Skendräktig

Oj, vad hunden inte är sig själv!

Det tycks som om Mayaas vaktbeteende har förstärkts det femdubbla sen hon blev skendräktig. Hon skäller på allt och alla, även sånt hon inte alls brukar göra. Hon är på spänn och reagerar mer på ljud och saker som händer, som hon aldrig gör annars. En dörr som slår, nån som pratar, en bildörr som går igen.

Idag på morgonen: När Mayaa äntligen tog sig upp ur sängen sa jag "Nämen hej, har du vaknat!" varpå Mayaa moffade till och tittade mot dörren när jag ska "hej". Helknasigt!
Vid mogonkissen på innergården: det kommer ut en tax med sin husse från en dörr, 15 meter bort. Mayaa vrålskäller och kastar sig i kopplet. Men hallå, nån måtta får det väl vara! Varken taxen eller hussen gjorde något förnär, gick bara stillsamt och brydde sig inte alls om oss. Mayaa är ju alltid intresserad när det kommer andra hundar, och ibland osäker. Men vanligtvis ser hon hunden och skvallrar till oss. Det där monster-skället-attack-i-kopplet är nytt och vi kan bara tolka att det har att göra med skendräktigheten.

Samtidigt som hon är så vaktig och på spänn är hon rätt slö, sover mycket och är inte så intresserad av maten. Hon avbröt sin frukost imorse för att gå och bädda och gräva i sin biabädd. Sen åt hon lite till innan hon övergav frukosten och gick och lade sig på mattan. Nu sover hon igen.

Jag hoppas, både för Mayaas och för vår skull, att detta går över snart. Hur lång tid brukar det ta? Minns att hon bäddade en del efter förra löpet också, men inte att hon i övrigt var så reaktiv. Det är väl bara att vänta och se och underlätta så mycket som möjligt för henne.