Mayaa njuter av sin nya filt - en fårskinnsfäll. Vi köpte den när Mayaa var riktigt liten, för över ett år sen. Matte tänkte i sin enfaldighet att valpen skulle tycka det var jättemysigt att sova på den mjuka fällen.
Bara det att valpen Mayaa hittade på hundra andra saker med fällen än att sova på den. Mest uppskattat var att attackera den och rycka stora tussar från den med de små sylvassa mjölktänderna.
Fällen fick förpassas till bokhyllans översta hyllplan i väntan på mindre stormiga tider.
Gustav gjorde ett nytt försök med fällen för några dagar sen. Någonstans djupt i Mayaa fanns valpminnet från svunna tider och hon tog sig en tugga av det mjuka, vita. Som tur var tog både Gustav och jag henne direkt på bar gärning. Spontant och unisont röt vi "Nej!" och Mayaa fick sig en oplanerad dubbel tillsägelse. Förvånad såg hon upp på oss och slutade på en gång. Sedan lade hon sig på fällen och har gjort det ofta sedan dess. Kanske hade den dubbla tillsägelsen dubbel effekt?
Måste erkänna att Mayaa ytterligare en gång har försökt ta sig en tugga men dumt nog gjorde hon det precis bredvid Gustav som inte tyckte det var en bra idé. Dock är de ihärdiga bitattackerna från förr faktiskt bara ett minne blott och Mayaa njuter av den mjuka vita fällen och, till mattes förtjusning, sover numera på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar