Mayaa har nu kvalificerat sig till mattjuv på riktigt. Vi har misslyckats att förebygga detta beteende och därför försökt att hålla all mat undan bord och bänkar och vasken och fönsterbrädor och nattduksbord och byråar. Men, den mänskliga faktorn ni vet.....
Jag glömde en gång en hel macka från Subway på matbordet. Spicy Italian med chilisås. Lätt hänt när man har det lite stressigt. Gustav och jag står i badrummet och slås plötsligt av tystnaden, den där som är full av nånting. Vi går ut och ser att Mayaa har glufsat i sig en halv fot kryddstark smörgås. Märk väl att den låg inlindad i sitt papper och låg i en plastpåse!
Idag: en påse med frukostbröd på bänken. Bakom en massa andra saker, ganska svåråtkomlig. Ska ner och skrapa bilen. Det som gör mig misstänksam när jag kommer upp i lägenheten igen är en udda, trasig plastpåsebit som jag ser i vardagsrummet. Jag går igenom hallen och Mayaa är överlycklig - över sitt skrovmål eller att jag kom in, det förtäljer ej historien. Bärande hund som hon är letar hon i alla fall i all plastpåseförsörelse och hittar det hon söker - plastklämman som höll ihop påsen - och bär den glatt till mig att få ta!
Vi har lärt oss att Mayaa alltid hoppar upp och kollar efter nåt ätbart på bord och bänkar när hon tror att vi inte ser. Alltså vet vi att hon gör det när vi inte är hemma. Alltså försöker vi alltid ha rent och plocka undan allt ätbart. Men så ibland glömmer man. Intermittent och slumpmässig förstärkning - hundtränarens bästa vän eller värsta fiende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar