onsdag, augusti 31, 2011

Tanig

Magsjukan som drabbade tjejerna var rejäl! Vi undrar verkligen vad som orsakade den. Ingen annan hund på dagis har varit sjuk, så något smittsamt borde det inte ha varit, även om det känns som en riktig maginfluensa.
Specfodret vi köpte hos veterinären tålde Mayaa inte från början, utan det började om med käkningar och diarée. Det blev helt foderstopp igen. Hon fick bara vatten i 1,5 dygn innan magen var helt tom.


Mayaa var helt slut och sov och sov. Man vet ju hur det känns att vara så där magsjuk. Hon drack dock hela tiden och hade aldrig feber, vilket var jätteskönt!

Nu vågar jag skriva att det äntligen har vänt. Vi satte igång Mayaa med pyttelite mat i helgen, som hon äntligen fick behålla! Från början fick hon typ 5 uppblötta matkulor av specfodret (och kulorna är jättesmå). Sakta har vi ökat på och igår kunde hon äta 50gram per måltid. Idag får hon 70 gram per måltid och hon får mat 6 ggr om dagen. Instruktionen från veterinären är att hon ska vara helt bra i 2 dygn innan vi sakta börjar blanda i hennes vanliga foder igen. Vi blev strikt förmanade att inte börja med det för tidigt (som om vi skulle våga!), det är det felet de flesta gör och så börjar allt om igen.


Även Lyra är bättre och får behålla mat. Jätteskönt! Trots att de går på minimumdiet än så länge har hundarna har fått tillbaka jättemycket energi. Det ser vi som ett gott tecken. Mayaa busar med sina leksaker och tjejerna leker med varandra igen. Det blir dock inga långa promenader, utan Mayaa måste gå upp i vikt igen. Hon har blivit så tanig! Stackars liten! Hon hade ju inte så mycket att ta av från början och nu är hon mager =(


Inte konstigt att hon hela tiden är hungrig och tigger mer än vanligt när vi äter. Nedan är en bild från imorse på hur Mayaa ser ut nu i sviterna efter magsjukan. Hon har blivit så tunn över rumpa och höfter och revbenen sticker ut.



Tanig efter magsjukan



2 kommentarer:

  1. Stackars Mayaa! Tur att det har vänt nu. Kram

    SvaraRadera
  2. Nu var det alldeles för länge sedan jag var här... och vad ser man, en sjuk lite systeryster! Stackarn, men så skönt att det är lite bättre!!
    Massa krya på dig kramar från marika o Indra o resten av vovvarna

    SvaraRadera