Ensamhet

Vi är utan Mayaa och det är ensamt. Vi har passat på att tvätta hennes filtar och nu ligger de prydligt ihopvikta och väntar på henne.

Men det jag tänkte på var ensamhetsträning. Den biten har vi varit sjukt dåliga på. Mayaa behöver ju i princip aldrig vara ensam och det är så svårt och trist och tråkigt att bestämma att hon ska vara för sig själv när vi jobbar så mycket och är utan henne ändå. Men det får man väl sota för sen kanske.

Å andra sidan har det slagit mig att Mayaa ändå klarar bra av att vara ensam. Jag har varit borta och Mayaa ensam i lägenheten som längst i en dryg timme och hon var visserligen glad när jag kom men inte överdrivet och hon låg i soffan när jag återvände.

Mamma har berättat att Mayaa och Alba och Zorro har varit ensamma tillsammans i ca 2 timmar. Fördelen med Börjehia (vår stuga i Värmland) är att man kan smyga fram och kolla in genom fönstren och det mamma har sett är tre sovande hundar. Toppen!

Trots vår obefintliga träning kan Mayaa alltså ändå vara ensam ett tag. Hon måste vara så trygg i sig själv att hon inte tycker att det är något större problem. Vi slås också gång på gång av hur cool hon är i olika situationer och det är jätteroligt. Det kan i och för sig också vara så att Mayaa ser sin chans att ostört leta efter mat på bänkarna i köket när vi går hemifrån. Inte alltför otroligt faktist.... =)