Februarifunderingar

Mayaa slutade löpa 22 december. Jul firades hos svärföräldrarna i Knivsta och nyår i stugan i Värmland.
Emilia och Ville med Lyra åkte med till Börjehia. Nyår gick lugnt till med god mat och vi skålade inomhus vid tolvslaget. Vi hörde och såg lite fyrverkerier på avstånd men det är väldigt få på byn som skjuter raketer. Inga smällare eller så under dan, vilket är skönt. Inte för att hundarna brydde sig, Mayaa har verkligen inga negativa upplevelser av skott och höga ljud, vilket är så skönt!

Tack vare den milda vintern har Mayaas öron också klarat sig bra från att självspricka. Hittills inga makabert blodstänkta väggar när Mayaa har skakat sig! Nu när det har blivit kallare smörjer vi regelbundet hennes öronlappar, för att i största möjliga mån undvika att de spricker. Verkar funka än så länge.

Magen växer på matte och snart väntas tillökning i familjen. Vi funderar på hur Mayaa kommer att ta till sig den nya familjemedlemmen. Vi spekulerar i att hon först kommer ignorera honom i hopp om att han bara är en tillfällig gäst men sedan snabbt förstå att han är en ny flockmedlem. Vi har också tänkt mycket på hur vi ska förhålla oss till situationen barn och hund. Tack till vår uppfödare Helena, samt vänner med hund och barn som har gett tips och råd! Ska hur som helst bli spännande.

Mayaa och Lyra går sedan en tid tillbaka heltid på dagis, vilket har gått mycket bra för dem. Med en vecka kvar till beräknad nedkomst kan jag knappt gå ut med en hund längre, och med två går inte. Vovvarna har fått en ny box på dagis som de, precis som förut, delar tillsammans. Det är skönt att de båda trivs så bra på dagis. Heltidsvarianten är dock inget vi tänkt ska vara för evigt men skönt nu när liten bebis gör entré.

Det kinkiga med Mayaa nu är att hon är skendräktig. Detsamma gäller Lyra som löpte precis före Mayaa. Medan Lyra är pipig, lite harig, drar i kopplet och matvägrar är Mayaa pipig, går mycket lugnt i kopplet, vaktar mer, bäddar och bäddar och bär omkring på sin leksaksräv som om den vore hennes valp. Vi försöker minska hennes bäddnings-, vakt- och valpbeteenden, för vi upplever att hon stressar upp sig själv av det. På dagis är hon lite vaktig men bäddar gör hon inte, har vi fått veta. I övrigt får vi hoppas vi att det går över snart.