Mayaa myser och spanar i solen. Nederst Alba och Zorro.
Mamma visar Mayaa sin plats. Man måste öva på att vara passiv också trots att det finns fåglar och ljud och andra saker som lockar. Alba och Zorro föregår med gott exempel. Mayaa får inte vara ute lös över huvudtaget. Det är sele och långlina som gäller. Med skogen bakom knuten full med älgar finns det många spår att följa!
Mayaa och hennes älskade Smilla pussas. I alla fall pussas Mayaa ser det ut som.
Mina föräldrar säger att det går bättre och bättre mellan hund och katt. Det verkar som om Mayaa börjar förstå Smillas språk. Mayaa har ju alltid älskat Smilla men Mayaas inviter har varit lite för burdusa för Smillas smak. En lekfull tass på kroppen har inte uppskattats av Smilla, som säger ifrån genom att boxa Mayaa med mjuka tassar och indragna klor (katten är fantastiskt tålmodig). Mayaa har emellertid först nu börjat fatta att dessa boxar inte betyder "javisst, jag vill leka med dig med", utan tvärtom. Mamma berättade häromdagen att när Smilla boxar har Mayaa börjat vända bort huvudet och går iväg en bit. Visserligen innan hon försöker igen, men ändå. Framsteg tycker jag! Det är också rätt bra tror vi att de får hänga dygnet runt några dagar, så att de vänjer sig vid att den andre alltid är där. När Mayaa annars kommer hem till mamma och pappa är nästan det första hon gör att leta efter Smilla för att försäkra sig om att hon verkligen är där. Hon visar sin uppskattning mot Smilla som hon gör mot människor - hon tar något och bär och visar upp det. Smilla är nog lagom imponerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar