Igår var vi återigen ungefär vid Årsta slott och Mayaa gick sitt andra viltspår. Vår instruktör Lennart tyckte att hon var jätteduktig!
Direkt efter oss gick Christer och Zera och det gick bra för henne med. Hon var mycket intresserad av rådjursklöven som markerar spårslutet. Mayaa tyckte även den här gången att klöven var konstig. Nosade på den, viftade på svansen och visade intresse men ville inte ta i den.
Förra gången avbröt hon spåret för en luftvittring av vilt. Gustav sa då ifrån enligt instruktion och snabbt som attan kom hon tillbaka till spåret och fortsatte.
Igår hade vi inga problem med detta. Jag gick med Mayaa och hon höll sig till spåret hela tiden. En skillnad från förra gången var också att hon på en gång förstod vad det var hon skulle göra. Hon var inte alls tveksam över uppgiften. Jag fick faktiskt hålla i henne ett par gånger, så att hon inte skulle gå för snabbt.
Hon tog alla vinklar utom den andra klockrent. Vid andra vinkeln tappade hon och gick åt fel håll men märkte det direkt och kastade sig tillbaka och letade upp spåret igen.
Mot slutet avbröt hon sig en gång och vände sig till mig för att få hjälp, vilket jag enligt instruktion ignorerade. Enligt Lennart kunde det ha varit för att hon började bli lite trött eller för att hon kunde ha stött på andra korsande spår och dofter.
Spåret igår var ca 350 meter långt och hon höll igång hela tiden men på slutet märkte man att hon blev lite trött och det var precis lagom längd för den här gången. Längre spår hade varit för mycket.
Nästa gång om två veckor blir det ett bloduppehåll på 10 meter i spåret. Ska bli roligt att se hur hon hanterar det.
Vi hoppas att alla kullsyskon som också går spårkursen har lika roligt som vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar