Mayaas första år - en återblick

Grattis Mayaa och alla hennes kullsyskon, "Afrikanerna", från kennel Anzantra:

Nansi, Indra, Zera, Saffran, Zolo, Nelo, Leo, Caesar och Kofi. Ni är nu 1 år!

Vi har nu haft förmånen att få ta hand om och umgås med Mayaa nästan ett år.

Här är lite bilder från det gångna året. Några kommer från vår underbara uppfödare Helena.

Valplådan

8 veckor

9 veckor

10 veckor

11 veckor

3 månader

4 månader

5 månader

6 månader

7 månader

8 månader

9 månader

10 månader

11 månader

På 1-årsdagen. Mayaa älskar fortfarande sin fåtölj.

Mums!

Mayaa har fått godis i en leksak. Lite godiskulor längst in och så en ostbit längst ut som en propp. Tog ett tag innan hon fick i sig allt. Roligt hade hon!

Och kryddorna som vi nyligen planterat ut på balkongen tycks överleva! Än så länge i alla fall.....

Kan bli mums i maten om de vill fortsätta växa!

Gå genom port

Igår försökte jag lära Mayaa gå genom en port som bestod av två längre träpinnar jag hade satt ner i gräsmattan.

Det gick inte så bra.

Hade pratat en lång stund med Emilia innan som förklarade vad hon visste. Fart genom porten vill man ha. Mayya och jag gick fram till porten och Mayaa satte sig snällt och tittade på mig och undrade vad hon skulle göra för att få den roliga leksaken i min hand.

Efter bara en liten stund förstod hon att det hade med pinnarna i marken att göra men vi kom inte längre än att Mayaa tog ett ordentlig tag och försökte bita av dem. Nån gång tog hon ett slumpvis steg mot porten, varvid klick och belöning men det var ingen polett som trillade ner.

Så nu ska jag fundera över kriterierna på kraven för denna övning och klura på om övningen kan delas upp i än mindre delar. Hur får man hunden att fatta att den ska gå igenom porten? Och inte äta upp den eller sitta framför den eller nåt annat?

Att träna hund är hjärngympa det!

1-årsträff med Afrikanerna

Idag var vi på Munsö på 1-årsträff med Mayaas kull.

Det var superkul att se alla fina hundar som nu är rätt stora. Särskilt roligt att kullens mamma Hedwig var där med sin matte och husse. Söta Hedda, ett energiknippe!
Det var först uppehåll men sen kom regnet och Mayaa tyckte att det var lagom roligt (= försökte gömma sig så gott hon kunde mellan mig och Gustav och under picknickfilten). P.g.a. regnet tog vi inte kameran med oss, eftersom vi saknar kameraväska. Det åskade även lite och några hundar tyckte att det var bäst att skälla ut åskan. Mayaa skällde lite i början men brydde sig inte efter en stund.

Tack Helena och Marcus för bra ordnad träff med rolig tipspromenad och mycket gott fika! Helena kan verkligen baka ananaskaka.
Tack Ninnin och Adela för fin prom med Zolo. Tusan att vi hade ett fel på tipspromenaden!
Tack till Lisa som är diplomerad hund- och hästmassör som visade hur man kan massera sin hund. Då Saffran tyckte det var mycket viktigare att gräva en grop än att bli masserad fick Mayaa ställa upp som demonstrationshund. Hon njöt när Lisa kom till ryggen!

Nu är vi hemma igen och regnet öser ner. Gustav och jag ligger i soffan och Mayaa sover tungt nedanför.

Vaccination, blodprov och hälsokontroll

Idag var Mayaa hos veterinären.

Blodprov togs som ska visa om Mayaas rabiesvaccinering i januari har funkat, d.v.s. om hon har bildat antikroppar mot sjukdomen. Det får vi veta om ca 1 vecka. Vi hoppas och håller tummarna, för då kan vi i sommar åka till Emilias landställe, en ö i Finska skärgården!

Mayaa fick också sin andra vaccination, den man tar vid ca 1 års ålder och det är samma vaccination som vid 12 veckor (DHPPi).

Veterinären, Anna, gjorde också en hälsokontroll, lyssnade på hjärta och lungor, kontollerade leder (tror jag, hon gjorde i alla fall böjprov på Mayaas ben), kollade ögon och tänder och allt såg fint ut.

Vikten är idag 31,9 kg.

Mayaa var lika cool som vanligt. Hon är nyfiken i väntrummet och vill gärna hälsa på veterinären och sköterskan. Hon vill själv upp på undersökningsbordet och tar det mesta med ro. Mycket lättsamt! Reagerade lite för sticket av sprutorna men var mest upptagen av att hålla reda på och äta av godiset i min hand. Vår veterinär är så himla gullig och behandlar alltid Mayaa med vänlighet och respekt. Sköterskan, Catta, är lika gullig hon med för den delen men hon var inte med oss idag.

Sköterskan tog däremot betalt och fy sjutton vad pinsamt när jag inte hade täckning - på nåt av mina kort! Min räddande ängel - pappa - kunde rycka ut och hjälpa mig. Han som redan hjälper oss så mycket med Mayaa.

I övrigt idag är Lyra med oss och vi har varit i hundhagen. Det var emellertid så väldigt varmt att hundarna bara orkade gå ett par varv och sedan lade de sig i skuggan. Vi har också hängt på balkongen och det gillar Mayaa!


Mayaa med plåster efter blodprovet

Myser på balkongen

Lyra gör som katterna - tvättar sig

Spår 2 och 3 och lek i hundhagen

Andra spåret. Jag lade det.
Mayaa visste från början vad som väntade och viftade som tusan på svansen. Och så iväg. Rakt spår, kanske 60 meter. Hon kom av sig en gång men tog saken i egna händer direkt och hittade det igen.

I slutet låg resterna av märgbenet - men döm om min förvåning när hon inte alls ville ha det!!
Why??? Jag har ingen aning. Hon ville helst fortsätta men var inte intresserad av benet ens när vi kom till bilen. Nåja.

Tredje spåret. Gustav lade det.
Det blev lite svårare än vi hade tänkt, för skogen var full av stigar och Gustav var tvungen att gå över en. I slutet en stor hög med ostbitar (vi tänkte att vi tar nåt helt annorlunda än märgben). Eftersom spåret blev lite svårt med alla stigar lade Gustav ostbitar även i spåret. Det var både bra och dåligt. Mayaa blev överlycklig varje gång hon hittade en bit, vilket ju är motivationshöjande, men hon kom också av sig lite, så att hon fick hjälpas på spåret igen.

Hon blev i alla fall mycket glad för osthögen i slutet!

Medan spåret låg fick Mayaa leka med hundar i hundhagen.
I början var det Mayaa, en sheltie och en golden. Sheltien skällde mycket och ville mest hålla koll på alla. Golden ville gärna bli jagad (vilket Mayaa inte sa nej till, hon sprang lite extra också av bara farten =) men han ville ännu hellre lägga sig i alla smutsiga pölar och diken han kunde hitta (det ville INTE Mayaa)! Sedan kom en något dominant jämthundstik som hittade sin lekfrände i goldenhannen. Mayaa lekte, sprang och hade roligt!

Det är kul att hon får träffa så pass olika hundar som ändå är vettiga. Hon blir mer och mer språksäker tycker vi. Hon är oftast yngst och vet alltid sin plats. Hon har inte försökt hävda sig mot någon än. Jag uppfattar henne som mer lekfull och hon försöker gärna dra igång andra hundar att leka men hon försöker inte sätta sig emot mer dominanta hundar.

Hon är fin, vår Mayyabus!

Spår 1

Idag när jag var ute med Mayaa fick hon gå sitt första spår. Vi tänkte komma igång med spårningen nu när snön är helt borta. Mayaa går ju mest med nosen i backen hela tiden ändå, så hon borde nog uppskatta det tror vi.

Eftersom det var Mayaas första riktiga spår lade jag spåret rakt. Det var kankse 40 meter långt (fast det kan ha varit både längre eller kortare, jag är inte särskilt bra på att uppskatta sånt). Det fick ligga i ca 35 minuter medan vi gick på promenad. Jag lade inga grejer i spåret men däremot nåt riktigt fint vid slutet - ett märgben!

Själva promenaden blev ovanligt givande ur träningssynpunkt för att när vi kom ut på ett fält hördes tydligt att det var skjutträning nånstans. Ingen reaktion som vanligt. Mayaa var för upptagen med att nosa, plocka strån och springa och busa med mig.

Trots att vi närmade oss spåret från ett helt annat håll än jag gick när jag lade det, kände Mayaa det på en bits avstånd. När vi kom fram och bytte om till spårlina var hon taggad. Det var ingen tvekan om att hon var intresserad.
En gång alldeles i början började hon bakspåra, så att jag fick vända henne rätt.
Två gånger tappade hon spåret.
Första gången tittade hon upp på mig som för att fråga om råd men jag lät henne lösa det själv och det gjorde hon.
Andra gången hon tappade bort sig tog hon tag i det direkt om kom fort på rätt köl igen.
Hon blev väldigt glad när hon hittade benet =)

Vi småsprang till bilen, hon med benet i munnen och det var ett ivrigt gnagande hela vägen hem. Nu ligger hon utslagen och sover. Sötaste nosen, så duktig tycker matte!

Jag ska försöka lägga ett nytt spår imorrn. När ska man introducera saker i spåret? Är det nödvändigt om man inte vill tävla? Hur går man tillväga om man vill lägga grejer i spåret?
Med Timja spårade vi en hel del och hon fick även plocka lite saker men jag har ingen aning om vi gjorde saker på rätt sätt. Timja var inte alls så föremålsintresserad som Mayaa är, så Mayaa kanske skulle tycka att det var kul också, vem vet?