I söndags gick vi det fjärde träningsspåret för vår instruktör Lennart Nordlander. Det var en månad sen Mayaa gick senaste spåret. Då arbetade hon koncentrerat och med fokus. I söndags slet vi hela spåret!
Spåret var lika långt som vid anlagsprovet och Mayaa började mycket intresserat men det fanns rådjur i närheten, så nosen åkte fort upp och sen var det bara det som Mayaas hjärna brydde sig om. Hon avbröt sig ofta och gick upp på höjder för att spana efter rådjuret. Det blev många tillsägelser och varje gång gick hon kvickt tillbaka till spåret men så avbröt hon sig igen, gång på gång. Hon såg även en ekorre i ett träd som hon jagad efter. Hon blev lite låg efter ett tag med så många tillsägelser om att inte leta vilt i luften, så hon behövde även lite uppmuntran för att fortsätta på spåret.
Lennart sa det att, visst var det jobbigt men även bra, för att Mayaa måste lära sig att det är spåret som är uppgiften och inte ok att spana efter vilt på annat sätt. Han ansåg att hon har mycket jakt i sig och det har vi ju redan märkt. Slitsamt, men samtidigt nyttigt! Bra för oss att lära oss se skillnad när hon fortfarande följer spåret och när hon avbryter. Också bra att i träningsspår få öva på motgångar. Sista biten spårade hon dock bra och var glad när hon kom fram till klöven!
Vi bokade in ett träningsspår till, samma vecka som vi har anlagsprovet. Får se då om Mayaa är mer fokuserad på själva spårandet.
Vad ni är duktiga som tränar på! Kram Helena
SvaraRadera