MH - mentalbeskrivning

Idag har vi varit på MH utanför Enköping och nu har Mayaa som det kallas känd mental status. MH innebär en massa olika moment som ska frambringa olika reaktioner hos hunden och så beskriver man hur hunden reagerar i de olika situationerna. Mayaa uppförde sig i stort som vi hade trott, utom gällande det man kallar "Förföljande". Där var vi säkra på att hon skulle springa efter trasan som drogs längs marken - men inte! Hon såg den men startade inte alls. Hur reliabelt det momentet är vad gäller jaktlust kan diskuteras. Vi vet ju med säkerhet att om vi släpper Mayaa lös i skogen så jagar hon för fullt. Kanske går inte en MH-trasa upp mot rådjurs- och harspåren in real life! Hon satt ner vid aktivitet/passivitets-momentet men började pipa på slutet när hon hade tröttnat på att inget hände. Reste sig upp och började gå när det var några sekunder kvar av de 3 minuterna. Hon var lite mer tillgänglig i momenten som innefattar kontakt än vi hade trott. Accepterade att bli hanterad och tittad på tänderna och följde villigt med testledaren i koppel. I övrigt mer som vi hade väntat oss: hon skällde ut både "spökena" och människan som försökte leka i skogen, liksom overallen som flög upp framför henne. Hon skällde för att hota men vågade sen inte göra något av sina hot, utan höll sig undan. Som beskrivaren efteråt sa "ingen hund jag skulle bli rädd för". Mayaa hälsade dock på spökena själv när det visade sig vara människor. Hon gjorde en undanmanöver när overallen flög upp och vände samtidigt bort huvudet en sekund, vilket vi fick veta räknas som flykt, just för att hon inte hela tiden höll kvar blicken. När matte hukade sig vid overallen kom hon fram och kollade in den, tog en liten tugga på ena benet och hoppade upp med tassarna på den. Lite kvarstående skräckblandad förtjusning när vi passerade overallen efteråt. Något obehagligt men samtidigt nyfiken. Vid "skramlet" visade hon ingen ljudkänslighet som väntat. Det var tvärtom kul tyckte Mayaa och hon hoppade upp på själva skrammellådan. Det hade vi inte tänkt! Men givetvis inte så förvånande, eftersom hon alltid gillar att hoppa upp på saker, sätta tassarna på och liknande. Ingen kvarstående rädsla men däremot var hon intresserad efteråt och ville gärna kolla om det fanns något mer roligt där! Hon lekte med kamptrasan med glädje, både med testledaren i början och med matte på slutet. Ingen skillnad i lekaktivitet när skotten kom. De två sista skotten satt hon ner och var still. En snabb koll mot stället där skytten var gömd och sen helt oberörd. Ville fortsätta leka när momentet var över! Stort TACK till Marcus som var där och filmade! Det ska bli spännande att se filmen senare. Om vi får reda på hur man på bästa sätt kan lägga upp MH-protokollet på bloggen så gör vi det. Nu sover Mayaa gott efter dagens mentala påfrestningar.