Toner från Sorrento

En avvikelse från Mayaas vardag men jag måste bara föreviga denna påse som hittades under Italien-turnén med kören. Helt underbar!


För den nördige: "Finn 5 fel" i notbilden

Bad i Hågadalen

Mayaa kliver i lite mer för varje dag. Idag skvalpade vattnet nästan över hennes rygg. Kanske blir hon en badhund ändå?

Kul i vattnet

Mayaa bakom, Lyra framför

Åns gråa lervatten. Det bekommer inte hundarna.

Spolning med slangen sen i trädgården är inte lika poppis. Dock nödvändigt om man inte vill ha en lerig och stinkande hund i lägenheten sen! Efter slangen är de också skönt svala och kan sova gott.

Restaurangbesök

Igår var vi ute och åt på Smultron, en restaurang som tar emot hundar! Det är en utomhusrestaurang och det passar ju perfekt när det är så här vackert och varmt väder. Vi åt gott alla tre, Mayaa tuggade på ben och vi på annat.

Mayaas första restaurangbesök och hon skötte sig exemplariskt! Hon var lite loj av värmen och det gjorde kanske sitt till men hon hon var hela tiden lugn, höll sig på sin plats och brydde sig inte nämnvärt om de andra gästerna.

Vid några tillfällen drogs hennes blick förväntansfullt mot bordsgrannen som åt hamburgare. Ögon och huvud följde hans rörelser - kanske tappar han något? (Nej, det gjorde han inte)

Mayaa fick beröm av servitrisen som tyckte att vi hade en sån fin hund och en mamma frågade om hennes lilla dotter på drygt ett år, som var mycket förtjust i hundar, fick komma och titta på Mayaa. Inga problem.

Det ska också tilläggas att det var tango-tema denna kväll. Tangomusik spelades lite för starkt för att det skulle vara talvänligt och ett dansgolv fanns där par outtröttligt och oavbrutet rörde sig. Mayaa brydde sig inte om det heller.

Det här gör vi säkert om!

Mayaa tar det lugnt på restaurangen

Cykelincidenten

Nyss hemkommen från kvällsprommis runt ån. Mayaa och jag strosade i den ljumma kvällen när det plösligt från bron bakom oss hördes en enorm knall. Klangen var som från ett pistosskott men inte riktigt lika intensivt och sammanhanget var liksom helt fel. Vem skjuter pistol på järnbron över Fyrisån? Märkligt.

Både jag och Mayaa och andra runtomkring blev överraskade, det smällde riktigt starkt.
Mattes reaktion? "Titta inte nu på Mayaa för guds skull, titta inte, gå bara sakta vidare som om inget har hänt. Vaddå, det här händer väl var och varannan dag här i Uppsala, så är det bara, har du missat det Mayaa?"

Mayaas reaktion? Hon tittade upp en kort sekund och fortsatte sen att nosa - precis som om inget hade hänt! Duktiga tjejen!!!

Jag kikade ner på henne och ingen kroppslig stressreaktion heller. Inget hukande eller ledsen svans eller bakåtstrukna öron eller annat. Lika glad och lugn som alldeles innan.
Så skönt att det blev så här. För detta var ingen planerad skotträning och inget som brukar hända vanligtvis, även om det är mycket ljud i stan.

Vi satte oss på en av bryggorna vid ån och Mayaa spanade på fåglar och ville leka med sitt koppel. En man kom förbi ledandes en cykel med punka på bakdäcket. Han stannade till vid vår brygga för att han kände några andra som också satt där. Han förklarade att hans cykel var ganska ny och att han var glad över den men att ena däcket alldeles nyss smällde i en punktering på bron och att det lät rätt rejält.

Där var förklaringen. Nog är det väl så här i efterhand passande att Mayaas skottfasthet skulle sättas på prov av en cykel. I Uppsala. Känns rimligt på nåt vis. För er som inte vet vad jag pratar om - kolla in Uppsala tågstation så förstår ni vad jag menar. Uppsala utan cyklar är som...tja, Fyrisån utan cyklar. Eller som i utan prick, i mer generella termer.