Andra spåret. Jag lade det.
Mayaa visste från början vad som väntade och viftade som tusan på svansen. Och så iväg. Rakt spår, kanske 60 meter. Hon kom av sig en gång men tog saken i egna händer direkt och hittade det igen.
I slutet låg resterna av märgbenet - men döm om min förvåning när hon inte alls ville ha det!!
Why??? Jag har ingen aning. Hon ville helst fortsätta men var inte intresserad av benet ens när vi kom till bilen. Nåja.
Tredje spåret. Gustav lade det.
Det blev lite svårare än vi hade tänkt, för skogen var full av stigar och Gustav var tvungen att gå över en. I slutet en stor hög med ostbitar (vi tänkte att vi tar nåt helt annorlunda än märgben). Eftersom spåret blev lite svårt med alla stigar lade Gustav ostbitar även i spåret. Det var både bra och dåligt. Mayaa blev överlycklig varje gång hon hittade en bit, vilket ju är motivationshöjande, men hon kom också av sig lite, så att hon fick hjälpas på spåret igen.
Hon blev i alla fall mycket glad för osthögen i slutet!
Medan spåret låg fick Mayaa leka med hundar i hundhagen.
I början var det Mayaa, en sheltie och en golden. Sheltien skällde mycket och ville mest hålla koll på alla. Golden ville gärna bli jagad (vilket Mayaa inte sa nej till, hon sprang lite extra också av bara farten =) men han ville ännu hellre lägga sig i alla smutsiga pölar och diken han kunde hitta (det ville INTE Mayaa)! Sedan kom en något dominant jämthundstik som hittade sin lekfrände i goldenhannen. Mayaa lekte, sprang och hade roligt!
Det är kul att hon får träffa så pass olika hundar som ändå är vettiga. Hon blir mer och mer språksäker tycker vi. Hon är oftast yngst och vet alltid sin plats. Hon har inte försökt hävda sig mot någon än. Jag uppfattar henne som mer lekfull och hon försöker gärna dra igång andra hundar att leka men hon försöker inte sätta sig emot mer dominanta hundar.
Hon är fin, vår Mayyabus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar