strunta i hennes utbrott. När allt kommer omkring, kommer utbrotten endast när hon är övertrött och inte riktigt har hjärnan med sig för att tolka verkligheten.
Sanning att säga använder hon dock munnen och tänderna till allt. Vi får många pussar men lika många hål på kläderna. För att vara så snabblärd på så mycket tycker vi att hon är förvånansvärt långsam att förstå att det gör ont när hon biter i oss. Vi har börjat med systematisk hanteringsträning där hon får förstärkning varje gång hon väljer att inte bita i oss och det har hon fattat snabbt. Allt där godis är inblandat fattar hon fort! Vi klipper klorna ungefär var tredje dag och de senaste gångerna har hon legat mycket still och bara väntat på berömet och godiset. Det är superskönt att klippa klor under de omständigheterna!

En hit jag kan rekommendera (men inte för mycket för att det innehåller socker) är böcklingpastej! Mayaa lärde sig "gå och lägg dig" (på hennes filt) på endast två träningstillfällen när den var framme =) Böcklingpastej finns på tub, vilket är mycket praktiskt både att ha i fickan och för att man kan portionera ut både små och stora mängder om man vill. Vi hade tänkt oss leverpastej, som finns i samma typ av förpackning men det fanns inte i den affären, så vi provade böckling istället. Funkar mycket bra!

Mayaa är också en riktig myshund! Hon älskar att gosa och sitter gärna i knät och ömsom gosar, ömsom hämtar lite ny kraft och ömsom somnar. Hon stryker sig också som en katt mot benen och vill gärna gå mellan benen, så att båda sidorna kan strykas samtidigt! Hon buffar också med huvudet mot armen för att komma under och kunna lägga huvudet i knät.

Mayaa älskar att leka och den bästa leken är att hitta saker att bära och bita på. Vi försöker uppmuntra henne att bära på så mycket som möjligt men ibland kan det bli lite magstarkt när hon hittar ett äckligt papper i parken som man inte vill veta var det har varit, ett halvt torkat och ingrusat tuggummi, en förhårdnad fågelbajs. Det är bara att hålla god min och byta mot en godbit. Det värsta är ändå när hon hittar chokladpapper, för man vet aldrig om det är nåt kvar (vilket det har varit en gång, fast Mayaa inte fick något i sig).
Hon är även lite av en skofetischist och norpar gärna skor som hon stolt bär iväg och sen biter på för allt vad hon är värd tills vi hinner ikapp. Hemma står numera alla våra skor bakom stängd dörr.

Hon älskar även att vara i skogen och är en riktig liten skogsmulle eller för all del scout. Alltid redo och visst överlever man i skogen, eftersom det mesta går att äta. Bär går inte av för hackor och Mayaa har redan upptäckt tjusningen med hallon, smultron, krusbär, vinbär och blåbär. För att inte tala om äpple, nektarin och morot. De senaste kanske inte så vanligt förekommande i skogen. Kattmat går inte heller av för hackor och då kommer jag in på Mayaas stora obesvarade kärlek - Smilla.

Smilla är Linas föräldrars kattunge, som inte är speciellt förstjust i hundvalpar. Smilla är väldigt nyfiken på Mayaa - på avstånd. Så fort Mayaa kommer för nära morrar och fräser hon och slår med tassen (klorna in än så länge) om hon kommer åt. Och Mayaa är helt förälskad. Hon viftar så hårt på svansen när hon ser Smilla att den går som en propeller. Hela kroppen är med i rörelsen, så att hela Mayaa ser ut som en levande makaron. Och hon gör allt för att Smilla ska smälta. Hon inviterar till lek, hoppar, springer, hämtar en leksak, skäller (det gillar inte Smilla!), låter, åmar sig och kråmar sig och gör sig till. Hon vill så gärna och Smilla bara tittar från den högre plats där hon har placerat sig, fräser och ger sig av när Mayaa blir för jobbig. Mayaa ger sig då genast fram till platsen där Smilla nyss låg och nosar och nosar och viftar hela tiden på svansen.
Det kommer nog ta ett tag innan det här hat/kärlek-förhållandet hittar en balans.

Nu är vi i norra Värmland på semester och här finns även Linas systers labradorer, Alba och Zorro som är 5 år. De är de perfekta hundarna med tanke på Mayaa. De tålmodiga och snälla, bryr sig inte om Mayaa när hon håller på men säger ifrån när hon går över gränsen. De låter henne upptäcka saker själv men håller hela tiden koll, speciellt Alba som är som en mamma. Zorro är godmodig men kan säga ifrån på skarpen när Mayaa biter för hårt i hans svans eller försöker ta hans sak. Alba är den som leker mer med Mayaa och hon balanserar hela tiden mellan lek och fostran, "kom igen nu leker vi och har kul men du får inte ta dig några större friheter, få så gör man inte när man är en liten plutt som du". Mayaa får sova hos dem men inte alltid och hon kollar hela tiden in vad de gör. Därför är det också så skönt att Alba och Zorro är trygga vuxna hundar som inte besitter några rädslor eller hetsar upp sig i onödan. Eftersom Mayaa naturligt är så nyfiken och framåt är det roligt att hon kan fortsätta utvecklas så även med eller med hjälp av andra hundar.

Ett typiskt Mayaa-beteende är detta: igår hittade hon en sopkvast som stod i hallen och självklart tänkte Mayaa att det bästa sättet att hantera den är att bita i borsten. Hon satte igång med liv och lust och drog till, så att hela kvasten välte och ramlade ut genom dörren. Mayaa blev förvånad och hoppade undan men var strax på den igen - det var ju lättare nu när den låg ner!
Detsamma gäller damsugaren, stora väskor, plåt på marken m.m. En gång råkade ett kompostgaller välta över henne (undrar varför, kan det ha haft nåt att göra med Mayaas sätt att attackera saker med tänderna?) och visst blev hon rädd men så fort hon hade hoppat undan och gallret hade hamnat på golvet klev hon resolut på det och började nosa (hon letade efter godis p.g.a. att hon tidigare hade fått köttbullar på gallret).

Nu får det vara nog för den här gången. Nästa gång utlovas bilder.

Växer

2009-08-02T19:11:00.002+02:00

I fredags hade Mayaa varit hos oss i en vecka och hunnit bli 9 veckor. Då märkte vi att innersta hålet på halsbandet hade blivit lite för trångt. Milstolpe!

Första turen i baksätet

2009-08-02T19:08:00.002+02:00

Mayaa är cool i bilen. Hon har även åkt ensam i baksätet och det har funkat fint.

Nya bekantskaper

2009-07-30T19:36:00.017+02:00

Det har varit en händelserik dag idag!

Ny katt, första spåret, första pet-flaskan...

Mayaa har varit i Linas föräldrars lägenhet för första gången och där träffat deras kattunge, Smilla (Linas föräldrar har hon träffat förut).

Mötet gick mycket bra! Båda var lite avvaktande men nyfikna och de nosade på varandra. Men som bilderna visar var båda lite försiktiga i början.

Mayaa var, som den positiva hund hon är, mest glad och svansviftande medan Smilla tyckte att det var lite läskigare och fräste några gånger. Det var dock inte värre än så och efter en stund var det Smilla som följde efter Mayaa och inte tvärtom. Båda kunde även slå sig till ro och sova under bordet när vi åt lunch.

Skönt att sitta lite på var sin sida om fötöljen. Mycket medvetna om varandra men ínte direkt i blickfånget.

Senare var vi ute i skogen. Mayaa älskar skogen! Igår när vi var där hittade matte hallon som hon plockade. Mayaa, som alltid hänger på för att det kan vankas någon rolig aktivitet, var inte sen att kasta sig på hallonbuskarna för att fånga de röda bären. Det var inte mattes tanke när hon började plocka men tydligen en bra idé enligt Mayaa =)

Idag gick vi en kort bit, svängde av stigen och gick i en halvcirkel tillbaka till samma stig. När vi kom ut på den stig vi hade kommit in på började Mayaa med nosen i backen börja vifta som en galning på svansen och stack iväg längs stigen i full fart. Vi kunde inte tolka det annat än att hon spårade oss samma väg vi nyss hade gått. Vi blev lite oroliga när hon stack iväg utan en tanke på att vi hängde med och vi förlorade henne ur sikte. Så fort vi ropade kom hon dock tillbaka i full galopp och var mycket glad att se oss!

Mayaa springer iväg längs stigen vi nyss gick på

Hemma på innergården igen hittade Mayaa sin första pet-flaska och den var knepig att greppa men rolig att försöka få tag på!

Nu kan jag lova att Mayaa är trött! Hon sover djupt, utsträckt i soffan och det är otroligt att man kan vara så lång när man fortfarande är så liten =)

Mayaa hjälper husse vid datorn

2009-07-30T19:19:00.005+02:00

Människokännare?

2009-07-30T18:35:00.009+02:00

Jag är rädd för att det nygifta paret från Uppsala kan ha spelat ett socialt spel över telefon och när de ha varit över på Helgö. Jag måste medge att vid en första anblick tycks paret vara näramst normala människor. Studerar man bilden som togs då Mayaa hämtades rör sig bådas läppar i en rörelse som närmast kan kännetecknas som leenden. Efter att noggrant ha studerat bilden från Anzantras hemsida ställde jag mig frågan har verkligen Helena och Marcus förstått vilka människor de egentligen har att göra med här? Jag beslöt mig för att följa dem en dag i Uppsala. Nedanstående bilder tycks bevisa min tes, titta och bli förskräckt!

Efter en hel dags fotande tycks det stå klart att dessa två bilder representerar kvinnans naturliga min.

Det som oroar mig är att Mayaa tycks falla för deras bluff, då det förefaller som hon trivs i deras sällskap, skrämmande!!

Här ser vi en bild på mannen iklädd ett damcykelsadelskydd som legat ute hela fjolårssäsongen. Han tycks spela tärning med Mayaa och av bilden att döma verkar det som att han har spelat av henne sitt halsband. Oroväckande!

Mannen kan även inta andra former.

Publicerat av en orolig medmänniska