Hormoner?

Matte är hemma och är sjuk och Mayaa har bara fått gå på en promenad runt kvarteren. Hon tycks rätt så uttråkad.

Promenaden var rätt oharmonisk, Mayaa var ovanligt stirrig, som om hon var i värsta spökåldern. Det kanske hon är nu också. Hon hade svårt att gå vid min sida, svårt att koncentrera sig när jag försökte kommunicera och blev till sig över vanliga saker som barnvagnar, änderna i ån, kissfläckar m.m.

Hon var inte direkt rädd men lite nervig. Vi mötte hundar som hon inte skällde på i alla fall!

Väl hemkomna var Mayaa tvungen att vänta på sin lunch - pip pip och gnäll. Men herregud, kära vovven, den kommer, som den alltid gör! Efter lunchen började hon äta upp sin ena filt och när jag stängde in henne med mig i arbetsrummet, ännu mer pip.

Nu ligger hon i sin säng och stirrar i protest på mig. Jag bara väntar på att hon ska coola ner sig. Min kära pappa kommer och hämtar henne för skogsprom om ett tag så jag tycker inte det minsta synd om henne.

Nu verkar hon somna. Tror egentligen att det är bäst för hennes lilla uppvarvade hjärna. Här är en bild på hur hon såg ut för bara en stund sen. Hon har med frenesi grävt i filtarna, så att de bara ligger i halva sängen.

Mayaa the tonårshund